Teckenspråk
Genom ett riksdagsbeslut 14 maj 1981 erkände Sverige, som första land i världen, svenskt teckenspråk som ett fullvärdigt språk och som dövas modersmål. Det finns många olika teckenspråk i världen. Det finns inte något internationellt teckenspråk, utan varje land har sitt eget teckenspråk.
Det svenska teckenspråket
Teckenspråk är dövas modersmål och är ett fullständigt språk med egen uppbyggnad, egen grammatik och teckenföljd. Teckenspråk har en egen grammatik och uppbyggnad som är helt skilda från det talade språket. Det går därför inte att använda både talat och tecknat språk samtidigt, precis som att det inte går att använda två talade språks grammatik samtidigt. Teckenspråket har uppstått och utvecklats spontant i samspel mellan människor som är döva. Teckenspråk är inte internationellt och i Sverige använder vi det svenska teckenspråket.
Teckenspråk saknar skriftspråk. Döva som växer upp i Sverige lär sig läsa men det blir ett inlärt andraspråk som man aldrig har hört. Hur bra man lär sig varierar mycket. Döva vuxna som kommer till Sverige lär sig i första hand svenskt teckenspråk och därefter svenska i skrift. Detta i kombination med att man har språk från sitt hemland gör att svenska i skrift hamnar långt ner. Digitala medier och filmer används för att förmedla och lagra information på teckenspråk.
Själva kärnan i teckenspråket är att använda synliga signaler som man tar emot med ögonen till skillnad från det talade språket där man tar emot ljudsignaler via öronen. Teckenspråk utnyttjar händer, ansikte, övre delen av kroppen och utrymmet framför för att skapa meddelanden. Trots att rösten inte används har även munrörelser en mycket stor betydelse. Grammatiska signaler förmedlas via rörelser i ansiktet, kroppshållning och blickriktning.
Teckenspråk är ett simultant språk som kan ge uttryck för många signaler samtidigt. När tecken utförs i en viss ordning och i ett visst läge ska också signaler i ansiktet och kroppens läge förmedlas. Signalerna i ansiktet kan bestå av höjda eller sänkta ögonbryn, rynkad näsa, speciella munrörelser och allt detta sker i samspel. Likaså spelar längden på utförda tecken in.
Handalfabetet består av olika handformer vilka motsvarar alfabetets samtliga bokstäver. När man bokstaverar ord är det ett lån från svenskan. Man brukar bokstavera namn men när det gäller personnamn används ofta persontecken vilket är speciellt för den teckenspråkiga kulturen.
Teckenspråk finns också i en taktil form där handrörelserna avläses med känseln. Det taktila teckenspråket används av personer med dövblindhet.
14 maj firas Teckenspråkets dag runt om i landet. Det var just den 14 maj 1981 som Sveriges riksdag erkände teckenspråk som dövas modersmål.
Vem använder teckenspråk
Teckenspråket är det språk som används av de flesta personer som är döva. Att få undervisning på det svenska teckenspråket är en naturlig väg till att lära sig svenska. Båda språken kan utvecklas parallellt. Det gäller att ha ett fungerande kommunikationsspråk där förklaringar kan ges och jämförelser mellan språken kan göras.
Många personer med hörselnedsättning har också stor nytta av att kunna svenskt teckenspråk i olika sammanhang. Att lära sig att använda tolk gör att tillgängligheten och delaktigheten ökar för den som inte hör i alla sammanhang. Många med hörselnedsättning har större möjligheter att även klara högre studier när teckenspråkstolk kan användas.
Tecken som AKK (TAKK) är en metod att stödja kommunikation. TAKK är inte detsamma som teckenspråk men bygger på dess tecken. Tecknen används tillsammans med tal, som stöd i kommunikationen och på den nivå där personen befinner sig. Det underlättar språkförståelse och lärande men även som ersättning för talat språk. TAKK är ett kommunikationssätt för hörande personer med försenad eller avvikande språkutveckling. TAKK används ofta av och till hörande personer med utvecklingsstörning. Andra målgrupper är personer med tal- och språkstörningar, personer med invandrarbakgrund och personer med hörselnedsättning.
Teckenspråk i världen
Det finns minst 160 teckenspråk i världen. Ett flertal länder har inkorporerat föreskrifter om teckenspråk i olika slag av lagstiftning. Bland annat om undervisning på teckenspråk, tillgång till tolk och rätten för döva personer att använda teckenspråk, utbildning på teckenspråk, stöd åt människor med funktionsnedsättning och tillgänglighet till information på teckenspråk via media.
I de nordiska länderna får döva barn undervisning både på teckenspråk och om teckenspråk. I övriga världen är situationen sämre; 80-90 procent av alla döva barn får ingen utbildning alls och endast 1 procent får utbildning på teckenspråk. De flesta av världens döva barn bor i u-länder vilket innebär att de i stort sett inte får någon utbildning alls.
Den internationella teckenspråksdagen firas årligen den 23 september och är en del av den internationella dövveckan. Anledningen till datumet är att World Federation of the Deaf bildades den 23 september 1951.
Länkar till mer information
Lexikon, Stockholms universitet
Institutet för språk och folkminne
Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM