Lyktan som aldrig slocknar

Vi möts utanför och går upp för ståltrappan tillsammans. Ing-Marie Jonsson, som är en aktiv och drivande medlem i Kulturförening Lyktan, släpper in oss och dukar fram med småkakor och kaffe. Hon berättar att Kulturförening Lyktan tog över lokalerna 2021 och ofta har aktiviteter för boende i närområdet. Alltifrån quiz till utställningar till workshops. Hon är lika delar stolt som glad över att Kulturförening Lyktan finns och menar att det är en viktig plats för området. Dels eftersom byggnaden är ett starkt kulturminne och en del av Kortedalas historia, dels för att området behöver kulturaktiviteter och en mötesplats som denna.

Lyktan väntar på Konstrundans besökare.

En brokig historia med lyckligt slut

Byggnaden invigdes 1957 och var från början en frukthandel och kiosk. Namnet kommer från att byggnaden var tänkt att fungera som en port till området samt lysa och synas på vägen från spårvagnen. Med dess stora glaspartier är det lätt att förstå kopplingen och den något poetiska tanken bakom.

Kioskverksamheten stängdes efter nästan två decennier och ersattes av kontor. Efter ytterligare 20 år övergavs byggnaden och lämnades byggnaden åt sitt öde. Under en fler år stod den förfallen och tom, tills Bostadsbolaget tog sig an en restaurering av byggnaden, både utvändigt och invändigt. Sedan tre år tillbaka lyser alltså Lyktan över Kortedala igen.

Familjetraditioner och skaparglädje i fokus runt bordet

Sven, som är född och uppvuxen i Rättvik, har tecknat och målat hela livet. Han uppmuntrades av föräldrar och släktingar och har lite av en kändis till moster.

Sven: Min moster, Maja Snis, var dekormålare på Gustavsberg.

Emma: Hon har till och med en gata uppkallad efter sig.

Sven har bott i Göteborg sedan 1975 och i Bergsjön sedan slutet på 70-talet. Emma, som är dotter till Sven, har gått i samma fotspår när det kommer till skapande. Det är först på senare år som hon har börjat ställa ut sin konst på gallerier, kulturhus och bibliotek.

Emma: Mitt intresse ökade väl efter ett år på konstskola för många år sedan. Och sen har det bara fortsatt och ökat.

Bo, som bor precis runt hörnet från Lyktan, har hållit på med skapande både privat och professionellt.

Bo: Vad ska jag säga, de senaste trettio åren har jag inte gjort något annat än att hålla på med konst. Det är först på senaste åren som jag har börjat måla mer seriöst. Jag är utbildad animatör och har gjort bakgrunder till filmer och håller på att göra en film nu. Eller den är nästan klar faktiskt. Jag ska försöka få med den på filmfestivalen (reds. anm. filmfestivalen i Göteborg).

Alla tre är målare och använder antingen akryl, tusch eller akvarell. Emma använder även schabloner i sin konst och har planer på att utveckla sitt konstnärskap.

Emma: Jag ska gå en kurs i smyckeskonst för att göra smycken i polymerlera. Jag vill vara med på designmarknaden framöver så det är lite därför. Vill liksom utöka och inte bara måla. Jag har börjat trycka min konst på tygväskor och vykort också

  
Till vänster en målning av Sven, till höger en målning av Emma. 

Nya möten tack vare Konstrundan och Lyktan

Sven och Emma går långt tillbaka eftersom Sven är Emmas far. Men de två känner inte Bo utan har bara träffats någon gång tidigare. Att de tre ställer ut på Konstrundan och i Lyktan i år är tack vare en helt annan person, Jane, en person som är aktiv i Lyktan. Jane hörde av sig till Emma och frågade om hon ville ställa ut under Konstrundan på just Lyktan.

Emma: Jag hade inga tankar att vara med i år eftersom jag inte hade någon plats. Men så ringde Jane mig och frågade om jag vill ställa här. Jag blev jätteglad och tänkte ”shit vad kul”. Och så fick jag ju med mig pappa.

Bo, som ofta går förbi Lyktan, fick nys om Konstrundan genom att han helt enkelt gick förbi och hade turen att Jane och Emma satt utanför en solig dag i somras. Emma har varit med två gånger tidigare och det är första gången för Sven. Bo har varit med en gång tidigare för ett par år sedan.

Konst, gemenskap och framtidsdrömmar – därför är Konstrundan och Lyktan så viktiga

Sven: Det är bra med Konstrundan för att lära känna andra och hitta nya kontakter. Det finns inget liknande här i trakterna.

Emma: Det är jätteviktigt för barn och ungdomar, om de kommer hit och får se konst. De behöver få in det i deras vardag. Det är jätteviktigt att Lyktan finns och har olika evenemang och att vi syns. Det är så många ungdomar idag som inte mår bra och vi måste finnas. Jag har själv jobbat med ungdomar och brinner för barn och ungdomar och känner vi kan göra så mycket här. Jag har haft målarworkshop för barn här och de var så glada, det var så fint att se hur de bara fick… liksom, vad ska man säga, en chans att bara vara. Att bara måla. Tiden att bara få skapa. Det betyder jättemycket och det är väl det jag vill, att vi ska få så många som möjligt hit. Kan vi väcka en persons intresse så är det bra. Det är ju därför det är så viktigt att vi har sådant här.

När det kommer till inspiration är Sven och Bo likasinnade.

Sven: Jag får inspiration från alla möjliga håll tror jag. Böcker, litteratur, skönlitterärt och fackliterärt. Jag läser och får en bild i huvudet som jag sen målar.

Bo: Jag har mest fått inspiration av serier och böcker när jag håller på med animationer, så det är väl samma inspiration när det kommer till måleriet.

Emma däremot dras mer mot djur men låter även tankarna vandra fritt,

Emma: Jag målar mycket djur. Jag älskar djur. För många år sedan var jag i Kenya och fick mycket inspiration därifrån. Från Masai Mara safari. Jag målar inte bara djur men mycket blir med djur! Jag går mycket på känsla också. När det blir detaljmålning så kan jag börja i ett hörn, sen blir det bara. Det kommer till mig.

När vi sagt hejdå och jag lämnat värmen för mörkret så längtar jag snabbt tillbaka. Dels till byggnaden med dess fina historia och framtidsutsikt, men desto mer till att få se mer konst från Bo, Emma och Sven. Det är något speciellt med Lyktan och ett måste att besöka under årets Konstrunda!

Adress till Lyktan: Gregorianska gatan 17, Kortedala

Närmsta hållplats: Runstavsgatan

Med på intervjun var: Bo Mellin, Emma Munthe, Sven Eklund. Verken som syns på bild är gjorda av nämnda konstnärer.

Text och bild: Malin Fallgren, kommunikatör på Kulturförvaltningen Göteborgs Stad