Upphandlingslagar

Upphandlingslagstiftningen innehåller fem lagar

Den svenska upphandlingslagstiftningen innehåller fem lagar; lagen om offentlig upphandling inom den klassiska sektorn (LOU), lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster för försörjningssektorn (LUF), lagen om valfrihetssystem (LOV), lagen om upphandling av koncessioner (LUK) och lagen om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet.

Göteborgs Stad inför valfrihetssystem för hemtjänst

I Göteborgs Stad har beslut tagits om att införa valfrihetssystem för hemtjänst. Valfrihetssystemet innebär att de som har hemtjänst får möjlighet att välja vilken utförare som ska leverera tjänsten. Det är frivilligt för kommuner att införa valfrihetssystem.

Läs mer om valfrihet vid hemtjänst i Göteborgs Stad.

Upphandlingslagarna är till för att på bästa sätt använda offentliga medel

Syftet med upphandlingslagarna är att upphandlande myndigheter på bästa sätt ska använda de offentliga medlen. Det gör man genom att söka upp och dra nytta av konkurrensen på aktuell marknad. Samtidigt får leverantörerna möjlighet att tävla på lika villkor i varje upphandling. 

Upphandlingslagarna grundar sig på de EU-rättsliga principerna

Icke-diskrimineringsprincipen: Betyder att det är förbjudet att diskriminera leverantörer. Den upphandlade myndigheten får inte ge ett lokalt företag företräde enbart för att det är lokaliserat i kommunen. 

Likabehandlingsprincipen: Alla leverantörer ska behandlas lika. Alla måste få samma information vid samma tillfälle. Det är inte tillåtet att lägga till eller dra ifrån några kriterier vid utvärderingen. 

Transparensprincipen: Innebär att upphandlingsprocessen ska kännetecknas av förutsägbarhet och öppenhet. För att anbudsgivarna ska få samma förutsättningar ska förfrågningsunderlaget vara klart och tydligt och innehålla samtliga krav på det som ska upphandlas. 

Proportionalitetsprincipen: Kvalifikationskraven och kraven i upphandlingens kravspecifikation måste ha ett naturligt samband med och stå i proportion till det som ska upphandlas. 

Principen om ömsesidigt erkännande: Innebär bland annat att intyg och certifikat som utfärdats av behörig myndighet i något medlemsland måste godtas i de övriga medlemsländerna.