Hallå där... Inger Skogsberg, projektledare för offentlig konst som kanske går i pension i vår efter 51 år

Var började du någonstans?

- Jag fastanställdes 1973 när jag var ganska nyutbildad arkitekt, på Socialförvaltningens fastighetsavdelning. Då var kommunen väldigt sektorsuppdelad och det fanns tre fastighetsbyggande förvaltningar. Skolförvaltningen, fastighetskontoret och socialförvaltningen. Jag anställdes för att ansvara för förskoleutbyggnaden men arbetade också med att planera och projektleda barn- och ungdomshem och lekskolor. Detta var i början på den stora förskoleutbyggnaden. Innan 1970 tror jag att det fanns sex kommunala förskolebyggnader, men trycket på staden stort att bygga förskolor.
- Mitt första uppdrag var ett paket om sju förskolor. Några av dem finns kvar än idag, andra är rivna. Snart kom uppdraget från politiken att skapa 10 000 nya förskoleplatser på fyra år, och jag skulle ansvara för det. Då gick jag hem över jul och sjukskrev mig för överansträngning för det kändes övermäktigt. Men min chef anställde nya projektledare och jag fick stöd med entreprenadjuridiken, så det löste sig. Det var mycket nyproduktion, men även förskolor som anordnades i bottenvåningar på flerbostadshus. Förskolorna byggdes i ett plan, för pedagogerna ville ha det så.

Hur har ditt fokus skiftat yrkesmässigt över åren?

- Det blev lite tjatigt att bygga förskolor, så det blev lite äldreboenden istället. 1990 kom stadsdelsnämndsreformen och socialförvaltningens fastighetsavdelning, skolförvaltningens byggnadsavdelning och byggnadsenheter från ett par andra förvaltningar samlades i lokalförsörjningsförvaltningen.
- Andra projekt som jag minns från den här tiden är när Karl-Johansskolan brann. När vi fick höra det tänkte vi ”det är väl en liten och begränsad brand”, men det var stora lågor och ganska dramatiskt. Vinden brann och bjälklaget under fick ersättas. Det var ett speciellt projekt eftersom byggnaden är kulturminnesmärkt.
- Vid millennieskiftet slogs stadsdelsnämnderna ihop och minskade från 21 till 10. Då blev jag kvalitets- och miljöansvarig, och fick lära mig miljöfrågor i byggnader. Det handlade om ventilation, material, emissioner och ISO-certifieringar inom miljö, kvalitet och arbetsmiljö.

Hur kom konsten in i ditt arbetsliv?

- På 80-talet började man ställa frågan varför det inte fanns konst i förskolor? På 1990-talet blev det mer uttalat, och konstmiljögrupp bildades på LFF. Jag blev tillfrågad att tillfälligt vara sekreterare i gruppen och tog så småningom över ordförandeskapet efter min chef i den gruppen. Detta var innan 1 % till konst blev en regel men 1 % av byggkostnaden till konst fanns som en rekommendation av staden.
- Våra verk är synliga och uppmärksammade. De finns ofta utomhus på platser där allmänheten har tillträde efter skoltid eller när förskolan har stängt. Vi kompletterar verken med skyltar som förklarar verket och berättar vem konstnären är. Det är roligt att konsten som skapats under året uppmärksammas i GP, och vi vill se den även i den webbaserade konstkartan. Det vore roligt för göteborgarna, och alla som är intresserade som vill veta mer om konsten.

Vad har varit roligast under din karriär?

- Det är nog alla möten med människor, och att jobba med olika sorters projekt. Jag var den enda kvinnliga byggprojektledaren i Göteborgs Stads organisation i ungefär 20 år och det har varit både roligt och utmanande. Stora renoveringsprojekt är roligast. Att bygga nytt är inte så svårt om man bygger som det är ritat. Men ombyggnation är svårt. Ett projekt jag minns, var när vi byggde om Örgrytehemmet vid Krokslätt 1996-97 från ålderdomshem till ett modernt äldreboende. Ett stort problem var att en korridor där soporna transporterades stängdes av och jag kom på att man kunde installera en modern sopsug istället. Det var ganska ovanligt.

Hur känns det att gå i pension nu, vid 76 års ålder?

- Jag slutar inte för att jag inte tycker att det är skoj, men det finns en begränsning och det är viktigt att få kontinuitet. Jag gick i formell pension i september 2013, men fick frågan om jag ville fortsätta med konsten som timanställd. Det har blivit 30 till 50 procent av en heltid. När skolprojekten blev större, då märkte jag att mina timmar ökade. Vi rekryterar en efterträdare nu, en ny projektledare för konst.

Har du någon favorit bland stadens offentliga konst?

- Det finns så mycket som är fint. Jag brukar konstvandra med mina kamrater och vi uppskattar alla att få höra historierna bakom konstverken. Lisa Larson-väggen på Lundbyskolan, den är tydlig och man känner igen hennes figurer. Karin Boye-statyn vid stadsbiblioteket som får blommor nästan varje dag. Eller Charles Felix Lindberg på Gamla Högskolans konst.
- Jag skulle önska att fler fick hjälp att upptäcka det som finns i staden. Ett verk som jag skulle önska att fler fick se, sitter i Påvelundsskolan i en entréhall med stort fönster. Det är en vägg i mosaik med lite guld och figurer. Man kan se det genom fönstret. Men viktigast är att barnen kan se och uppskatta konsten inomhus.