Januari månads instagrammare: Malin Söderlund, producent
Publicerad 7 januari 2019
Hon gillar att göra listor, hålla ihop trådar och tar gärna täten i en grupp. Malin Söderlund trivs med producentrollen och har aldrig haft några andra drömmar inom filmbranschen.
Förra året var hon linjeproducent på ”En del av mitt hjärta”, långfilmsmusikalen som bygger på Tomas Ledins låtar, och även producent för den nya Sunefilmen "Sune vs Sune".
Vad har du på gång just nu?
− Vi har kommit igång med förproduktionen av nästa Sunefilm, uppföljaren till ”Sune vs Sune”. Tanken är att vi ska filma i april, så nu sätter vi stilen på filmen, jobbar med casting och locations. Samtidigt håller jag och kollegorna på att utveckla en tv-serie som bygger på Håkan Nessers böcker samt tre långfilmer som jag inte kan avslöja så mycket om i nuläget.
Hur kommer det sig att du började jobba med film?
− Efter gymnasiet trodde jag att jag ville arbeta med reklam och sökte och kom in på en utbildning med den inriktningen. Några av lärarna där hade tv-bakgrund och det fanns både kamera och redigeringsmöjligheter i skolan som man fick använda dygnet runt om man ville. Vi var ett gäng som började göra film och så kom jag på att det var det här jag ville göra.
Vilket var ditt första filmjobb?
− Jag började med att koka kaffe på ”Dubbel 8”. Sedan gjorde jag några långfilmer till innan SVT skulle göra tv-serien ”Familjen” och jag fick jobb som produktionsledare där. Jag var ung och grön och vi skulle göra tolv timmar drama med sex olika regissörer. Det var rakt in i hetluften, jag lärde mig jättemycket, och blev jag kvar på SVT i fem år.
Du har gjort ett stort antal tv-serier och även många långfilmsproduktioner genom åren. Vilken är den största skillnaden, tycker du?
− Längden på inspelningen. En film kanske spelas in på åtta intensiva veckor, medan tv-serien görs på fyra, fem månader. Då kan du inte brinna lika mycket varje dag. Ska man orka göra ett bra jobb i flera månader måste man ha en vardag också, det är jätteviktigt.
Vad tycker du kännetecknar Göteborg som film- och tv-stad?
− Det är lätt att hitta locations här. Just nu är det visserligen svårt att köra bil i stan, rent logistiskmässigt med allt som byggs, men det går alltid att hitta miljöer. Göteborg kan vara småstad. Eller storstad. Som Köpenhamn, Berlin eller Helsingfors. När jag jobbade med ”Tom of Finland” filmade vi fem veckor i Göteborg trots att den inte alls utspelar sig här. Det har med finansiering att göra, men också om det går att hitta de autentiska miljöer som behövs.
Du har alltid någon kurs eller utbildning inbokad i agendan. Varför?
− Det gör mig glad och inspirerad. Jag tror verkligen på vidareutbildning. Det är oerhört värdefullt att ta del av andras erfarenheter och få nya kontakter att samverka med. Jag försöker även gå på Filmclouds filmfrukostar, på seminarier hos till exempel Kulturakademin där jag även föreläser själv ibland, se olika tv-serier och hela tiden söka annan input. Det är bra att lyfta blicken mellan varven. Inte minst med tanke på hur intensivt det brukar vara under inspelningsveckorna måste man fylla på däremellan.
Vad har du för kurser på gång just nu?
− Först ska jag ta Filminstitutets green card, sedan har jag inte helt bestämt vilken som blir årets ”stora” kurs eller workshop. Jag drar gärna i väg till någon europeisk stad, till exempel har jag gått tv-dramakurs i Berlin och nyligen gick jag en kurs i postproduktion.
Apropå Filminstitutets green card, som infördes till följd av förra höstens #metoo-rörelse och uppropet #tystnadtagning, hur tycker du möjligheterna att verka som kvinna i film- och tv-branschen har utvecklats under de år du jobbat?
− Det finns fler kvinnliga producenter i dag än när jag började och #metoo gjorde att många fick upp ögonen för gamla problematiska strukturer. Jag har själv inte blivit drabbad, varken av att få lägre lön som kvinna eller av trakasserier, men det finns ju i branschen. Det är så lätt att bara göra som man brukar, men som producent har jag ett stort ansvar för hur saker och ting hanteras. Det är så viktigt att verbalisera de här frågorna, våga säga saker högt. Jag måste börja hos mig själv och sedan lyfta blicken mot min omgivning.
Vad kan vi förvänta oss av dig som januari månads instagrammare?
− Ni kommer få inblick i förarbetet inför nästa Sunefilm och även ta del av andra erfarenheter jag gjort i mitt arbetsliv och från olika kurser jag har gått.
Text och foto: Camilla Adolfsson
Fakta/Malin Söderlund
Gör inom film: Producent på Unlimited Stories.
År i branschen: 20
Bästa branschminnet från Göteborg: ”När vi spelade in ’Simon och ekarna’ på olika platser runt om i stan. Bland annat byggde vi upp Göteborgs hamn nedanför Maritiman. Det skulle vara 1930-tal och där hade vi en livs levande kamel på plats. Vi var också på Norra Hamngatan och fick stänga av gatan helt och hållet för att kunna göra epoken rättvisa.”
Favoritfilm: ”En riktigt bra svensk film är Colin Nutleys ’Black Jack’. Den speglar den svenska folksjälen, innehåller både glädje och sorg och är ett fantastiskt triangeldrama. Dessutom har jag en massa barndomsminnen till dansbandsmusik, så det gör att jag känner igen mig lite extra.”