Håkan Hammarén har jobbat med allt från SVT-serien ”30 grader i februari” till Björn Runges ”Mun mot mun”. I februari är han Filmkontorets Instagram-gäst.

Februari månads instagrammare: Håkan Hammarén, producent

Publicerad 1 februari 2019

Han ville bli jurist, gjorde lumpen som militärpolisjägare, men blev producent. I dag har Håkan Hammarén många år i film- och tv-branschen bakom sig. En bransch han tycker har förändrats i grunden. Inte minst när det kommer till samtidens stora intresse för tv-drama.

Vad har du på gång just nu?
− Vi hoppas på att komma igång med en fortsättning på ”Den inre cirkeln”, en tv-serie vi har producerat för Viaplay. Den bygger fritt på Per Schlingmanns politiska spänningsroman ”I maktens öga”. Tanken är att det ska bli en trilogi och vi har rätten till alla tre böckerna. Dessutom håller jag på och klipper en dokumentär om Galenskaparna som min fru Anna gör.

Brukar du och din fru jobba ihop?
− Ja, vi träffades på en filminspelning och har gjort mycket tillsammans. Ibland har hela familjen, även våra tre barn, fått flytta med till inspelningsplats. Till exempel när vi filmade ”30 grader i februari” i Thailand så bodde vi allihop där i ett halvår. Anna och jag brukar alltid föra samtal om allt vi gör.

Hur väljer du vilka projekt du ska gå vidare med?
− Det måste finnas någon form av kärlek till projektet. Annars går det inte. Det tar så oerhört mycket kraft från mig och alla inblandade, så jag har insett att det bara är glöd och kärlek som gör att projektet kan förverkligas. Oftast går jag igång på drama med relationer. Som till exempel ”Den inre cirkeln”, där mycket handlar om det politiska spelet. Men det som lockar mig mest är hur det i sin tur påverkar människor och deras relationer.

Vad är det tuffaste med att vara producent?
− När ett projekt man satsat på inte blir av. Det är så oerhört förödande. Man lägger ner så mycket, både ekonomiskt och emotionellt. I dag måste alla projekt upp på en så hög nivå innan de kan presenteras. Förr kunde det nästan räcka med ett möte och orden ”jag har en idé…”. Men numera ska det rollbesättas, göras moodboards, målgruppsanpassas och allt möjligt innan det ens är värt att diskutera.

Har det gjort dig mer selektiv mot hur du var förr?
− Absolut! Tidigare hade jag alltid många fler projekt på gång, samtidigt. Nuförtiden kapar jag betydligt fler idéer i förstaläget. Men det går inte heller att bara jobba med ett projekt i taget, det blir för sårbart. Ungefär hälften av de projekt jag jobbar med blir ju inte av.

Hur har branschen förändrats under de år du har varit verksam?
− För oss som jobbar med tv-drama har allt förändrats i grunden. Det är en helt annan verklighet. Antalet aktörer har formligen exploderat och det spottas ut mer serier än vad det finns publik till. Det är rena Klondike för tv-drama just nu. Budgetarna har gått upp, och det enda som räknas är kvalitet för att kunna slå igenom i konkurrens med Netflix och andra.

Hur kommer det sig att du påbörjade din karriär i film- och tv-branschen?
− Jag jobbade som ställningsbyggare och efter lumpen åkte jag iväg på ett FN-uppdrag som militärpolis i forna Jugoslavien. Efter det blev jag erbjuden ett jobb på Melodifestivalen. De behövde någon som kunde hänga och dingla i taket för att styra följespotlighten. Någon som inte var höjdrädd. Sedan kokade jag kaffe på ett antal produktioner innan jag blev inspelningsledare och så småningom producent. Så jag blev kvar på SVT ganska länge innan jag startade eget.

Hur kommer det sig att du stannat kvar inom yrket?
− Det är så kul. Varje gång man kommer ut på inspelning, då inser man det. Att alla leker, men under ordnade former. Det finns också en tydlig början, en mitten och ett slut. Och en massa människor som alla jobbar efter en vision och vill göra sitt bästa. Det är en ynnest att få jobba på det sättet, det är det som gör att man dras tillbaka hela tiden.

Vad kan vi förvänta oss av dig som februari månads instagrammare?
− Jag kommer att sitta en del med postproduktion, eftersom vi under månaden ska leverera alla åtta avsnitt av ”Den inre cirkeln”. Det blir en del inspelningsjobb till dokumentären om Galenskaparna och jag jobbar även med en dokumentärlångfilm om Ted Gärdestad. Jag kommer att kunna bjuda på en inblick i hela spektrat från idé till slutleverans.

Text och foto: Camilla Adolfsson

Fakta/Håkan Hammarén

Gör inom film: Producent på Fundament Film.
År i branschen: 28
Märkligaste branschminnet från Göteborg: ”En gång filmade vi en scen där Örjan Ramberg skulle köra bil, 100 meter på Toltorpsvägen, trots att han inte har något körkort. Jag trodde mig ha hämtat in alla tillstånd som behövdes. Ändå slutade det med att jag blev åtalad för medhjälp till olovlig körning. Tingsrätten kom dock fram till att jag inte hade gjort något fel och skapade ett slags Lex Håkan, som innebär att det numera räcker med att söka tillstånd hos polisen för att få filma en sådan här grej på inhägnat område.”
Favoritfilm: ”Jag säger alltid ’Nyckeln till frihet’ när jag får den frågan. Den har allt – dramat, underdogperspektivet, revanschen. Rubbet.”

 

http://www.instagram.com/filmkontoret