Deponier

Här kan du hitta information och rapporter om läget för Göteborgs Stads nedlagda deponier.

Brudaremossen

Kretslopp och vatten planerar att bygga ett reningsverk vid Brudaremossens nedlagda deponi.
Lakvattnet ska renas från farliga ämnen innan det leds vidare till Ryaverket för rening av näringsämnen. Ansökan om tillstånd för reningsanläggningen har skickats till länsstyrelsen.
Brudaremossen ansökan om att bygga reningsverk

Välen mudderdeponi

Mellan 1952 och 1974 påverkades Välenviken i Åkered, Västra Göteborg, starkt av utsläpp från Näsets avloppsreningsverk. För att förbättra förhållandena i viken muddrades den 1976–1977 och de förorenade massorna lades upp i en deponi på vikens västra strand. Massorna täcktes med avloppsslam och kompostmaterial fram till 1980.

I mudderdeponins lakvatten finns föroreningar som sprids långsamt till Välenviken. Föroreningar finns även i en deponi ungefär en kilometer upp längs Stora Ån, vid golfanläggningen, och i vallarna med muddermassor från rensningen av Stora Ån på 90-talet. Dessutom leds mycket dagvatten ut i Stora Ån.

Idag är Välen naturreservat

Välenområdet har trots mänsklig påverkan och föroreningar stora naturvärden med strandängar, fågelliv och ädellövskog. För att bevara området och erbjuda rekreation och friluftsliv är området numera klassat som naturreservat. Stora delar av det är inte påverkat av föroreningar och det är ingen fara att vistas i reservatet med dess stigar och gångstråk. Vi avråder dock från att äta något som växer på deponin eller i dess omedelbara närhet. Vi har satt upp skyltar om deponin och dess historik.

Du kan läsa mer om Göteborgs Stads naturreservat här

Föroreningar funna i fisk

Nya utredningar har visat att sediment i viken är förorenade och fisk som fångats i viken har burit på förhöjda halter av föroreningar. Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum (VMC) har gjort en hälsomässig bedömning av att äta fisken. De menar att blyhalterna i vitling och PCB i skrubba ligger högre än fiskprodukter som säljs i livsmedelsbutiker.

Miljömedicinsk bedömning av fisk från Välen

Kan man äta fisken?

VMC rekommenderar att man inte bör äta skrubban mer än en gång per månad, och barn bör inte äta vitlingen. Att äta vitlingen en gång per vecka kan för barn ge ett försumbart, men onödigt, bidrag till den normala blyexponeringen via kosten. Halten av PCB i ål (fridlyst) och skrubba överstiger gränsvärden för fiskeriprodukter och de är alltså olagliga att sälja. Halten av organiska miljöföroreningar i ål är mycket höga, men eftersom ålen är fridlyst har VMC inte gjort någon hälsoriskbedömning av att äta ål som fångats här. Sannolikt ligger halterna även högt i rötsimpa.

Vi tar fler prover

Vi har tagit prover på sediment på sjöbotten vid Askimsbadet, Näsetbadet och längre ut i viken. PCB lägger sig i sedimenten - de partiklar som sjunker till botten - och de halter vi funnit i sedimenten visar att riskerna för människor är låga, och det är inte någon uppenbar fara för själva badvattnet i Askimsviken.

Gå gärna till livsmedelsverkets hemsida och läs deras kostråd om fisk.

Välen mudderdeponi årsrapport 2013

Välens miljökemiska och biologiska status 2012

Riskbedömning av vallarna vid Stora Ån

Ekeredsdeponin

Ekeredsdeponin är en före detta grustäkt, som fyllts ut med bygg- och rivningsavfall, vitvaror, skrot och schaktmassor under åren 1977–1987. Spridning av lakvatten från deponin sker via grundvattnet till Äsperedsbäcken, som mynnar ut i Lärjeån.

Kretslopp och vatten tar regelbundet prov på vattnet i grundvattenrör kring deponin och i Äsperedsbäckens vatten. Resultaten hittills visar att halterna av de aktuella ämnena – vi analyserer pH, konduktivitet, alkalinitet, TOC, COD, kväve, fosfor klorid, sulfat, flera metaller, oljeindex och polyaromatiska kolvätenär – är låga till måttligt höga, och vi har därför inga krav på oss att förbättra miljösituationen vid Ekered. Undersökning av metangas i deponin visar att metangasbildning pågår i låg omfattning.

Skyddskikt av lera

Kretslopp och vatten har lyft frågan om att förbättra nuvarande skyddsskikt i samband med att det kommer att finnas lera i överskott vid bygget av Marieholmstunneln. Ett tjockare skikt med lera hindrar avfall från att tränga upp i ytan och där leran läggs ut i mer än två meters tjocklek blir leran ganska tät. Det innebär att vi med ett förbättrat skyddsskikt kommer att kunna samla upp en del regnvatten på ytan och leda bort det i diken så att spridning av föroreningar via lakvatten minskar.

Trafikverket har undersökt områdets stabilitet och lämnat ett översiktligt förslag på utformning av ett kompletterande tätande och skyddande skikt för Ekeredsdeponin. Stabiliteten bedöms som god.

Du kan läsa om Marieholmstunneln på Trafikverkets hemsida där du också hittar deras presentation om skyddstäckning av Ekeredsdeponin.

Anmälan godkänd av tillsynsmyndigheten

Förbättringen av skyddsskiktet på Ekeredsdeponin är godkänd av miljöförvaltningen som är tillsynsmyndighet. Arbetet har dock blivit fördröjt, och kretslopp och vatten återkommer med information om när det beräknas påbörjas och med tidpunkt för ett möte med de kringboende.

Årsrapport Ekereds avfallsupplag 2011

Presentation från möte om Ekeredsdeponin 2013-09-24

Sjöbacka

Sjöbacka, även kallat Sjöbacken, kallades förr Önneredstippen. Där det tidigare var en grund havsvik tippades avfall mellan åren1967 och 1977. Då slängde man mest byggavfall och industriavfall här men också schaktmassor såsom lera, jord och sten. Under åren 1977 till 1979 täcktes tippen för att skydda omgivningen och samtidigt iordningställdes platsen till ett naturskönt parkområde.

Förvaltningen kretslopp och vatten är ansvariga för eventuella skyddsåtgärder på kommunens nedlagda deponier. Sjöbacka är en av dem. Vi på kretslopp och vatten har undersökt om det går att förbättra skyddstäckningen och avrinningen av rent regnvatten från ytan. Vår undersökning visar att det det skulle bli för dyrt i förhållande till den nytta det skulle göra för miljön. Kretslopp och vattennämnden beslutade därför att inte skyddstäcka.

Skötseln av ytan ändras

Kretslopp och vatten tar regelbundet prov på vattnet i grundvattenrör och i bäcken i norra delen av deponin. Resultaten hittills visar att halterna av de aktuella ämnena är låga till måttligt höga, och vi har därför inga krav på oss att förbättra miljösituationen på Sjöbacka. Vi bedömer inte att det vatten som läcker ut påverkar havsmiljön på ett oacceptabelt sätt,

Med den kunskap vi har idag bedömer vi inte heller att det är farligt att komma i kontakt med påverkat vatten i vattensamlingar på ytan. Men Sjöbacka är ett populärt friluftsområde och vi vill därför göra det svårare för allmänheten att nå det påverkade vattnet på markytan. Park- och naturförvaltningen kommer därför att låta vegetationen växa sig hög i blöta partier, och lägger ut stockar för att markera avgränsningar.

Vi antar att förhållandena kommer att vara likartade även i framtiden, men för att vara på den säkra sidan kontrollerar vi deponins vatten regelbundet.

Sjöbacka i dag

  • Ytan är cirka 260 000 m2
  • Deponerad volym är cirka 900 000 m3
  • Avrinningsområdet: avfallsupplaget dräneras direkt till havet via diken i norr och öster om upplaget, och genom ett diffust läckage genom stenvallen mot Eskils kanal. Lakvattnet tas inte omhand på något speciellt sätt.
  • Eskils kanal är omkring 40 meter bred och ska enligt rådande vattendom ha ett djup på 3 meter under medelvattenståndet som är +0,04.

Årsrapport för Sjöbacka deponi 2012

Årsrapport för Sjöbacka deponi 2011

Årsrapport för Sjöbacka deponi 2007

Kontrollprogram Sjöbacka deponi 2007