Orosanmälan om ett barn far illa

Vem kan göra en orosanmälan?

Alla som känner oro för att ett barn inte har det bra kan göra en orosanmälan. Du kan till exempel vara en anhörig eller granne. Du som är privatperson kan göra anmälan anonymt om du vill.

Du som kommer i kontakt med barn i ditt arbete, om du till exempel jobbar inom skola, vård eller polis, är skyldig att göra en orosanmälan om du misstänker eller vet att ett barn inte har det bra. (Socialtjänstlagen 19 kap, 1§). Du som inte är anmälningsskyldig bör också anmäla oro, om du i ditt arbete känner oro eller får kännedom om att ett barn inte har det bra.

Gör en orosanmälan som privatperson

Om du är en privatperson och vill göra en orosanmälan hittar du all information på sidan Lämna orosanmälan — för dig som är privatperson.

Lämna orosanmälan — för dig som är privatperson

Gör en orosanmälan — för dig som anmäler i tjänsten

Du som kommer i kontakt med barn i ditt arbete, är skyldig att göra en orosanmälan om du misstänker eller får kännedom att ett barn far illa. Även du som inte arbetar direkt med barn kan vara skyldig att anmäla oro. Även om du inte är anmälningsskyldig, bör du göra en orosanmälan om du genom ditt arbete misstänker eller får kännedom att ett barn inte har det bra.

Lämna orosanmälan - för dig som anmäler i tjänsten 

Socialstyrelsen har information om anmälningsskyldigheten:

Till dig som är skyldig att anmäla oro för barn.

Vad händer efter en orosanmälan?

Socialtjänsten utreder anmälan

Omedelbar skyddsbedömning (inom 24 timmar)

När en orosanmälan kommer in till socialtjänsten gör personalen en omedelbar skyddsbedömning. Det betyder att socialtjänsten avgör om barnet behöver skydd direkt eller kan stanna kvar hemma. Det allra vanligaste är att barnet kan stanna kvar hemma. 

Förhandsbedömning (inom 14 dagar)

Sedan fortsätter socialtjänsten och gör en förhandsbedömning. Syftet med den är att se om det behövs en vidare utredning för att säkerställa barnets trygghet. Ibland kommer socialtjänsten fram till att det inte finns någon anledning till oro. Då avslutas ärendet. Förhandsbedömningen ska göras inom 14 dagar.

Utredning (inom 4 månader)

Om socialtjänsten tycker att det ska göras en utredning, så tar socialtjänsten reda på mer om barnets situation. De kan bland annat prata med barnet, föräldrarna och andra personer i barnets närhet. Utredningen ska göras så snart som möjligt, men ska senast vara klar inom 4 månader.

Beslut 

Socialtjänsten ska alltid utgå från barnets behov och barnets bästa. Ibland kommer socialtjänsten fram till att det inte behövs något extra stöd utan att familjen kan klara av situationen själva.

Om socialtjänsten tycker att familjen och barnet behöver hjälp fattar de beslut om insatser. Beslut om insatser bygger på socialtjänstens utredning, samt barnets och föräldrarnas önskan om stöd och hjälp. De flesta insatser är frivilliga och socialtjänsten kommer tillsammans med föräldrarna överens om vilka insatser som behövs.

I särskilt allvarliga fall

Ibland kommer socialtjänsten fram till att situationen är så allvarlig att barnet behöver skydd och inte kan vara kvar hemma, exempelvis om barnet blir utsatt för våld. Det kan betyda att barnet eller ungdomen behöver bo i ett familjehem en kortare eller längre tid. Det är barnets eller ungdomens behov av skydd eller vård som avgör vilka insatser socialtjänsten föreslår. Om barnet och föräldrarna inte tar emot stöd frivilligt, kan det i vissa allvarliga fall bli aktuellt med beslut om tvångsåtgärder. Besluten kan överklagas.