Årets svensklärare skapar kvalitet i undervisningen

Publicerad 9 december 2020

I maj fick läraren Anna Månsson Nylund veta att hon fått Svenska Akademiens svensklärarpris 2020. Nu samtalar hon tillsammans med Bengt Randén, grundskoledirektör i podden Skolverkstan, om det och om hur hon arbetar med undervisningen i svenska, med eleverna i klassrummet. — Det ska finnas stöttning av olika slag för att eleverna ska kunna lyckas. Samtidigt ska man ha höga förväntningar på eleverna, säger Anna i senaste poddavsnittet av Skolverkstan. Det är även viktig att elever får använda sina modersmål om de fortfarande inte är tillräckligt starka i det svenska språket.

Det är tyst i Landamäreskolan. Solen lyser genom de stora fönstren när några hämtar sina barn på fritidshemmet. De andra medarbetarna sitter runt om skolan och har planerar inför nästa terminsstart.

— När jag träffar mina tidigare elever skrattar de åt mig och säger saker som ”kors i taket”, ”vilse i pannkakan” eller "ordning och reda, pengar på fredag” berättar Anna Månsson Nylund med ett skratt. Begrepp som inte alls är självklara för barn eller den som inte har svenska som modersmål.

Anna blev väldigt glatt överraskad att just hon blev utsedd för svensklärarpriset. Priset instiftades 1987 och tilldelas lärare ”som genom sin gärning har stimulerat intresset hos unga människor för svenska språket och litteraturen”.

— Vi vill utbilda goda läsare och skribenter som tror och förstår att de kan påverka, berättar Anna Månsson Nylund.

Viktigt att elever tror på sig själva

Anna menar att kollegorna på Landamäreskolan överlag är duktiga på undervisning i språk.

— Vi undervisar på den nivå som eleverna befinner sig i sin utveckling. Vi stöttar dem så de får känna sig säkra och kan gå vidare. Det är viktigt att vi visar tilltro till eleverna, fortsätter hon.

Anna berättar att hon fått mycket inspiration och kunskap genom Teachers College i New York. Hon har varit där tre gånger på olika stipendier och lärt sig om läsande, skrivande och undervisning.

— På skolan har vi ett gemensamt intresse för deras sätt att se på språk, undervisning och lärande, tycker hon. 

Här kan du lyssna på poddavsnittet med Anna 

The skolverkstan’s Podcast (podbean.com)


Fakta om podden Skolverkstan
När: En gång i månaden
Var: I de appar där poddar finns
Hur: Bengt Randén, grundskoledirektör samtalar med en gäst eller två om ett ämne
Varför: Lyfta frågor som är viktiga för skolan


Fakta om Bengt Randén
Ålder: 59
Titel: direktör Göteborgs grundskoleförvaltning
Tidigare jobb: utbildningschef Göteborgsregionen (GR), utbildningschef Partille kommun, rektor med mera
Bra att veta om Bengt: gillar rock och har haft skivaffär i Haga.


Fakta om Anna Månsson Nylund

Titel: Förstelärare, språk- läs- och skrivutvecklare område fem.
Tidigare jobb: Undersköterska, lärare Lillekärrskolan och lärare Fridaskolan
Bra att veta om Anna: Älskar att träna, baka och att läsa.


Fakta kring Landamäreskolan
Antal elever: ca 300 grundskoleelever och 15 särskoleelever
Antal lärare: ca 20
Antal medarbetare: ungefär 60
Antal nationaliteter: drygt 40
Största utmaning: segregation
Största tillgång: mångfald


Transkription av texten i poddavsnitt 9 – december 2020

Intro: [En rocklåt spelas i bakgrunden. En kvinna läser upp introduktionen.] Skolverkstan är en podd om lärande i grundskolan i Göteborg. Vi vill lyfta fram tankar om kvalitet, ansvar, styrning och likvärdighet för att öka elevers lärande. Podden ska inspirera både dig som jobbar inom skolvärlden, men även dig som är intresserad av skolfrågor. Varje avsnitt har ett tema och en gäst. 

Bengt Randén: Varmt välkomna till Skolverkstan. Podden där vi vill lyfta utmaningar som vi har i skolan och belysa viktiga frågeställningar. Här idag har jag Anna Månsson Nylund som är svenskalärare på Landamäreskolan i Länsmansgården här i Göteborg som gäst. Och först vill jag naturligtvis börja med att säga grattis till den fina Svensklärarpriset 2020 som du fick av Svenska Akademin. Man måste ändå ställa frågan innan man kommer in på de andra frågeställningarna. Hur kändes det att få det här priset?

Anna M: Jätteroligt och väldigt överraskande. Jag var inte alls beredd på det.

Bengt Randén: Varför kommer det sig att du inte var det?

Anna M: Ja med det hade jag ingen aning om. Jag trodde först att det var eller jag blev uppmanad att ringa upp en person från kanslisten på skolan. Då trodde jag att det gällde en teknisk sak som inte fungerade i klassrummet. Så jag blev väldigt chockad.

Bengt Randén: Vad var motiveringen? Vad sa de när de ringde upp?

Anna M: Jag tror inte jag fick höra motiveringen då faktiskt. Den fick jag höra på själva utdelningsdagen. Man får priset för att man ska ha stimulerat läsintresse hos elever och språkintresse.

Bengt Randén: Ja. Vad tänker man när man har haft ett sådant samtal och stänger av liksom. Vad är den första tanken i huvudet på dig?

Anna M: Eh vah! Vad hände?

Bengt Randén: Haha kul. Hur tänker du då som har fått det fina priset och som jobbar varje dag med att utveckla elevernas lärande med svenska språket som utgångspunkt? Hur tänker du att man som lärare gör för att skapa kvalitet i undervisningen? Kan du sätta ord på det?

Anna M: Det var en stor fråga. Jag tänker att kvalitet och undervisningen är att jobba språkutvecklande vare sig man jobbar i området jag arbetar i eller i ett annat område där det finns ett annat slags elever med annat slags språk. Man kan tycka olika vad språkutvecklingen i undervisning är. Jag tycker att vi ibland använder ordet utan att prata om det så att man menar samma sak.

Bengt Randén: Hur tänker du kring det?

Anna M: För mig så tänker jag att för att det ska bli en språkutvecklande lektion ska eleverna vara aktiva både tankemässigt med också språkligt. Det ska finnas stöttning av olika slag för att eleverna ska kunna lyckas. Samtidigt som man ska ha höga förväntningar på eleverna. Att eleverna får använda sina modersmål om man inte har ett svenskt språk ännu som är tillräckligt starkt för att använda sina starkaste språk för att nå svenskan så småningom tänker jag. Att man synliggör språket i ämnet och att man inte förenklar utan använder rätt begrepp och lär eleverna rätt begrepp till exempel.

Bengt Randén: Ja jättebra. Hur arbetar du när du arbetar med svenskan i klassrummet? Nu gav ju du några exempel. Kan du beskriva hur en sådan vardagssituation kan se ut eller en sådan lektion kan se ut?

Anna M: Jag är inspirerad av Teachers College reading and writing projects om finns i New York. Det kan jag prata hur länge som helst om. Det är ett språkutvecklande förhållningssätt kan man säga där man jobbar i workshops med både läsning och skrivning. Det finns en bestämd struktur på varje lektion som innehåller en minilektion som i sin tur har också en bestämd struktur där eleverna är aktiva och jag som lärare modellerar de dom ska lära sig. När eleverna jobbar självständigt med att skriva eller läsa så går jag runt och har vägledande samtal med eleverna. I de här samtalen antecknar jag vad jag gör och lär de någonting som förhoppningsvis ger på rätt nivå i precis i nästa steg av deras utvecklingskurva. När lektionen är slut så samlas vi igen och går igenom vad vi hat tränat på den här lektionen och eleverna får prata med varandra igen. Det var stort förklarat haha.

Bengt Randén: Nej men det var bra. Då når man både individ och hela gruppen på det sättet…

Anna M: Ja det tycker jag…

Bengt Randén: Hur många elever har du då i klassrummet?

Anna M: 25

Bengt Randén: Tänker du att du når allihop? Är metoden på ett sådant sett att du kommer åt lärandet hos alla? 

Anna M: Det känns ju så men det är klart att man inte alltid når precis alla. Men den här minilektionen man har den är också uttänkt på ett sett att när jag har de vägledande samtalen undersöker jag var befinner sig eleverna och vad är deras nästa steg. Förhoppningsvis så ligger den på rätt nivå. Men det är klart att den inte alltid gör det.

Bengt Randén: Nej nej.

Anna M: Man lär bara ut en sak och det är någonting som är skillnad. För i vanliga fall när man har lektion så är det väldigt lätt, så fort eleverna är tysta och man ser att de är med så fortsätter man och lägger till och lägger till och lägger till så vet man kanske inte vad var det som lektionen skulle handla om. Men här är det en sak som man lär ut i varje lektion. 

Bengt Randén: Hur länge har du använt den här metodiken och förhållningssättet?

Anna M: Ja det kommer jag aldrig ihåg haha. Men de har ju kommit hit från New York. De kom flera år i rad och föreläste för lärare. Så någon gång på 2007 kanske. Då jobbade jag på Lillekärskolan och vi var ett arbetslag som bestämde oss att nu kör vi. Vi försöker tillsammans och la om hela vår undervisning och började arbeta efter den här metodiken.

Bengt Randén: I alla ämnen?

Anna M: Nej i svenskan.

Bengt Randén: Ok, men tänker du att den här metodiken som ändå låter väldigt bra utifrån att nå alla elevers lärande och gruppen. Är den användbart för att inspirera kollegor i det utifrån andra perspektiv i undervisningen och andra ämnen?

Anna M: Mycket av det går det ju att använda i andra ämnen. Det mest tydliga är ju att i mina lektioner, i hela det här workshopstrukturen så har eleverna en pratkompis. Jag parar ihop eleverna två och två med någon som ligger ungefär på samma nivå. Med jämna mellanrum säger jag att de ska prata med sin pratkompis. Då diskuterar eleverna med varandra det som jag vill att de ska diskutera. Det går ju att använda i alla ämnen. Så det blir naturligt att man gör i alla ämnen tänker jag. I matematik så finns det från samma institution finns det ett sätt att arbeta i matematik som är liknande också. Men det är jag inte lika bra på än men jag försöker.  

Bengt Randén: Vad bra. Vad tänker du om du tittar just då Landamäreskolan och hur den skolan ser ut och kontexten runt. Vilka är de särskilda utmaningarna just hos er? Som du tänker det här behöver vi jobba med på vår skola särskild mycket just nu.

Anna M: Ja just nu är det ju Corona men annars så är det ju språket och språkutvecklande undervisningen helt enkelt. För att vi har ju elever från alla världens hörn där de flesta inte har ett starkt svenskt språk. Så det är det allra viktigaste som vi behöver jobba med.

Bengt Randén: Hur ser det kollegiala arbetet ut i skolan?

Anna M: I vanliga fall, dock inte just nu. Nu känns det som att allt nästan är i ett vacuum. Vi har 40 timmars avtal hos oss så vi jobbar jättemycket kollegialt och i arbetslag. Då jobbar vi bland annat med Teachers College som jag leder de andra i. Jag tycker att vi är väldigt bra på att utbyta erfarenheter och vi har kommit ganska långt nu innan Corona. Vi har till och med kommit igång med att filma våra egna lektioner med Ipads och delar med varandra. Jag tycker vi har kommit ganska långt.

Bengt Randén: Ja verkligen! Känner du att det här omsluts av alla? Är alla med på den här resan tillsammans på skolan?

Anna M: Ja, jag tycker det.

Bengt Randén: Ja, vad roligt.

Anna M: Också kanske om man har valt att jobba där så har man valt att jobba med ett annat avtal och är intresserad att jobba tillsammans tänker jag.

Bengt Randén: En stark grund för det. Jag tänker vad är de stora utmaningarna i ditt eget pedagogiska ledarskap? Du har en klar tanke, metodik och förhållningssätt när du jobbar med ditt ämne. Vad tänker du är ditt nästa kliv? Vad behöver du göra för att ta nästa steg i din utveckling som pedagog?

Anna M: Det var en svår fråga haha. Ja med jag tänker hela tiden att jag vill utvecklas och lära mig nytt. Jag hoppas verkligen inte att jag tänker att jag kan allt eller kan det här med Teachers College. För att det förhållningssättet är väldigt tydligt på de som jobbar i New York också att de hela tiden utvecklas och tänker nytt och följer med samhällsutvecklingen och förändrar sina tankar. Jag hoppas att jag ska och vara sådan också och tänka nytt. Jag tänker att varje klass man får är också en ny erfarenhet. Man tror att med det här gjorde ja i förra gruppen men jaha men den funkar inte alls nu. Så var det till exempel idag. En lektion funkar inte alls i den gruppen som det gick jättebra förra året. Så är det ju. Man lär ju sig jättemycket av eleverna tänker jag. Och det är de som gör att jag tänker nytt och får tänka om.

Bengt Randén: Var hämtar du inspiration? Det är ett tufft jobb att vara lärare och man har intensiva dagar? Var tankar du din inspiration ifrån för ditt pedagogiska ledarskap?

Anna M: Ja med det ju då från Teachers College men också så är jag ju språk-, läs- och skrivutvecklare och är med i ett nätverk. Där tycker jag att vi har bra diskussioner om läslitteratur ihop och utvecklas tillsammans. Men den stora inspirationen är eleverna tycker jag. Jag jobbade på ett helt annat område innan och nu när jag jobbar på Landamäreskolan det är stora utmaningar men eleverna är så goa och glada och fantastiska för jag säga.  

Bengt Randén: Härligt. Jag tänker nu när du fick det här priset och du fick en motivering som du inte behöver dra här nu men vad var det som gjorde att du just fick det? Vad var det de hade fått syn på som hade nominerat dig?

Anna M: Jag har inte fått läsa eller se hela motiveringen. Men jag har hört i efterhand att det var just det här att jag sprider det här språkutvecklande arbetssättet i en blogg och genom att jag föreläst en del och så. Jag tror att det var på det sättet. Men som sagt så jag inte läst motiveringen riktigt.

Bengt Randén: Jag tänker när man jobbar som du gör, hur bibehåller man när man har kommit igång bra i ett arbete där man har ett så tydlig metod och förhållningssätt som du beskriver? Hur bibehåller man energin eller har uppe energin i elevgruppen över tid? Hur jobbar du med elevernas motivation?

Anna M: Jag tycker att de här eleverna är väldigt motiverade hela tiden. Men jag försöker att inte hamna i att säga ”nej nu gör du fel” utan tvärtom. ”Titta på Mohammed. Titta vad bra han gör”. Nu jobbar jag med små elever då vill de vara lika duktiga. Så jag berömmer mycket. Jag försöker göra det istället för att göra tvärtom. Men det är klart att jag inte är perfekt. Jag kan hamna där också.  

Bengt Randén: Jag tänker på det här att du beskriver ett fint kollegialt arbete på skolan och att ni har en gemensam grund att stå på och det här med avtal och annat. Men hur tänker du att vi som förvaltning kan lära mer av varandra och få mer gemensamt? Du hade ett nätverk där som du hänvisade till. Vad vill du också skicka med till mig som är ytterst ansvarig för att kunna till exempel stötta er lärare ännu bättre i eran profession som stad och förvaltning?

Anna M: Oj, det var svårt at tänka ut så snabbt. Men jag tänker att på något sätt, det är ju ni säkert medvetna om att det är olika förutsättningar i olika delar av staden. Och om man gör i de segregerade områdena så är det ganska tufft. Ja att på något sätt sätta sig mer i det.  

Bengt Randén: Vad kan man behöva mer som en lärare på en sådan skola än när man jobbar på en skola med ett helt annan utgångspunkt eller andra förutsättningar? Vad behövs? Vad krävs av en rektor eller av ett gäng lärare för att göra det jobbat man behöver göra?

Anna M: Jag tänker att man verkligen måste, det går verkligen inte bara att lägga fram en lärobok och säga svara på de här frågorna. Men det kanske går i ett annat område. De eleverna lyckas kanske bra med en sådan undervisning. Men vi måste jobba mer språkutvecklande och tänka nytt och hela tiden utvecklas. Det det är det som gör att det är så kul men också tufft. Det är klart att vi behöver få tid att diskutera och jobba kollegialt och tänka nytt och tänka framåt. Kanske alla lärare behöver det men vi behöver det extra mycket tänker jag.

Bengt Randén: Det nätverket som du pratade om förut som du ingår i, kan du beskriva litegrann vad det innebär för någonting och hur det fungerar?

Anna M: Nätverket drivs av Center för skolutveckling och har gjort det i flera år. Då har man en nedsättning i tid som har minskat men som innan var på 20%. Nu är det 10%. Då ska det finnas en språkutvecklare i varje område. Då har vi nätverksträffar där vi träffas och får vidareutbildning, diskuterar och har koll på nyheter från Skolverket. Men också i områdena kan vi rikta oss mot skolor som behöver eller vill ha vidareutbildning av olika saker och på olika sätt. Till exempel att hålla i workshops eller hålla i studiedagar och så   vidare. Så det gör vi.

Bengt Randén: Vad bra! I förvaltningen tittar vi just nu tillsammans med våra fackliga parter att starta något som vi kallar för Lärarakademin.

Anna M: Ja det har jag hört om.

Bengt Randén: Tanken är att vi ska på något vis under en lärares resa, genom sin resa, när man är ny, när man kanske är lite mer erfaren se vad man behöver för verktyg i verktygslådan för att fungera. Man ska få en ordentlig professionsutveckling över tid. Vad tänker du och vill skicka ut med det perspektivet du har som lärare? Vad är det man behöver för att stärkas som lärare i sin profession? Vad kan vi fylla en sådan Lärarakademi med som skulle vara riktig riktig bra?

Anna M: Det är svåra frågor du ställe haha. Man måste något slags övertygelse om hur man tror att lärande går till. Att tänka ut det och diskutera tillsammans hur lär sig elever bäst och hur formar man undervisningen på det sättet. Och det handlar också mycket om tänker jag som ny lärare om ledarskap. Hur tar man ledarskapet i klassrummet. Och så min då språkutvecklande undervisning i alla ämnen. Jag fåt tänka lite mer på det.

Bengt Randén: Ja, du får gärna återkomma. När du tittar litegrann på hur elevgruppen hur ser det ut nu hos dig? Och om du fundera på vad du behöver jobba på med just nu inom det närmsta tiden. Var ligger eran prion just nu? Både hos dig och på skolan?

Anna M: Vi jobbar ju med väldigt olika i vår skola men det är ju den här språkutvecklande undervisningen att komma vidare med den. Vi jobbar också väldigt mycket med vårdnadshavare. Vi har ett projekt som heter ”Bygga broar”. Vi har stora utmaningar med detta då vi har föräldrar från världens alla hörn och som kanske inte har språket och har olika förväntningar på skolan och inte tänker på skolan på samma sätt som vi gör. Så vi jobbar mycket med dialogkvällar att få vårdnadshavarna till skolan för vi kämpar ju att få de till oss. Men också det har ju just nu blivit svårt.

Bengt Randén: Var ligger utmaningen med nå vårdnadshavarna? Hur kan man jobba, har du några bra exempel hur ni verkligen når hela familjen runt eleverna?

Anna M: Egentligen är set så att om man känner att man inte nå varandra försöka boka en tid och berätta såhär fungerar skolan i Sverige och vad har du för förväntningar på skolan och vi har de här förväntningarna på er. Att man verkligen pratar klarspråk med varandra tänker jag. Så brukar det bli bra.

Bengt Randén: Nej men vad bra. Tack för jättefina reflektioner kring ditt ledarskap som lärare och ännu en gång grattis till det här fina priset.

Anna M: Tack!

Bengt Randén: Nästa gång vi har podd så har vi bjudit in Carina Larsson som SO-lärare på Montessoriskolan Elyséum och Lena Samara som är övergripande specialpedagog på SkolPrev-teamet i centrum. Och då kommer vi att prata om en av de riktig stora utmaningarna vi har och det handlar ju det här med problematisk skolfrånvaro och hur ni då som har erfarenheter i det kan arbeta med elever och skapa bättre förutsättningar för att våra elever fullgör sin utbildning. Det är en av de viktigaste sakerna för att faktiskt man ska ta sig vidare genom utbildningssystemet men också ut i samhället och arbetslivet. Så jag hoppas att ni händer med och lyssnar på oss nästa gång när vi ses i podd nummer 10.

Men allra sist nu såklart skulle jag vilja önska alla våra lyssnare en riktigt gud jul och ett gott nytt år. Då hörs vi i poddvärlden här januari 2021.

Tack ska ni ha. Vi hörs snart igen. Hej!

[Kort avslutning med rockmusiken i 7 sekunder]