På Banérsgatan 6 blomstrar kreativiteten bland lera, olja och fotografi

Innan vi slår oss ner för att fika och prata får jag en rundtur i keramikernas lokaler. Pepita visar entusiastiskt mig runt band vinklar och vrår. Förutom Pepita så är även Anne-Lie och Erika på plats idag. För Galleri Banérets räkning är Anthony och Roger här.

När Pepita har visat mig runt går vi tillbaka till gänget som sitter runt ett bord. Framdukat finns kaffe och gifflar, och tända lyktor står placerade lite överallt i rummet.

Pepita: Jag är uppvuxen i en konstnärsfamilj och har varit på konstutställningar från det att jag var liten. Det finns ett känt verk som heter ”Susanna i badet”, och det ritade jag av när jag var fyra år. Det blev en hit och den ritade jag många, många gånger! Jag har testat lite olika konstuttryck och det började med olja, sen akryl, sen silversmide. Sen ville jag testa att bränna keramik genom rakubränning och kom på i kontakt med Anne-Lie här. Jag skulle bara vara med en gång men nu sitter jag här i styrelsen och är här nästan varje dag! Om någon hade sagt till mig för två år sedan att jag skulle få tillgång till en keramikstudio precis när jag vill, alltså jag hade inte trott det. Det är helt fantastiskt!

Anne-Lie är sedan ett par år tillbaka ordförande för Gamlestadens Keramik och försöker hela tiden få föreningen att växa. Idag är de femton medlemmar i alla olika nivåer och de hjälps åt med allt möjligt.

Anne-Lie: Jag har hållit på med keramik sedan 1994 men haft lite uppehåll emellanåt och drivit restaurang och kafé och gjort helt skilda grejer. Men jag har alltid kommit tillbaka till keramiken.

Roger: Men det är ju också kreativt, fast på ett annat sätt?

Anne-Lie: Ja, på ett mycket sämre sätt! Keramiken är roligare helt klart.

Pepita: Anne-Lie är ju min guru i allting! ”Vad ska jag göra nu, den börjar spricka, hjälp!”

Anne-Lie: Det tycker jag är roligt också, att få dela med sig. Det har förändrats så mycket sedan jag började. Nu är det så mycket kurser och alla drejar och det var inte så då.

Erika är född och uppvuxen i Ungern men flyttade med sin familj till Sverige 2006. Hon började då att studera konst på folkhögskola och lärde känna Anne-Lie.

Erika: Jag har alltid velat göra grejer med händerna och började med keramik redan när jag var tio år gammal. Jag har också sportat och spelat mycket handboll och fokuserat på det framför allt.

Hennes första utställning uppkom tack vare en husrenovering och en saknad skulptur. Det var strax efter millennieskifte och hon hade precis fött sin yngsta son.

Erika: Min man skulle renovera ett hus i Ungern när vi fortfarande bodde där. Under andra världskriget försvann en skulptur från just det huset. Det var en huvuddocka och min man frågade om jag ville göra en liknande huvuddocka och jag tänkte okej varför inte. Det var min första utställning kan man säga. Den är jättestor och står fortfarande kvar framför huset.

Än idag gör Erika i synnerhet huvuddockor i keramik. I hennes samling finns bland annat en världskändis.

Erika: Jag har gjort Olof Palme! Det var inte lätt för han har ett speciellt ansikte.

  
Färgrpover hos Gamlestadens Keramik. Färgen blir olika beroende på vilken lera man använder, berättar Pepita.

Glöd, rök och skönhet – den speciella rakubränningen som definierar Gamlestadens Keramik

Rakubränning är lite av Gamlestadens Keramiks signum. Metoden går ut på att man bränner keramik i en gasoluppvärmd tunna eller kärl, för att sedan lägga direkt lägga det i sågspån eller tidningspapper som då ska börja brinna. När det brinner för fullt ska man täppa till allt syre och det är just den syrebristen som gör att glasyren och bränningen ser ut på olika sätt och blir väldigt vackert.

Anne-Lie: Vi var väldigt tidiga med rakubränning. Då åkte vi runt i vår lilla buss och stod i bland annat i Slottsskogen och Bältespännarparken. Det var ingen som förstod vad vi höll på med för det ryker något vansinnigt när man gör det här. Sen växte metoden och nu kan man se det överallt.

Pepita: Det är ju speciellt och vi kan inte göra det här ute för det luktar så mycket. 

Eftersom de inte kan göra rakubränning så ofta så blir det en liten happening varje gång. Nästa tillfälle är i början på november och då ska de åka ut till en stuga som en medlem i föreningen har. Den rakubrända keramiken kommer finnas att se på utställningen under Konstrundan.

  
Äggkoppar och ljuslyktor.

En fotograf och en oljemålare skapar perfekt balans på Galleri Banéret

Anthony har sedan barnsben alltid haft ett öga för skapande. På Galleri Banéret har han haft ateljéplats i snart ett år, och det är faktiskt tack vare Konstrundan.

Anthony: Inför förra årets konstrunda hade jag ingen lokal att ställa ut i och då kom jag i kontakt med Roger som hade ett extra rum. Sen fick jag stanna kvar och har ett ateljérum där nu. Det är dels väldigt roligt, dels en stor boost för mitt konstskapande att ha en ateljéplats utanför hemmet. Jag bor bara ett stenkast härifrån så jag kan gå hit när det passar mig. Det är skönt att få lite egentid och verkligen gå in i mitt eget skapande!

Tack vare ett ritblock i sena tonåren är Anthony en målarfantast idag. Han jobbar med oljemåleri just för tekniken och hur man kan leka med färgerna. Drömmen är att gå ner i arbetstid och mer och mer hålla på med det konstnärliga.

Anthony: Jag har alltid tyckt om att skapa men tappade det lite när jag var i mina tidiga tonår. Men när jag var 18 eller 19 fick jag ett ritblock av mina föräldrar och det var som en uppmaning att börja igen vilket jag gjorde. Jag kollade på Youtube och såg hur realistiskt man kunde skapa porträtt och det blev inspiration att börja skapa och göra realism.

Roger, som förutom att ha sitt galleri och ateljé i huset, bor även högst upp. I hela sitt liv har han arbetat med foto, till en början som assistent till en engelsk bilfotograf redan vid 16 års ålder.

Roger: Jag skulle egentligen blivit kock men fick ett sommarjobb där, och jag tyckte det var så kul och skolan var tråkig, så jag tog ett år ledigt. Sen dess har jag fortfarande inte fortsatt med skolan.

Intresset för fotografering kommer från hans pappa, och trots att han numer enbart jobbar digitalt så ligger det analoga varmt om hjärtat.

Roger: Mitt intresse kommer från min pappa som plåtade svartvitt. Han hade ett mörkerrum i källaren som han stod och plaskade och gjorde kopior och så. Själv saknar jag det analoga jättemycket och det är för att det tar tid att göra saker och det kan jag känna att det behövs. Ett helt annat sätt att jobba på jämfört med digitalt. Sedan jag hoppade på det digitala runt millennieskiftet ungefär så har jag faktiskt inte varit inne i ett mörkerrum. Jag tycker inte det är kul att hålla på med redigering utan försöker sätta ljuset och allt så perfekt som möjligt från början. Och det kan man se på mina bilder att det är på riktigt så att säga.

Trots att Roger inte längre fotograferar analogt så finns tankesättet kvar, och även känslan och strävan att få fotografiet att inte vara helt perfekt och felfritt.

Roger: När jag plåtar på jobbet med de här stora dyra kamerorna så tycker jag nästan att det blir för bra. Jag vill gärna ha något som skaver, att det kanske inte är så perfekt skarpt eller lite kornigt.

   
Rogers fotografier på kapsyler och en drömsk oljemålning i Anthonys samling.

Pandemin öppnade dörren för nya konstprojekt – nu bidrar konstrundan till att stärka Gamlestadens kreativa gemenskap

När Gamlestadens Keramik flyttade in i lokalerna i februari i år så fick Anne-Lie reda på Konstrundan. Det var självklart att de skulle vara med! För Roger har Konstrundan däremot funnits med ett par år tillbaka och det r tack vare pandemin.

Roger: Jag fick reda på Konstrundan genom Kalle (reds anm. en anställd på Kulturhuset Bergsjön) och Nella som har konstkollektivet Ögat. Nella bor här i huset och Kalle bodde här. Det var under pandemin och hela min bransch stendog. Jag tänkte att jag inte hade något att ställa ut men de tjatade så jag hängde på. Då fick jag faktiskt upp intresset för mina egna grejer, det är tack vare pandemin. Jag hade massa idéer och sen har jag fortsatt. Så pandemin och Konstrundan gav mig tillbaka intresset och har betytt jättemycket. Det är kul att ha något att se framemot och att ställa ut.

Anne-Lie: Det är en sporre som du säger, så känner jag också. Jag har flera idéer kvar med saker jag vill göra.

Pepita: Jag har ju varit väldigt aktiv nu det senaste! Producerar på löpande band! Och så vill jag testa nya grejer så inget är det andra likt.

Erika: Precis, man blir inspirerad av att göra nya grejer.

Roger: Jag har även fortsatt att ha öppet efter Konstrundan. Så jag har haft öppet första, andra och tredje advent

Pepita: Men det borde vi alla ha i år!

Roger: Det har varit jättebra för det är inte alla som har kunnat komma under helgen som Konstrundan är.

Anthony: Nu när keramiken har kommit hit är det ett härligt community och konstnärsmekka. Fotografi, måleri, keramik, en nice mix helt enkelt.

Roger: Det kommer jättemycket folk från stan som knappt har varit här.

Anne-Lie: Med tanke på att Gamlestaden håller på att växa, det har ju stått still tidigare i många, många år.

Roger: Det är ju på gott och ont att området förändras. Mest gott såklart.

Anthony: Det är superbra med Konstrundan för gemenskapen här i Gamlestaden och för andra områden och at binda ihop hel östra delarna.

När vi har pratat klart och tagit en bild utanför lokalerna, går jag med Roger och Anthony in till Galleri Banéret och tittar lite på deras lokaler. Även deras lokaler är brokiga med vinklar och vrår, precis som hos keramikerna. Och än om det för närvarande är ganska tomt så är det enkelt att visualisera en utställning knökad med fotografier, oljemålningar och besökare!

Adress: Banérgatan 6, Gamlestaden

Närmsta hållplats: Gamlestads Torg

Med på intervjun var: Anne-Lie Melin, Anthony Harvey, Erika Litavszky, Pepita Logenius och Roger Eskilsson. Verken som syns på bild är gjorda av nämnda konstnärer.

Text och bild: Malin Fallgren, kommunikatör på Kulturförvaltningen Göteborgs Stad