Januari månads instagrammare: Göteborg Film Festivals vd Mirja Wester
Publicerad 3 januari 2017
För Mirja Wester är Göteborg Film Festival en ren kärlekshistoria. Det var här hennes filmintresse väcktes till liv och här hon under många år arbetade som volontär i biograf Drakens biljettkassa. Nu axlar hon rollen som filmfestivalens vd och har, enligt egen utsago, ”världens roligaste jobb”.
Vad har du på gång just nu?
− Jag korrläser årets festivalprogram. Det ska gå i tryck den 6 januari och därefter spridas över Sverige i 80 000 exemplar. När programmet är satt och alla kreativa idéer har fått sin praktiska ram, är det lätt hänt att man drar en lättnadens suck och tänker att ”phu, nu är det över”. Men man lurar sig själv, för det är ju tvärtom. Det är då det börjar. Det är då det vi gör blir angeläget för andra.
Berätta om Göteborg Film Festival. Vad kännetecknar den?
− Göteborg Film Festival är Nordens största filmfestival. Vi har 30 000 unika besökare, visar runt 450 filmer från 80-90 länder och är en av de största publika festivalerna i Europa. Den har sitt ursprung i publikens engagemang och ideella krafter, vilket genomsyrar hela festivalen. Dessutom har vi en tydlig nordisk prägel och är en marknadsplats för internationell bransch som köper nordisk film.
Hur förbereder du dig inför festivalstart?
− Jag går till frisören. Och till en manikyrist och får gellack. När festivalen väl är igång har jag inte en sekund att piffa mig, på så sätt slipper jag i alla fall flagiga naglar när jag hälsar på gäst efter gäst. Det är så långt min fåfänga sträcker sig. Jag gör även ett dag-för-dag-schema som berättar var jag ska vara och när. Även om allt ändå bara handlar om att vara i nuet och lösa de problem som uppstår.
Vad har du för tips till festivalens besökare?
− Att förbereda sig på snöstorm, isgator, solsken och störtskurar. Minus sjutton grader, men också plus tio. Alltihop, alla väder, kommer under de tio dagar som festivalen pågår. Så är det alltid.
Vilken roll spelar filmfestivaler i dagens mediavärld?
− Festivalerna blir bara viktigare och viktigare. Man kan tro att de digitala tjänsterna har ökat filmutbudets bredd, men det är tvärtom ännu smalare och lyfter bara fram film från vissa länder. Som tillgängliggörare av film spelar festivalerna till och med en ännu större roll än tidigare.
Vad har du för drömmar om hur Göteborg Film Festival ska utvecklas i framtiden?
− Jag kan inte dölja att jag älskar festivalen som den är. Publiken och filmskaparna ska fortsätta att vara festivalens viktigaste personer. Däremot ligger en stor utmaning i att ta sig an samhället som det utvecklas. Vem är framtidens filmtittare? Hur väcker vi deras intresse? Numer jobbar vi på festivalen även med filmpedagogik i skolor och med att utöka den visuella kompetensen hos barn och unga.
I år firar festivalen 40. Hur kommer publiken märka det?
− Dels kommer vi ha en förfestival den 13 januari, i stället för festival nummer tretton som arrangörerna lite vidskepligt hoppade över 1992. Vi gör den 13:e festivalen på konceptet ”festivalen som aldrig blev av och som visar filmer som aldrig blev gjorda på biografer som inte längre finns”.
Och under själva festivalen?
− Vi kommer fira extra mycket, släppa en bok och även ge lite utrymme för nostalgi.
Vad kan vi förvänta oss av dig som januari månads instagrammare?
− Ni kommer att få följa med bakom kulisserna och se hur man gör en filmfestival. Dels för att det blir kul för alla som gillar oss, men också lite som en skola för den som vill starta en egen filmfestival.
Text och foto: Camilla Adolfsson
Fakta/Mirja Wester
Gör inom film: Vd för Göteborg Film Festival
År i branschen: 17 år i festivalbranschen. Men har också pluggat film och jobbat som producent.
Bästa minnet förknippat med film: ”När jag och min kollega Tobias Åkesson satt på Cirkus i Stockholm som producenter för Gabriela Pichlers kortfilm ’Skrapsår’, som är inspelad här i Göteborg, och fick veta att vi vunnit en Guldbagge. Vi hade inte trott på vinst och skrek bara rakt ut av glädje.”
Favoritfilm: ”En kanadensisk film av Jean-Marc Vallée som heter ’Crazy’ och som bara dryper av 1970-tal och Bowiemusik. Jag såg den på Göteborg Film Festival 2006 och grät hysteriskt.”