Göteborgsjobbare berättar
Ta del av några av de många livsöden som finns, där vägen till ett eget jobb och egen försörjning gått via ett Göteborgsjobb. Samar, Mikael, Nasrin och Basel är bara några av tusentals människor som gått denna väg.
Samar: Göteborgsjobbet öppnade dörrar för mig
Hon beskriver sig själv som positiv, ansvarsfull och ständigt på jakt efter att utvecklas och det tog inte lång tid för henne att läsa in svenska på gymnasienivå. Nio månader efter att hon lämnat mångmiljonstaden Damaskus bakom sig började hon på ett Göteborgsjobb som receptionist på ett av stadens kompetenscenter.
— Det jobbet öppnade dörrar för mig. Mitt språk utvecklades oerhört och jag fick helt rätt erfarenheter och kunskaper. Tack vare det jobbet har jag idag fast anställning här, säger hon, när hon tar emot på på sin arbetsplats på arkivet i Socialförvaltning Nordost.
Viktigt med stöd från andra
Stödet från omgivningen har varit oerhört viktigt för henne, menar hon själv. Både under Göteborgsjobbet och i kommande arbeten efteråt.
— Det har varit avgörande. Jag har lärt mig så mycket, tack vare det stöd jag fått. I början var det svårt för mig att prata svenska, men handledare och kollegor har hela tiden peppat och stöttat och när jag själv inte trodde att min svenska dög, sa de att jag kunde. Det är skönt att ha det stödet.
Trivs bra med administrativt jobb
Som administratör på arkivet tar Samar emot och gallrar inkomna handlingar från Göteborgs Stad. Hon har vid sidan om arbetet läst in två komvux-kurser i personaladministration och trivs mycket bra med sina arbetsuppgifter och kollegor.
— Jag har jättebra kollegor här och det är jätteviktigt. Vi litar på varandra och vi är som en familj. Det är viktigt att känna sig bekväm på sin arbetsplats, kommenterar hon.
Ser inte riktigt målet än
Men vad hon ska göra resten av sitt yrkesliv är ännu oklart. I Damaskus läste hon biologi med målet att jobba i ett laboratorium, men den yrkesbanan känns långt borta nu. Administrativa uppgifter ligger henne nära om hjärtat, men frågan är om hon ska göra det resten av sitt liv.
— Jag vet inte, helt enkelt. Jag är är jätteglad över det jobb jag har, men de senaste fem åren har varit omtumlande för mig. Krig, flytt, familj och att börja jobba i ett nytt land. Jag har helt enkelt ännu inte haft tid att landa i vad jag vill göra med resten av mitt yrkesliv.
Mikael: Plötsligt kunde jag skapa mig ett liv
Mikael var 45 år när han fick sitt livs första tillsvidareanställning, som administratör på Centrum för språkintroduktion i Göteborg. Han hade nästan accepterat att han aldrig skulle få en, så när beskedet kom var det överväldigande:
— Jag kan knappt beskriva känslan. Det är en enorm glädje och lättnad, efter att ha kämpat så många år, säger han och tillägger:
— Plötsligt hade jag trygghet, kunde skapa mig ett liv och komma ikapp alla andra vuxna. Det kändes som jag blev en del av samhället på något vis, som att det tidigare funnits en hemlig klubb jag inte fått vara med i.
Migrän satte käppar i hjulet
Mikael har kämpat med kronisk migrän sedan tonåren och det har gjort det svårt att jobba och utbilda sig. Han har pendlat mellan arbetslöshet, kortare projektanställningar och arbetsmarknadsanställningar. För flera år sedan fick Mikael praktik på Centrum för språkintroduktion och via ett Göteborgsjobb kunde hans tid där sedan förlängas. Ungefär samtidigt kom också en ny medicin som förebyggde migrän.
— Det var en förutsättning för att jag skulle kunna jobba som jag gör idag. Jag har gått från 25 migrändagar per månad till 6-8.
Hittat rätt
På Centrum för språkintroduktion har Mikael hittat rätt. Han söker stimulans i sitt yrkesliv och här har han haft möjlighet att ta sig an flera olika typer av arbetsuppgifter och utvecklas längs med vägen. Han har stöttat upp i klassrummet, samordnat läromedel, utvecklat IT-stöd och nu senast öppnades möjligheten att arbeta som administratör. Hela tiden har Mikael känt att han bidrar och att han varit uppskattad. Skolmiljön är helt rätt för honom:
— Jag kan inte tänka mig nåt bättre ställe att jobba på. Jag har alltid trivts i skolmiljön, älskat att lära mig saker själv och förmedla kunskap. Jag älskar att jobba med ungdomar och högutbildade människor, så jag tvivlar på att det finns en bättre arbetsplats för mig.
Nasrin på väg att nå sin kockdröm
Nasrin kom till Sverige i början av 90-talet och blev hemmamamma med sina fem barn. Hela tiden drömde hon om ett eget jobb och egen försörjning och hösten 2019, när barnen var tillräckligt stora, tog hon steget och hoppade på en gymnasial utbildning för att bli måltidsbiträde.
— Jag drömmer om att bli kock, för jag tycker jättemycket om att laga mat och jag är duktig på det. Jag har gjort det sen jag var tio år och därför är det jättelätt för mig att laga mat. För mig är det som att promenera, säger hon.
Göteborgsjobb gav rätt erfarenheter
Med ett långt hemmaliv var det inte helt enkelt att få sitt första jobb — hon saknade erfarenhet från arbetslivet och referenser. Nasrin fick möjlighet att hoppa på ett Göteborgsjobb på en förskola i Rannebergen. De två åren hon var där var värdefulla.
— Stödet har absolut varit bra för mig. Den här vägen som jag har tagit med praktik och studier och nu jobb, det har varit en jättebra väg för mig, säger hon.
Tog sig vidare till eget jobb
Via vikariepooler och vikariat har hon sedan arbetat sig framåt i sin yrkesroll. Nu har hon ett vikariat som måltidsbiträde på en förskola i Tynnered, där dagarna fylls av beställningar av varor, städ och förberedelser för mat. Hon trivs mycket bra, men drömmen om att jobba som kock släpper hon inte.
— Jag längtar efter ett fast jobb. Då skulle jag kunna läsa vidare till kock vid sidan om arbetet. Jag vill jobba kvar på en förskola, men som kock.
Viktigt att kunna betala för sig själv
För Nasrin har drömmen om ett eget jobb funnits i hela hennes liv och hon är helt säker på att hon kommer jobba resten av sitt liv, i alla fall om hon själv får bestämma. Starkaste anledningen är den frihet som kommer med att vara självförsörjande.
— Jag är inte en person som vill att andra ska ta hand om mig. Inte staten, inte mina barn eller någon annan. Jag är en person som vill hjälpa andra och det kan jag göra nu när jag arbetar. Nu kan jag stötta min son ekonomiskt när han ska gifta sig och min dotter när hon snart får sitt första barn.
Basel kämpade sig från otrygghet till trygghet
Han hade 15 års erfarenhet av turistnäringen och ett bra jobb som receptionschef i Syrien. Men allt detta fick Basel lämna bakom sig när kriget kom och han fick fly. Han fick skapa sig ett nytt liv i Sverige och jobbar nu som skolvärd på en högstadieskola i nordöstra Göteborg.
— Det var lite svårt i början att komma in i allt det nya. Man får kämpa lite, men vill man så går det, säger han.
Fast anställning, permanent uppehållstillstånd och medborgarskap
Basel försökte först hitta tillbaka till sin gamla karriär, men språket var ett hinder, liksom allt annat som var nytt och okänt. Istället började han på ett Göteborgsjobb som skolvärd, ett jobb som sedan förlängdes med stöd av arbetsförmedlingen. Till slut fick han en fast anställning på skolan.
Och med en fast anställning fick han permanent uppehållstillstånd. Sommaren 2023 blev han också svensk medborgare.
— Den fasta anställningen var en förutsättning för allt detta och jag är så tacksam för det. Det är alltid lite stressigt att inte ha fast anställning eller permanent uppehållstillstånd. Men nu har jag det och kan känna mig lugn. Nu vet jag att jag får stanna och att jag får jobba kvar här, säger han glatt.
Trivs med sin nya roll
Att han fick byta karriär mitt i livet har varit utmanande, men ändå givande. Han trivs väldigt bra i sin nya roll och känner att han fyller en viktig funktion i skolan. Han finns tillgänglig i korridorerna och bamba och ser till att eleverna har det bra. Relationer är en central del av hans arbete, en likhet med det jobb han hade i Syrien.
— Det är viktigt att bygga bra relationer med eleverna och det har jag med eleverna här, vi gillar varandra. Har man bara goda relationer, så går jobbet lätt. Men man måste ha det, man måste kunna skoja och prata med varandra, det är viktigt.