Vatten- och avlopps- och avfallshistorik

I 250 år drack göteborgarna orenat vatten som togs direkt från Vallgraven och kanalerna. Samma vattenkälla användes samtidigt som transportled och avfallsplats. Det fick duga för stadens invånare ända tills sjukdomsspridningen blev ohanterlig.

Kretsloppsfrågor kan tyckas höra ihop med det moderna samhället, men kretsloppsproblemen uppstod redan vid civilisationens begynnelse. Alla vill väl dricka vatten som man inte blir sjuk av och ingen vill trampa i andras avfall. Därmed måste frågorna lösas.

Liten sophistoria

Redan när det första Göteborg planerades ingick frågan om vattenförsörjning. Kanalerna och Vallgraven skulle inte bara tjäna som befästning och transportled utan även som vattentäkt. I 250 år använde Göteborgs invånare vallgravsvattnet. Men slakteriavfall, slaskvatten och latrin förvandlade så småningom vallgraven till en stinkande smittohärd. Sjukdomar och infektioner, som exempelvis kolera, härjade. Mot slutet av 1800-talet förstod man att det var bakterier och dåliga sanitära förhållanden som orsakade eländet och stadens politiker beslutade att starta ett renhållningsverk som skulle ta hand om latrin, hästgödsel på gatorna och annat avfall.

Försök med återvinning

Ambitionen var att använda avfallet till nyttiga ändamål så långt som möjligt. I en fabrik tillverkades exempelvis gödselprodukten Pudrett av latrinet. Mot slutet av första världskriget började hushållen i Göteborg att sortera sitt avfall i "matsopor" och "skräpsopor". Matsoporna gick då till en återvinningsanläggning med tillhörande svingård.
Intresset för sopsortering minskade och mot slutet av 1920-talet försämrades kvaliteten på matavfallet då det blev alltmer blandat med annat avfall och anläggningen fick stängas. Mer och mer avfall hamnade på tippen – först på Björkdalen, senare på Brudaremossen.

Renare kanaler och hav

För att slippa smutsvattnet blev lösningen att leda det långt från bebyggelsen där det kunde spädas ut i Göta älv. År 1907 började man ansluta vattenklosetter till avloppsrör. Först på 1950-talet fick idén om ett avloppsreningsverk fastare form när dricksvattentäkter blev förorenade och badplatser fick stängas. Från 1953 fram till 1974 var ett avloppsreningsverk ute på Näset i drift. År 1972 stod Ryaverket klart och har sedan dess tagit hand om stadens avloppsvatten. Undan för undan har ett tunnel- och ledningsnät för avloppsvatten och dagvatten byggts ut för att ansluta Göteborg och närliggande kommuner till Ryaverket. Reningstekniken har utvecklats och förbättrats sedan starten och numera utvinns fjärrvärme och biogas från anläggningen som i dag tar hand om avloppsvattnet från drygt 600 000 personer.

Mer avfall motiverar sortering

När avfallsmängderna ökade och nya material som papper, plast och kemikalier försvårade och fördyrade återvinningen deponerades avfallet på stora soptippar i allt större utsträckning. År 1972 stod Sävenäs sopförbränningsanläggning klar. Där brändes osorterat hushållsavfall och en stor del av industriavfallet. Till en början var utsläppen av miljöskadliga ämnen stora, men mängden utsläpp är nu obetydliga genom bättre sortering av avfallet och investeringar effektivare rökgasrening. Förbränningsenergin blir dessutom fjärrvärme. I slutet av 1980-talet tog miljödebatten ny fart och i mitten av 1990-talet infördes producentansvar för förpackningar och tidningar. Nuförtiden inser de flesta att avfallet är en resurs.

Beställare och utförare

Renhållningsverket i Göteborg delades 1998 upp i en beställardel och en utförardel. Det kommunala bolaget Renova AB blev utförardel. Renova AB bildades från GRAAB, Göteborgsregionens Avfallsaktiebolag, och huvuddelen av gamla renhållningsverket. Som beställardel bildades kretsloppsnämnden med Kretsloppskontoret som förvaltning med tjänstemän. Kretsloppsnämnden fick i uppgift att planera och beställa tjänster för stadens avfallshantering för att göra den så effektiv och miljömässig som möjligt, och att ge förslag på avgifter som sedan fastställs av kommunfullmäktige.
Från och med år 2000 lades även beställardelen för stadens vatten- och avloppshantering på kretsloppsnämnden och Kretsloppskontoret, som ansvarade för den långsiktiga planeringen av göteborgarnas vatten och avlopp. Nämnden för Göteborg Vatten ansvarade för drift- och underhållsplanering och förvaltade kommunens vatten- och avloppsanläggningar. Göteborg Vatten såg till att nämndens beslut genomfördes.
2013 slogs Kretsloppskontoret och Göteborg Vatten samman till förvaltningen Kretslopp och vatten som har uppdraget att tillgodose invånarnas och näringslivets behov av en säker, effektiv och miljömässig vattenförsörjning och avloppshantering, verka för god resurshushållning och se till att invånarnas hushålls- avfall blir omhändertaget, återanvänt, återvunnet eller bortskaffat på ett effektivt och miljömässigt sätt.

Rening av avloppsvattnet sker i Ryaverket på Hisingen, som ägs av Gryaab.

Liten historik om Göteborgs vattenförsörjning

Utan vatten, inget liv. Utvecklingen av Göteborgs vattenförsörjning har formats av samhällets krav på kvalitet och kvantitet. Nedan ser du utvecklingen i Göteborg under de senaste 300 åren.

1713 Magistratens protokoll "Publique brunnar finnes intet synnerligen här i staden, emedan grunden icke är därtill särdeles tjänlig och invånarna betjäna sig av vattnet i hamnarne...".

1787 Första vattenledningen till staden med vatten från Kallebäck "sprunge på torget opp".

1830-50 Cirka 3500 personer döda genom vattenburen koleraepidemi. År 1830 var invånarantalet i Göteborg cirka 21000.

1830-1860 Stor vattenbrist.

1859 Andra vattenledningen från Kallebäck.

1871 Delsjöverket Sjölyckan med långsamfilter.

1888 Vattnet i Delsjöarna på väg att ta slut.

1892 Långsamfilter för Göta älvvatten vid Alelyckan.

1895 Befolkningsökningen ger åter vattenbrist.

1896 Konstgjort grundvatten prövas med Lärjeån.

1898 Konstgjort grundvatten av Göta älv vid Alelyckan

1920 Vattenbristen gör att man överbelastar långsamfiltren och Göteborg känt för sina vattenburna sjukdomsutbrott.

1924 Klorering av långsamfiltrerat vatten. Vattenburna sjukdomar upphör.

1943 Göta älv ifrågasatt; alternativen Göta älv vid Nödinge, Mjörn och Lygnern diskuteras.

1949 Kemfällningsverket vid Alelyckan tas i drift.

1958 Göteborgs kommun beslutar om att bygga Mjörn-Lygnernanläggning.

1959 Stadskollegiet tillsätter utredningar för att bedöma nytt förslag baserat på Vättern eftersom det är tveksamt om Lygnerns kapacitet kommer att räcka.

1961 VA-verket föreslår lösning med mellanlagring av älvvatten i Delsjöarna sedan även uppdämning av Vättlefjällsområdet utretts.

1968 Lackarebäcksverket med vatten från Göta älv via Delsjöarna tas i drift.

1970 Den negativa kvalitetsutvecklingen vänds för Göta älv.

1988 Rapport utgiven av ÖCB och Göteborgs universitet i samverkan med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Göteborgs kommun pekar på storstäders sårbarhet för störningar i vattenförsörjningen och det svaga intresset hos politiker och allmänhet innan något hänt. Man konstaterar att naturligt grundvatten inte är någon lösning för Göteborg och tar upp Säveåsystemet med Mjörn samt Mölndalsåsystemet som möjliga råvattentäkter att ansluta.

1989 Göteborgsregionen pekar i utredning för Göteborgs VA-verk om råvattenförsörjningen på behov av ökad säkerhet. Rådasjön för Lackarebäck och Mjörn för Alelyckan. Grundvattenidé med vatten från Mjörn via Gråbo och Östad presenteras.

1991 Civilbefälhavaren västra militärområdet analyserar i samråd med berörda Länsstyrelser på regeringens uppdrag särskilda sårbarhetsproblem i göteborgsområdet. I huvudrapporten behandlas riskerna för förorening av Göta älv ingående. Man konstaterar att skador på råvattentunnlar ger allvarliga konsekvenser på grund av de långa reparationstiderna. Man kommenterar också sjukvårdens totala beroende av den allmänna vattenförsörjningen.

1991 Grundvattentillgångarna i Gråbo värderas. De geologiska möjligheterna att utvinna grundvatten i Gråbo genom infiltration av ytvatten bedöms som goda. Av de motstående intressena bedöms den omfattande grustäktsverksamheten vara allvarligast.

1993 Lackarebäck får reservvattentäkt med tillgång till stora sjömagasin i mölndalsåsystemet via Rådasjön.

1994 Gränsvärdena för temperatur i Alelyckans råvatten och dricksvatten överskrids under flera veckor.

1996 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län utreder på Livsmedelsverkets uppdrag sårbarheten i vattenförsörjningen för några kommuner. För Göteborgs del pekar man på möjligheterna med råvatten från Mjörn och infiltration i Gråbo. Man framhåller vikten av att bevara grusresurser för vattenförsörjning.

1996 ÖCB framhåller till Länsstyrelsen det olämpliga i att planera för grustäkt under grundvattenytan i Gråbo. Den främsta anledningen är att grustillgångarna i Gråbo ingår i va-verket planering för att trygga Göteborgs vattenförsörjning på lång sikt och som en beredskapsförberedelse inför oväntade hot och risker. I yttrandet har man även vägt in synpunkter från SGU.

1996 Förbättringarna av råvattenkvaliteten i Göta älv planar ut.

1997 Förutsättningarna för att erhålla ett konstgjort grundvatten av god kvalitet och med tillräckliga mängder från grusavlagringarna i Gråbo undersöks igen. Slutsatsen baserad på försiktiga antaganden är att det finns mycket goda förutsättningar för att utnyttja Gråbodeltat för utvinning av konstgjort grundvatten av god kvalitet och i relativt stora mängder.

1997 VA-nämnden beslutar att investera 4 miljoner konor i fortsatta undersökningar av möjligheterna av råvatten från Mjörn och infiltration i Gråbo.

1998 Vänern-Göta älv pekas ut som Sveriges mest påverkade vattensystem med avseende på klorresistenta parasiter.

2002-2003 Miljödomstolar undanröjer Länsstyrelsens beslut att medge fortsatt grusbrytning i Gråbo istället för uthållig vattenförsörjning via Gråbodeltat.

2003 Göteborgsregionen utreder i samverkan med Göteborg och Lerum vattenförsörjningsplaneringen.

2007 Göteborgs vatten- och avloppsverk byter namn till Göteborg Vatten.

2013 Göteborg Vatten och Kretsloppskontoret slås samman till förvaltningen Kretslopp och vatten.

Liten historik om Göteborgs avloppshantering

”Göteborg var den första svenska stad, som kom i åtnjutande af ett ordnat kloaksystems fördelar. Redan år 1866 påbörjades stadens drainering efter en fullständigt utarbetad plan, och från denna tid har Göteborg varit en af Sveriges sundaste städer…”

1830-50 Cirka 3500 personer döda genom vattenburen koleraepidemi. År 1830 var invånarantalet i Göteborg cirka 21000.

1853 Stadsstyrelsen i Göteborg tillsätter ”Sanitära kommitten” som bland annat föreslår ett ”Fullständigt aflednings- eller så kallat cloaksystem för staden”.

1866 J.G. Richert överlämnar ”en fullständig plan för drainering af sjelva staden, Hagorna samt den närmast Göta Elf belägna del av Masthugget”.

1879 J.G, Richert färdigställer planen ”Den avskärande kulverten”, där denna äggformade kulvert leder avloppsvattnet bort från vallgraven, ut i Göta älv vid Järntorget.

1889 Nytt pumpverk i Gullbergsvass färdigställs.

1906- F. Blidberg lägger fram ett reviderat ”Förslag till förbättrande af Göteborgs kloakväsen”,

1917 Godkännande av vattenklosetter. Pumpstation i Brunnsparken och vid Barlastplatsen färdigställs.

1941 I 1941 års vattenlag har nya föreskrifter införts: ”…att den som vill utsläppa avloppsvatten, är skyldig att, i den mån det kan anses skäligt, vidtaga erforderliga åtgärder till motverkande av förorening”.

1945 Hälsovårdsnämnden begär anslag hos fullmäktige för att undersöka föroreningarna i stadens vattenområden. Ytterligare undersökningar som genomförts under slutet av fyrtiotalet visar att rening måste vidtagas.

1953 Biologiskt reningsverk vid Näset, avsett för nyexploateringen i Västra Frölunda, tas i drift.

1955 Avloppsnätet byggs ut som kombinerat system fram till 1955. Därefter tillämpas duplikatsystem vid om- och tillbyggnad.

1957 Stadsfullmäktige beslutar anlägga ett stort reningsverk i Rya Skog, Ryaverket, och bibehålla Näsetverket.

1960 VA-verket bildas av vattenverket och gatukontorets avloppsbyrå.

1968 Stor-Göteborgs samarbetskommitte presenterar en regional lösning för avloppet.
Vattendom: Ryaverket skall byggas ut för biologisk rening med 70 procent BS-reduktion. Utbyggnad av tunnelsystem för spillvatten påbörjas på Hisingen.

1972 GRYAAB, Göteborgsregionens Ryaverksaktiebolag (numera Gryaab AB), bildas och Ryaverket tas i drift. Huvuddelen av ledningsnäten på Hisingen, längs Säveån och Mölndalsån ansluts till tunnelsystemet.

1974 Näsetverket tas ur drift. Ledningsnätet inom Älvsborg, Majorna och centrala Göteborg ansluts via Gryaab:s tunnel till Ryaverket.

1976 I vattendom åläggs VA-verket att bygga om avloppsnätet eller vidta andra åtgärder för att minska bräddavloppsutsläppen.

1982 Ryaverket byggs ut och kompletteras 1984 med kemisk fällning.

1983 I Hällsviksområdet prövas ny modell för VA-upprustning, omfattande 200 fastigheter.

1983 En åtgärdsplan för avloppsnätet redovisas - investeringar för 400 Mkr.

1991 Ryaverket kompletteras med rötning av slammet och en ledning för slamtransport för bergrumsdeponering vid Syrhåla.

1992 Övervakningssystem för samtliga spillvattenpumpstationer installeras.
1993 Ny åtgärdsplan för avloppsnätet redovisas.

1997 Kvävereningsanläggning tas i drift vid Ryaverket.

2000 Kvalitetsstyrning av Kodammarnas pumpstation minskar föroreningsbelastningen på Göta älv.

2003 Miljööverdomstolen beslutar om ytterligare fosforrening på Ryaverket.
2003 Arbete med översyn av åtgärdsplan för avloppsnätet inleds.

2007 Göteborgs vatten- och avloppsverk byter namn till Göteborg Vatten.

2013 Göteborg Vatten och Kretsloppskontoret slås samman till Kretslopp och vatten.