Arboretum

Ett arboretum (latin för trädsamling) är en samlad plantering av träd och/eller buskar där olika trädslag presenteras och bevaras. I arboretet kan du som besökare, på samma plats, se och lära dig om trädsorter från hela världen.

Sannaparkens arboretum

I Sannaparken har 43 olika arter av både löv- och barrträd samlats för att skapa ett lärande uterum och en mötesplats för göteborgare. När du går in i arboretet möts du av annorlunda frodiga ekar och krispiga lönnar. I mitten växer en blandning av vårblommande magnolior, gulved och epåletträd. Sex olika typer av lönn spridda i arboretet skapar en färgsprakande kavalkad till hösten. I den översta delen får tallar ta sin plats med sina vintergröna barr. En promenad genom platsen ger alltså nya upplevelser under hela året.  

När arboretet nått sitt mogna stadie kommer det finnas fyra skikt av trädkronor i höjdled med de lägsta träden på cirka tre meters höjd och de högsta uppåt trettio meter. Tiden fram till dess kommer var full av naturliga förändringar när vissa arter växer fortare än andra och då skuggar ut delar av arboretet.
Karta över Sannaparkens arboretum med två ingångar längs gångvägen.

Botaniska skyltar

När du tittar närmare på träden kan du förhoppningsvis hitta små botaniska skyltar. På skylten finns information om familj, art och eventuellt sortnamn. Även ursprungsområde står att läsa om ett sådant finns tillgängligt.

Bild på en botanisk skylt.

Sannaparkens arboretum är helt öppen för allmänheten och du får röra dig fritt i området så länge det görs med försiktighet och med omtanke om träden. Undvik att klättra i träden och bryt inte av grenar, blad och blommor. Du är däremot välkommen att plocka kottar och blad från marken, känna på stammar, blad och lukta på blommorna.

  • Acer circinatum – Vinlönn

    Den här vackra lönnen hittas oftast som undervegetation till större träd längs med västra Nordamerikas kustband. Det är den enda arten inom Palmatum-gruppen som växer naturligt utanför Asien och kan ibland var svår att skilja från sina kusiner Acer japonicum och Acer pseudosieboldianum. Ett relativt litet träd, det växer till någonstans mellan 3-5 meters höjd, med god vinterhärdighet för syd- och mellansvenska förhållanden samt med en fantastisk höstfägring och frodigt lövverk.

  • Acer japonicum ‘Vitifolium’ – Solfjäderslönn

    En lite annorlunda men slående vacker lönnart där olika individer kan skilja sig åt en hel del i höstfärg, från gul och orange hela vägen bort till djupt purpurröd. Den rena arten växer vilt i bergsskogarna i Japan och utvecklas över tid till ett mindre träd eller buskträd med breda, flerfingriga blad som liknar utfällda solfjädrar. Sluthöjden är oftast omkring 3-5 meter och flerstammiga träd är inte ovanligt. Det är inte det mest snabbväxande trädet men de visuella värdena det bidrar med från första säsongen väger definitivt upp för dess långsamma tillväxt.

  • Acer pensylvanicum – Amerikansk strimlönn

    Den amerikanska strimlönnen härstammar från östra USA där den främst ses som undervegetation i lövskogar bestående av ek, lönn och bok. För att få en god utveckling behöver den inte bara en sval växtplats utan direkt sol, den behöver också en god markfuktighet. Trädet känns enklast igen på sin vitstrimmiga stam och stora tvåflikiga blad. Vidare är träden oftast flerstammiga med tydligt uppåtväxande grenar. De vita strimmorna på stammen försvinner om en gnider fingret mot dem. Sluthöjden på en friväxande individ är mellan 8-10 meter.

  • Acer rufinerve – Rostlönn

    Rostlönnen hör precis som sin släkting Acer pensylvanicum till strimlönnarna. Härkomsten är dock en helt annan då den kan hittas som undervegetation i Japans frodiga lövskogar. Här växer den på fuktiga och svala lokaler och utvecklar över tid ett brett vasformigt habitus. Rotsystemet för rostlönnen är ofta väldigt ytligt och känsligt för uttorkning. Det är viktigt att dem får en skyddad placering med tillgång till gott om markfukt. Sluthöjd i naturen är 10-12 meter medan den i odling ofta inte överstiger 8-10 meter.

  • Acer tegmentosum – Manchurisk strimlönn

    Den manchuriska strimlönnen härstammar från sydöstra Sibirien, Nordkorea och Manchuriet. Det är en väldigt nära släkting till den amerikanska strimlönnen med sitt naturliga växthabitat längs med floder och bäckar där den är en del av skogsbrynen och undervegetationen i lövskogar. Precis som övriga strimlönnar uppvisar stammen tydlig vitstrimmighet som uppstår på grund av bildandet av en vitblå vaxbeläggning på den gröna stammen.

  • Acer triflorum – Klöverlönn

    Klöverlönnen är en intressant art som visat på god härdighet för svenska förhållanden, till och med så långt upp som till zon 5 enligt vår inhemska zonindelning. Den är naturligt vildväxande i nordöstra Kina och Korea och visar under växtsäsongen upp ett frodigt lövverk och vackert flagnande bark. Höstfärgerna är varma i gult, orange och karminrött. Vanligtvis hittas den som odlat buskträd i etablerade parker med god tillgång till markfukt och näring.

  • Calocedrus decurrens – Cedertuja

    Det här barrträdet är hemmavarande i västra Amerika men kan hittas i mer välsorterade plantskolor runt om i Europa. Ett relativt smalt träd med en samlad krona och en fantastisk kontrast mellan den röda barken och de mörkt gröna barren. Den förväxlas ofta med tujor och cypresser men hör till ett eget släkte.

  • Cercidiphyllum japonicum – Katsura

    Katsuran, även kallad kakträd då den under solbelysta höstdagar kan avge en doft av nybakta kakor, är ett träd som växer naturligt i östra Asien, främst i Japan, Korea och Kina. Allt som oftast får den ett flerstammigt uttryck och i vuxen ålder kan dessa bestånd bli väldigt breda, bildandes en nästintill paraplylik miljö under kronan. Katsura är ett fuktighetsälskande träd som gärna växer i slänter där det finns gott om tillgång till vatten nere i jorden. Bladen är en tillgång hela säsongen då de först slår ut i en fantastisk mörkröd färg för att senare bli klart gröna innan de på hösten får en varmt gul färg med röda inslag.

  • Cercis siliquastrum – Europeiskt judasträd

    Denna art har ett något dimmigt ursprung då den planterats flitigt i stora delar av Europa och därigenom naturaliserats i många områden. Artens stora popularitet förklaras till viss del av dess fantastiska vårblomning och det faktum att blommorna är ätbara, med en svag sötma. Ett vackert träd för varma, skyddade miljöer.

  • Cladastris kentukea – Amerikansk gulved

    Den amerikanska gulveden är idag relativt sällsynt i vilt tillstånd. Desto vanligare är den i odling där den här i Sverige utvecklas till medelstora träd om 8-10 meter i höjd och nästan lika bred. Ett enkelt sätt att känna igen gulveden är på dess skenbart motsatta blad. Om du tittar riktigt noggrant ser du att bladen är lätt förskjutna från varandra, till skillnad från till exempel asken där bladen är placerade rakt mot varandra. Gulvedens blad har frisk och ljusgrön färg på sommaren och en höstfägring som går i smörgult. Blomningen är oregelbunden och sker vart 3-4 år, då med dekorativa blomställningar med en sötaktig doft.

  • Cornus controversa – Pagodkornell

    Ett väldigt dekorativt träd, 12-15 meter i sluthöjd, med tydliga grenvåningar och uppåtväxande blomklasar som vid blomning ger trädet ett intryck av att bestå av vita moln. Ett träd som växer naturligt i Kinas rika lövskogar där den också traditionellt använts som medicinalväxt mot alltifrån huvudvärk till mardrömmar.

  • Cornus kousa ’China Girl’ – Koreansk blomsterkornell

    Ett relativt litet träd som i odling blir 3-6 meter högt. Denna kornell är vanlig i odling men härstammar från östra Asien där den bildar stora vitblommande partier i frodiga slänter med mycket undervegetation och andra mindre träd och buskar. Höstfärgerna varierar stort mellan olika individer och kan skifta i allt från gröngult till sprakande orange, rött och purpur.

  • Cornus nuttallii ’Eddies White Wonder’ – Blomsterkornell

    Det här är en sort som egentligen anses vara en hybrid mellan den västamerikanska och den östamerikanske kornellen. Ett litet träd om cirka 6 meter i sluthöjd och 3 meter i bredd, men med en slående vårblomning i vitt och sprakande scharlakansröda färger på hösten.

  • Cryptomeria japonica – Kryptomeria

    Detta barrträd har länge varit ett av de vanligaste virkesträden i Japan och Kina varför det idag är svårt att säga exakt var trädet har sin naturliga hemvist. Kryptomerian har också haft en viktigt kulturell roll där den ofta planterats i anslutning till tempel och helgedomar. Den rödbruna stambarken är mjuk och flagnar ofta i långa tunna strimmor. Stammens färg står ofta i stark kontrast till barrens mörkt gröna nyanser. I naturen utvecklas dessa träd till jättar om uppemot 60 meter i höjd medan de i odling når mer beskedliga höjder om cirka 15-20 meter.

  • Maackia amurensis – Mackia

    Denna variant av mackia växer naturligt i nordöstra Asien, främst uppe i Sibirien men även nere i Korea, Kina och Japan. Bladutspringet på detta träd är spektakulärt där bladen rullar ut sig likt ormbunkar, med en silverluddig behåring innan bladen är klara för sommarsäsongen. Blomningen sker under en tid då vi generellt sett saknar trädblomning i Sverige, nämligen slutet av juli och början av augusti. Blomningen sker i krämvita, uppåtväxande ax och blommorna är uppskattade av många nektarsamlande insekter.

  • Magnolia ’Alnarp’

    En ny spännande magnoliasort som är framodlad här i Sverige. Blomningen är riklig och går i nyanser av rosa, violett och gulgrönt. Ett vackert och storvuxet träd där ett av få fullvuxna träd står i Alnarpsparken där det ståtar med en höjd om cirka 15 meter.

  • Magnolia ’Ingemar’

    Denna magnoliasort är framtagen här i Sverige och har uppvisat bra tålighet för sydsvenska förhållanden. Som ung är den snabbväxande men den stannar upp vid en höjd av runt 10 meter. Blommorna är fantastiskt ljusgula och kronan är mycket symmetrisk och konisk. Ett sprudlande solitärträd som lyser upp vilken trädgård den än planteras i.

  • Magnolia obovata – Junimagnolia

    Junimagnolian är något så ovanligt som en magnolia där blomningen inte är huvudattraktionen. Istället är det bladen som står för showen då dessa kan bli uppåt 50 centimeter stora om trädet trivs och mår bra. Den är vildväxande på Kurilerna och i Japan, ofta i svala och fuktiga miljöer. Det svenska namnet refererar till blomningstiden som börjar i juni och kan pågå hela vägen in i juli. De stora vita blommorna har en fin sötaktig doft som framförallt kvällstid sprider sig i omgivningen.

  • Magnolia tripetala – Paraplymagnolia

    Precis som namnet antyder bildar paraplymagnolians blad stora rosetter som kan liknas vid utfällda paraplyer. Bladen är imponerande med vissa blad som i vuxen ålder når uppåt 60 centimeter i storlek. Det finns en stor variation inom arten när det kommer till växtsätt och uttryck. Alltifrån mindre buskträd till större solitärer kan påträffas i dess naturliga växtplatser i framförallt östra USA. Blomningen är för ovanlighetens skull inte det som uppskattas mest hos den här arten, trots att den sätter stora stjärnlika blommor. Det är doften hos blomman som är mindre uppskattad då den liknar doften av blöt hund.

  • Magnolia x brooklyniensis ’Yellow Bird’ – Hybridmagnolia ‘Yellow Bird’

    Ett medelstort träd med klart gulgröna blommor som slår ut samtidigt som bladen, till skillnad från många andra magnolior där blommorna kommer först och bladen senare.

  • Magnolia x kewensis ’Wadas Memory’ – Hybridmagnolia ‘Wadas Memory’

    Ett medelstort träd med en annorlunda blomning i vitt där blommorna kan bli uppåt 15 centimeter i diameter och med ett hängande uttryck som ger ett väldigt säreget uttryck. Denna hybrid är en korsning mellan japansk magnolia och pilbladig magnolia.

  • Metasequoia glyptostroboides – Kinesisk sekvoja

    Den kinesiska sekvojan ansågs länge vara utdöd, tills ett levande bestånd hittades 1941 i en isolerad dalgång i Kina. Därifrån har den snabbt spritts till botaniska trädgårdar och plantskolor världen över. Idag är den ett relativt vanligt träd i både Europa och övriga delar av världen, både som gatuträd och parkträd. Träden släpper sina barr vintertid, men det ställer sällan till problem då barren är mjuka och snabbt förmultnar. Kronorna är behagligt ljusgenomsläppliga och skapar en lummig miljö där en rik örtflora kan växa. Stammarna är också de en stor kvalité, speciellt på våra breddgrader där de får ett närmast exotiskt uttryck med röda stammar, knotigheter och håligheter.

  • Nyssa sylvatica – Nyssa

    Ett medelstort träd med en sluthöjd om cirka 15-17 meter. Nyssan är ett ståtligt träd med tydlig genomgående stam och en helt magnifik höstfärg som går i purpurrött. Lägg därtill en fruktsättning i blått och trädet ger en synnerligen spektakulär höstskrud. Den växer naturligt över stora delar av USA men planteras sparsamt här i norra Europa då den är känslig för störningar i rotsystemet.

  • Paulownia tomentosa – Kejsarträd

    Detta träd kan hittas naturligt i stora delar av Kina varifrån den har spridits till stora delar av världen som ett prydnadsträd. Till exempel är den ett vanligt gatuträd i Paris där den på våren bistår med en fantastisk vårblomning på bar kvist. Här i Sverige blommar den endast väldigt varma år då den är värmeälskande och behöver en lång och varm säsong för att förbereda för blomning efterföljande vår. Ett av de mer snabbväxande träden. Kejsarträdet kan växa så mycket som 2,5 meter per år när de är unga och bladen är med våra mått enorma. Uppåt 60 centimeter långa och lika breda skapar de ett verkligt säreget utseende.

  • Pinus densiflora ’Umbraculifera’ – Japansk tall

    Den japanska tallen, som dess namn indikerar, växer naturligt i nordöstra Asien. Precis som vår egen inhemska skogstall odlas detta träd främst för sitt virke, men det finns ett antal sorter framtagna med mer ornamentala och ovanliga former. Sorten ’Umbraculifera’ är en mindre variant som ofta utvecklas till flerstammiga individer med en nästan paraplyliknande krona.

  • Pinus heldreichii – Ormskinnstall

    Denna i Sverige något ovanliga tall skiljer sig från vår egen inhemska skogstall främst genom dess vackert mönstrade bark. I mogen ålder bildar den ett ormskinnsliknande mönster i askgråa nyanser som sträcker sig hela vägen upp för den 25 meter höga stammen. Ett tåligt träd som blir allt vanligare även i våra allmänna parker.

  • Pinus jeffreyi – Jeffreytall

    Jeffreytallen växer naturligt i västra Nordamerika. Den skiljer sig markant från andra tallar genom sina långa, hårda barr och den något unika doften av ananas som uppstår när dess barr bryts av. En annan häftig effekt är dess kottar som hos fullvuxna individer kan bli stora som handbollar.

  • Pinus ponderosa – Gultall

    Gultallen är det i särklass viktigaste timmerträdet i Nordamerika. Den växer och odlas i hela västra och större delen av mellersta USA. I dess naturliga miljö kan den bli uppemot 70 meter hög och 2 meter i diameter, men här i Sverige får vi nöja oss med cirka 30 meter i sluthöjd.

  • Pinus x schwerini – Hybridtall

    Denna vackra tall uppkom som en naturlig hybrid i en park i Tyskland. Det är en korsning mellan Himalayatall och Weymouthtall som på våra breddgrader blir cirka 15 meter hög. Hybridtallen utvecklas ofta i väldigt individuella former med krokiga eller flerstammiga uttryck. Kottarna är purpurfärgade och barren är mjuka med en grönblå nyans som skiljer sig markant från våra inhemska skogstallar.

  • Pseudotsuga menziesii – Douglasgran

    Douglasgranen hör till en av jättarna på den nordamerikanska kontinenten där den ofta når en sluthöjd på över 100 meter. Här i Sverige är det lite för kallt och dagarna för korta så den stannar på runt 40 meter. Barren doftar milt av citrus om en krossar dem mellan fingrarna, vilket kan ge spännande doftupplevelser torra sommardagar när en promenerar under deras kronor.

  • Pterostyrax hispida – Epåletträd

    Det här buskträdet bildar fantastiska vita blomklasar som med en behaglig doft sprider välbehag i sin omgivning. Lövverket är ljust grönt och unga grenar har en vackert gråbrun färg. Epåletträdet växer naturligt i bergsskogar i Japan och Kina. Ett i Sverige ovanligt träd men med en potential för parkmiljöer där en vill åstadkomma en wow-effekt.

  • Quercus acutissima – Sågtandad ek

    Denna vackra ek härstammar från Asien där den växer över stora delar Kina, Korea, Japan och Himalayabergen. Den är även naturaliserad i delar av Nordamerika där den planterats flitigt. Den sågtandade eken skiljer sig markant från vår egen skogsek då bladen är avlånga och saknar flikigheten. Bladen är också sågtandade och har en mörkgrön, läderaktig känsla.

  • Quercus coccinea ’Splendens’ – Scharlakansek

    Denna nordamerikanska ek odlas främst för sina sprakande höstfärger som efter varma somrar blir varmt scharlakansröd. En ganska vanlig ek i större parker där den kan växa i de flesta marker, såväl blöta som torra, och ge ett frodigt lövverk som skiljer sig från inhemsk skogsek genom större blad och djupare flikar.

  • Quercus dentata ’Carl Ferris Miller’ – Kejsarek

    Den asiatiska kejsareken är ett annorlunda och unikt inslag i eksläktet, något som främst visar sig i bladens storlek. Dessa kan bli upp till 30 centimeter breda och är när de först slår ut på våren luddiga och mjuka. En vacker ekart som ofta bildar mindre träd och inte sällan knotiga och unika kronformer.

  • Quercus ilex – Stenek

    Denna ek är något så ovanligt som ett vintergrönt lövträd, i alla fall i dess naturliga växtmiljöer runt medelhavet. Här i Sverige är den däremot känsligare och tappar ofta löven under våra kalla vintrar. Bladen är mörkt gröna och läderartade, inte helt olikt den mer välkända järneken.

  • Quercus imbricaria – Spånek

    Spåneken är en nordamerikansk ekart som skiljer sig från våra egna inhemska arter genom bladformen, som mer liknar pil eller vide. Spånekens blad är dock mer läderartade och har på våren ett fantastiskt bladutspring som sker i mörkröda nyanser. Ett stort och vackert träd som är väl lämpat för södra Sverige.

  • Quercus macocarpa – Prärieek

    Denna nordamerikanska ekart hör till jättarna inom eksläktet. Den kan bli upp emot 40 meter hög och 3 meter bred. Prärieeken förväxlas ofta och lätt med andra ekar från samma del av världen då den visuellt liknar såväl viteken som strandeken och ofta även hybridiserar med dessa ute i naturen.

  • Quercus nigra – Vattenek

    Vatteneken växer som dess namn antyder längs med vattendrag och sjöar över stora delar av södra USA. Där har den en liknande roll som pilen har här hemma i Sverige genom att den kan växa på en rad olika jordar oberoende på tillgång till vatten. Den är också relativt kortlivad i jämförelse med sina släktingar då den endast blir cirka 80 år gammal, att jämföra med våra inhemska arter som kan bli flera hundra år. Bladen på vatteneken har en annorlunda form där bladbasen är smal medan de yttre delarna är bredare. Den saknar också flikigheten som till exempel skogsekens blad har.

  • Quercus velutina – Färgek

    Denna ekart är ovanlig i svensk odling men kan hittas i vissa mer exklusiva anläggningar. Hemmavarande i östra USA utvecklas den till stora träd om 30 meter, medan den här hos oss stannar på mer blygsamma 20 meters höjd. Bladen är dess stora blad som har frodigt grön färg. Höstfärgen är vackert rödorange och bladutspringet på våren har skiftningar i gult-ljust rött och grönt.

  • Sciadopitys verticillata – Solfjäderstall

    Solfjäderstallen hör till fossilerna bland världens trädarter, med en historia som sträcker sig tillbaka över 230 miljoner år. Den kan lätt förväxlas med en del tallarter men har i själva verket en helt egen familj. Barren är mjuka, flexibla och platta och bildar en solfjädersliknande form. Därav dess svenska namn. Kuriosa är att dess barr egentligen inte är barr utan är en mer integrerad del av grenen, en utväxt helt enkelt. Dessa utväxter ersätter fotosyntesfunktionen som normalt finns i löv och barr.

  • Sequoia sempervirens – Amerikansk sekvoja (Redwood-träd)

    Den amerikanske sekvojan är växtvärldens högsta art, med vissa individer som uppmätt en höjd om 120 meter. Den är idag vildväxande längs med Stillahavskusten där det påträffats extremt långlivade individer, med uppgifter om vissa som uppnått en ålder på över 2000 år. Krossar ni barr från en sekvoja får ni omgående en doft av grapefrukt.

  • Sequoiadendron giganteum – Mammutträd

    Mammutträdet hör till giganterna i trädens värld, med exemplar på över 80 meter i höjd och 8 meter i bredd. Barken är vackert mörkbrun och mycket mjuk, vilket gör den känslig för mekanisk påverkan via till exempel maskiner och verktyg. Något unikt är att stammen ofta är lika bred vid marken som uppe i kronan, vilket skapar ett säreget och kompakt uttryck. Precis som den amerikanska sekvojan kan den bli mycket gammal, förutsatt att den får växa ostört. Exemplar i det vilda har uppskattas till över 2500 år gamla.

Smart teknik underlättar trädens första år

Sannaparkens arboretum testar även ny teknik. När träd planteras sker en så kallad etableringsbevattning de första tre åren. Här kommer modern teknik göra att vatten och personella resurser används optimalt efter behov i stället för fasta bevattningsintervaller. Fuktsensorer i marken berättar när träden behöver vattnas och träflisen runt träden håller fukten. Nere i flisen är det nämligen fortfarande fuktigt även om det inte har regnat eller vattnats på två månader.

En annan teknisk mätningsfiness finns uppe i träden. Det ser ut som ett sensorlarm men känner av trädens tillväxt. Data som skapas erbjuds vidare till andra som arbetar med samma frågor. Detta sker bland annat genom ett samarbete med Hållbara Smarta Parker och Lantbruksuniversitetet i Alnarp som hjälper till att tolka data som samlas in.