Om kulturhistorisk miljö

Kulturvärden och kulturmiljön är ett allmänt intresse som regleras av såväl miljöbalken som plan- och bygglagen. Att vårda och underhålla kulturvärdena utgör en viktig del i stadens strävan mot en hållbar stadsutvecklingsprocess.

Varför ska vi vårda vårt kulturarv?

Att vårda kulturarvet handlar om att värna värden och kvaliteter på olika nivåer, såväl i den enskilda bostaden som i landskapet. Kulturarvet skapar nyfikenhet och intresse, engagerar och förenar människor. Kulturarvet kan stå för tradition, förankring, tidsdjup och identitet.

Att utveckla och bevara den byggda miljöns värden är en viktig del av samhällsbyggnadsprocessen. Kulturvärdena får inte reduceras till enbart utgöra en attraktivitetsfaktor. Det kan handla om det farliga och fula som vid en första anblick inte utger sig för att vara kulturhistoriskt intressant eller betydelsefullt, men som vid en närmare studie visar sig vara värdefullt för sammanhanget och förståelsen av ett närområde eller en hel stad.

God bebyggd miljö - ett av 16 miljömål

Den fysiska planeringen är ett viktigt styrmedel för att kunna uppnå målet om en god bebyggd miljö. Här ingår hållbar kulturmiljövård som en väsentlig beståndsdel. Dagens samhällsutveckling påverkar ofta bebyggelse och kulturlandskap; program och strategier för tillvaratagande och utveckling av kulturhistoriska värden ger underlag för att i den fysiska planeringen hantera dessa frågor på ett klokt och eftertänksamt sätt så att den negativa påverkan inte bli för stor.

Vad menas med k-märkt?

Det som mest ofta avses med begreppet "k-märkt hus" är en byggnad eller bebyggelsemiljöer som omfattas av någon typ av skyddslagstiftning, eller som har uppmärksammats som kulturhistoriskt intressanta i något sammanhang exempelvis ett kommunalt planeringsunderlag eller planprogram. Begreppet "k-märkta hus" har ingen formell eller juridisk innebörd.

Särskilt värdefulla byggnader och miljöer ska skyddas av kommunen

Byggnader och miljöer som bedömts som kulturhistoriskt värdefulla skyddas i huvudsak på kommunal nivå, genom plan- och bygglagen.

Om byggnaden ligger inom detaljplanelagt område kan speciella bestämmelser föras in i den detaljplan som gäller för fastigheten. Bestämmelserna kan reglera att byggnadens användning ska anpassas till kulturvärdet (Q). En byggnaden kan även ha tilldelats mer preciserande skyddsbestämmelser (q) eller varsamhetsbestämmelser (k) som anger vad i byggnaden som ska bevaras och hur underhåll ska och förändringar får utföras. Utanför detaljplanelagt område kan kulturmiljövärden ibland regleras i särskilda områdesbestämmelser.

Vad gör en byggnad särskilt värdefull?

För att en byggnad ska betraktas som särskilt värdefull krävs det att byggnadens värde är så stort att dess bevarande kan sägas utgöra ett verkligt allmänt intresse. Detta gäller inte bara enskilda byggnader av monumental karaktär eller stort historiskt värde, utan också byggnader och bebyggelsemiljöer som representerar olika tidsepoker eller något karaktäristiskt från skilda sociala miljöer. Bestämmelsen gäller också enskilda byggnader som i sig kanske inte är så värdefulla men som blir det genom samhörigheten i en grupp, ett kvarter, en fasadräcka eller liknande.

Byggnader tillkomna före 1920-talets bebyggelseexpansion är idag exempelvis en mycket begränsad del av dagens byggnadsbestånd, färre än vad som har byggts under 2000-talet. Av dessa har många genomgått genomgripande förändringar. Sannolikheten för att en till sin karaktär någorlunda välbevarad byggnad tillkommen före 1920-talets bebyggelseexpansion uppfyller kriterierna för en särskilt värdefull byggnad är därför mycket hög. Sådana byggnader bör därför betraktas som särskilt värdefulla om man inte kan motivera varför de inte ska anses vara det.

Bevarandeprogram - Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse del I till III

Majoriteten av landets kommuner har tagit fram speciella kulturmiljöprogram för att förtydliga och underlätta hanteringen av kulturmiljöfrågorna i samhällsutvecklingsprocessen. Programmen underlättar för kommunerna att redogöra och följa upp sitt ansvar för hanteringen av invånarnas gemensamma kulturella arv. Programmen ringar in särskilt viktiga miljöer, sammanhang och byggnader som är av betydelse för kommunens historia som bedömts särskilt viktiga att vårda och bevara för framtida generationer. Syftet med programmen är att i tidigt sked lyfta fram och uppmärksamma värdefulla bebyggelseområden och enskilda objekt. I Göteborg kallar vi vårt kulturmiljöprogram för Bevarandeprogram.

Programmet är ett vägledande kunskapsunderlag om vilka kulturvärden som är viktiga att värna om i hanteringen av bygglovärenden och i detaljplanearbetet samt en vägledning för kommunens invånare. Programmet ger den enskilde hjälp att orientera sig i stadens historia och belyser det specifika i de enskilda ”objekten” och sätter in dem i sitt sammanhang.

Kommunens bevarandeprogram vill belysa karaktären, det typiska och unika från olika perioder i Göteborgs bebyggelsehistoria. Konkret utpekas byggnader, byggnadsdelar och bebyggelsemiljöer.

Programmets underlag utgörs av tidigare utförda inventeringar av byggnader och bebyggelsemiljöer där de kulturhistoriska värdena konkretiserats. Att bebyggelse pekats ut som kulturhistoriskt värdefull på detta sätt innebär inget automatiskt skydd. Plan- och bygglagen innehåller dock ett antal generella bestämmelser om hur kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ska hanteras, bland annat paragraferna om varsamhet och förvanskningsförbud.

Byggnadsminnen och kyrkor

Vissa byggnader anses ha ett så stort värde att det är en nationell angelägenhet ​att de bevaras för framtiden. Dessa byggnader skyddas genom Kulturmiljölagen (1988:950). Hit hör våra byggnadsminnen och de flesta kyrkorna. Länsstyrelsen handlägger frågor som rör dessa byggnader.