Minoritetsstress hos döva

För döva innebär vardagen ofta ett stort ansvar för att kommunikationen ska fungera i möten med hörande personer. Detta ansvar kan leda till en ökad och långvarig stress, så kallad minoritetsstress.

Många döva möter regelbundet hörande personer som saknar kunskap om dövas livsvillkor och rättigheter. Det innebär att man ofta behöver förklara sin situation, sitt behov av teckenspråkstolk och vilka rättigheter som gäller. När detta sker gång på gång kan det bli psykiskt påfrestande.

Vad är minoritetsstress?

Minoritetsstress är ett begrepp som beskriver den långvariga stress som kan uppstå hos personer som tillhör en minoritetsgrupp. Forskning visar att denna typ av stress kan bidra till sämre hälsa jämfört med befolkningen i stort.

Stressens källa är inte enstaka negativa händelser, utan den samlade belastningen av att under lång tid utsättas för exempelvis:

• fördomar och stereotyper
• diskriminering eller bristande tillgänglighet
• negativt eller ifrågasättande bemötande

Begreppet har studerats inom forskningen under lång tid och fick bred spridning genom The Meyer Minority Stress Model år 2003.

Minoritetsstress uppstår i ett samhälle där minoritetsgrupper inte behandlas på lika villkor som majoriteten. Den kan ta sig uttryck i en ständig beredskap inför risken att bli missförstådd, ifrågasatt eller exkluderad.

Inre och yttre faktorer

Tidigare erfarenheter av att bli dåligt bemött eller inte bli förstådd kan påverka hur man närmar sig nya möten. Det kan leda till osäkerhet, oro eller en förväntan om negativa reaktioner redan innan mötet äger rum. Dessa reaktioner är en del av minoritetsstressens inre processer.

Samtidigt finns yttre strukturella faktorer som bidrar till stress. Brist på teckenspråkstolk är ett tydligt exempel. När tolk inte finns tillgänglig kan det begränsa möjligheten att delta i vårdbesök, arbetsliv eller fritidsaktiviteter.

Osäkerhet kring om tolk kommer att finnas på plats, risken för inställda möten och behovet av omfattande planering skapar en återkommande vardagsstress. Denna typ av stress är ofta osynlig för personer som inte själva är beroende av tolk.

Hur minoritetsstress kan ta sig uttryck hos döva

Dövenheten i Region Skåne har tagit fram en FoU-rapport som belyser hur minoritetsstress kan yttra sig hos vuxna teckenspråkiga döva. Rapporten finns att läsa på Region Skånes webbplats.

Studien visar att många döva upplever ett underläge i möten med hörande, särskilt i situationer där makt, ansvar eller beslut står på spel. Detta hänger samman med den hörselnorm som präglar samhället och som kan bidra till att döva känner sig förminskade eller osynliggjorda.

Många döva beskriver också en vaksamhet i möten med nya hörande personer, där man försöker tolka intentioner och förutse eventuella hinder i kommunikationen. Även välmenande bemötanden kan upplevas som problematiska om de utgår från att den döva personen ”egentligen borde vara hörande”, vilket kan skapa en känsla av att inte bli accepterad på sina egna villkor. 

Vardagliga situationer och utanförskap

I blandade grupper med döva och hörande kan utanförskap uppstå snabbt. Ett exempel är när en döv och en hörande kommunicerar visuellt, till exempel via teckenspråk eller skrift, och en annan hörande person ansluter och börjar tala. Den hörande vänder då ofta sin uppmärksamhet mot den som talar, vilket bryter den visuella kommunikationen och utesluter den döva personen från samtalet.

För en döv person innebär detta inte bara ett avbrott, utan att möjligheten att delta i samtalet helt försvinner. Sådana situationer kan leda till känslor av frustration, stress och utanförskap.

Hur dessa situationer hanteras varierar beroende på sammanhang, dagsform och tillgängliga strategier. 

Exempel på situationer där minoritetsstress kan uppstå

Minoritetsstress uppstår ofta i vardagliga och återkommande situationer.

• Vid lämning eller hämtning på förskola kan informella samtal mellan hörande vuxna skapa osäkerhet kring om viktig information missas. Det är ofta den döva som behöver ta initiativ till kontakt.
• Efter möten på arbetsplatsen kan fortsatta samtal mellan kollegor leda till frågor om huruvida beslut eller överenskommelser har ändrats.
• I kollektivtrafiken kan kommunikationen avbrytas när en hörande person tar över samtalet, vilket gör att den döva personen hamnar i bakgrunden.
• Inför möten med myndigheter eller arbetsgivare kan oro kring tillgång till teckenspråkstolk skapa stress redan före mötet.