Många verksamheter håller fortsatt stängt för att minska spridningen av Covid-19

Senast uppdaterad: 24 november 2020 klockan 15:48 | Publicerad: 23 mars 2020 klockan 08:26

Stadsbiblioteket, museer och kulturhus, simhallar, träffpunkter för äldre och öppen förskoleverksamhet till exempel, har tillfälligt stängt. Ta reda på vad som gäller innan du besöker oss.

Göteborgs Stads information med anledning av covid-19

Hellre uthållighet och struktur än jippon för framgång

Fotograf: Frida Winter

Publicerad 20 november 2020

Om och om igen påpekas det att receptet för framgången för en skola är kontinuitet i ledarskapet. Det vill säga att rektorn arbetar länge på samma skola. Torbjörn Bengtsson har en unik erfarenhet från att ha arbetat på samma skola i 23 år. De senaste sju åren har han varit rektor, på Utmarksskolan. I senaste avsnittet av podden Skolverkstan samtalar han med grundskoledirektör Bengt Randén om hur det är att leda en skola i förorten och att leda en skola i en akut kris. Skolvärlden borde sträcka på sig i stället för att försöka göra andra myndigheters uppdrag och fokusera på det egna, det vill säga undervisningen.

– Jag tror vi måste ställa oss frågan varför så få rektorer på skolor i utsatta områden orkar stanna? Det borde sådana som du fundera på, frågar Torbjörn Bengtsson rektor på Utmarksskolan, Bengt Randén i början av avsnittet. 

Han fortsätter sedan med att förklara att det som lett till framgång på Utmarksskolan är det gemensamma ledarskapet som utövas av rektor och medarbetare. Det handlar om att över tid genomföra utveckling genom att skruva på saker i lugn takt och bygga på trygghet, snarare än att skapa jippon som ger rubriker och applåder. Receptet för framgång är att använda de resurser man har, ha välutbildade lärare och traditionell undervisning. Utmarksskolan har trots utmaningarna i området inga anmärkningar från skolinspektionen och de elever som lämnat nian och gått vidare till gymnasiet har ökat kraftigt.

Bengt Randén påpekar att Utmarksskolan gjort en i det närmaste unik resa och samtalet kommer in på den kris Utmarksskolan upplevde i samband med ett knivdåd mellan två elever tidigare i år. Hur leder man en skola med elever, medarbetare och vårdnadshavare genom någonting sådant?

– Det som hände på vår skola ska aldrig behöva hända. Det hade kunnat hända på vilken skola som helst men det är större sannolikhet att det inträffar på en skola i förorten. Att det vi gjorde i samband med den här tragiska händelsen fungerade var för att vi har skickliga medarbetare som varit länge på skolan och som gav varandra stöd. Som ledare handlar det då om att gå in i en roll men också att visa känslor, förklarar Torbjörn Bengtsson.

Andra orsaker till att arbetet på skolan fungerade i samband med händelsen var att skolan redan hade en färdig krisplan och att man arbetade med tydlig, samlad kommunikation i paket till vårdnadshavare, elever och medarbetare. Inte minst den goda kontakten med vårdnadshavarna var viktig.

Avslutningsvis resonerar han om den resurs som samhället har bland eleverna i de så kallade utsatta förorterna. Elever som har en enorm kapacitet och trots att de inte sällan är trångbodda men som kämpar och även när det är lov kommer till skolan och till läxhjälpen. Elever som annars ofta beskrivs som problem i den allmänna debatten.

Text: Marie Åhman

Fakta om podden Skolverkstan

När: En gång i månaden
Var: I de appar där poddar finns
Hur: Bengt Randén, grundskoledirektör samtalar med en gäst eller två om ett ämne
Varför: Lyfta frågor som är viktiga för skolan

Fakta om Bengt Randén

Ålder: 58
Titel: direktör Göteborgs grundskoleförvaltning
Tidigare jobb: utbildningschef Göteborgsregionen (GR), utbildningschef Partille kommun, rektor med mera 

Fakta om Torbjörn Bengtsson

Ålder: 49 år
Titel: rektor Utmarksskolan 7–9
Tidigare jobb: lärare innan rektorsuppdraget

Fakta kring Utmarksskolan

Antal elever: ca 310
Antal lärare: ca 40
Antal medarbetare: ca 50
Största utmaning: att alltid ge bra undervisning så elever lär sig och blir nyfikna. Alla elever ska komma in på nationellt gymnasieprogram.
Största tillgång: engagerad och duktig personal som stannat kvar på skolan lång tid och brinner för att ge våra elever en bra skolgång.



Transkription av texten i poddavsnitt 8 – november 2020

Intro: [En rocklåt spelas i bakgrunden. En kvinna läser upp introduktionen.] Skolverkstan är en podd om lärande i grundskolan i Göteborg. Vi vill lyfta fram tankar om kvalitet, ansvar, styrning och likvärdighet för att öka elevers lärande. Podden ska inspirera både dig som jobbar inom skolvärlden, men även dig som är intresserad av skolfrågor. Varje avsnitt har ett tema och en gäst.

Bengt Randén: Hej alla och välkommen till Skolverkstan som är inne på avsnitt åtta nu. Med den här podden vill vil lyfta utmaningar vi har i skolan och belysa viktiga frågeställningar. Och just idag så poddar jag med Torbjörn Bengtsson som är rektor på Utmarksskolan i Kortedala här i Göteborg. Vi kommer att prata om hur det är att leda en skola som genomfört en resultatresa över en väldig långt tid och hur viktigt ledarskapet också är i en extrem krissituation. De sakerna kommer vi att beröra under den här stunden tillsammans. Tjena moss Torbjörn! 

Torbjörn Bengtsson: Tjena moss!

Bengt Randén: Gött och ha dig här.

Torbjörn Bengtsson: Tackar.

Bengt Randén: Jag tänkte först såhär som inledning om du kunde hjälpa mig att fundera lite kring Utmarksskolans resa de senaste sju åtta åren. Alltså från en skola med extremt täta rektorsbyten med faktiskt väldigt låga resultat både i trygghet, stabilitet och kontinuitet. Vad har hänt under de här åren och hur ser du på den resan?

Torbjörn Bengtsson: Ja hur ser jag på den resan. Jag har den lite unika erfarenheten att jag har jobbat på den här skolan i över 23 år. Femton år som lärare och nu är jag inne på sjunde året som rektor. Vi var väldigt skickliga lärare även de åren som du beskriver som ganska turbulenta år skulle jag säga. Utan det handlade inte om det. Sen absolut vi har haft en mer kontinuitet i ledarskapet nu i och med att jag har varit på posten så pass långt tid. Jag tycker det är lite märkligt. Jag känner mig fortfarande ganska grön i min rektorskostym och då är jag den rektor som har jobbat längst tid sen skolan byggdes på 1950-talet. Där får sådana som du fundera kring varför orkar inte folk jobba i förortsskolorna längre tid än man orkar. Eller varför har jag orkat i sju år. Det kan vi fundera på då.

Bengt Randén: Varför har du det? Vad tänker du kring det?

Torbjörn Bengtsson: Jag kan inget annat så jag får hänga i.

Bengt Randén: Ha ha ha ha

Torbjörn Bengtsson: Nä jag skulle väl säga att jag älskar Utmarksskolan. Jag brinner väldigt mycket för den och det vi gör. Det är inte alltid enkelt. Det är inte varje morgon man känner att det här är ett lätt jobb men det är viktigt. Jag går aldrig till jobbet och känner att idag kommer inte jag och lära mig av personalen på skolan att betyda någonting. Jag tror vi faktiskt även dagarna det är rätt så tufft är viktiga. Vi har en uppgift att fylla som vi försöker och fylla så gott vi kan. Undan för undan så lyckas vi ganska väl med mycket ska jag säga.

Bengt Randén: Men jag tänker du hade ju tidsperspektiv på 20 år eller liknande. Och precis som du sa har det varit skickliga lärare och folk som har gjort ett jättebra jobb under alla år men det är ändå så att vi ser en resa i resultat, i stabilitet och i skolans kultur. Vad är det som har hänt om du ändå försöker göra en reflektion på de här åren och vad är det i ditt ledarskap eller ert gemensamma ledarskap som har gjort att ni faktiskt har gjort det här ganska anmärkningsvärda resan ändå. 

Torbjörn Bengtsson: Jag skulle väl säga att jag gillar när du pratar om vårt för det är ett team arbete. Vi är väldigt många som har stannat under en mycket långt tid på Utmarksskolan för att vi trivs. Om man får många kollegor att stanna så är det lättare att få ytterligare några att stanna kvar. Vi har väldigt lite personalomsättning. Det gör ju att man kan skruva på saker i lugn takt. Många förortsskolor med väldigt täta ledningsbyten hoppas på olika projekt sen så blir det fantastiska rubriker och sen så försvinner det. Och sen får man starta om på nytt igen. Vi har väl haft en ganska, inte så mycket jippo utan ett ganska lugnt stabilt tänk. Vad är viktigt, bygga på trygghet, se till att ungarna kommer in till klassrummet och sen ha en form av ganska traditionell undervisning skulle jag väl säga. Att ha en skola där välutbildade lärare som brinner både för sitt ämne och för eleverna tycker att här är en bra plats för mig att utöva min profession på.

Bengt Randén: Vad tänker du är att vara rektor? Nu har du varit det så länge så jag vet inte ifall du har varit i någon annan typ av skola i den här staden eller en annan stad. Det kan du utveckla men hur är det att leda en skola i ett socioekonomiskt utsatt område? Vad tänker du i alla fall utifrån nycklar för ledarskapet just på en sådan skola?

Torbjörn Bengtsson: Det är väl väldigt viktigt att man någonstans trycker på vad som är kärnuppdraget. Det är lätt att annars hamna ner i att ska vara kuratorer, alla ska jobba med barn som inte mår bra istället att ha fokus på att vår pusselbit det vi kan bidra till samhället är att se till att så många elever som möjligt lär sig saker i skolan så att förhoppningsvis det leder till betyg som leder till att fler kommer in till gymnasiet. Alltså ganska grundläggande men mycket mycket lätt att gira lite fel där. Man får inte så mycket cred för det. Man får applåderna och det här när man gör jippo verksamhet. Men vi försöker nog att lugnt och metodiskt jobba med hur vi kan skruva på undervisning, hur vi kan skruva på de resurser vi har så att de nyttjas så klokt som möjligt. Det är inte så lätt men undan för undan så.     

Bengt Randén: Jag tänker att de jippona som kanske blir applåderade i det korta perspektivet det är ju en sak men att få till den här resultatresan det ger ju verkligen applåder på långt sikt.

Torbjörn Bengtsson: Så kan det vara men man ska inte slå sig för mycket för bröstet på det. För det kan komma ett år när våra resultat sjunker utan att lärarna på något sätt gjort en sämre insats. Det handlar om att titta på vad har vi för en grupp av elever, hur kan vi möta dem på ett bra sätt för att matcha de mot ett gymnasium. Vi är en ganska liten skola. Vi har pendlat lite emellan 300–400 elever. Vi tog emot över 100 nyanlända barn 2015. Vi kanske var den skola som i hela Sverige tog emot störst andel. Det är ju en otrolig samhällsinsats som naturligtvis resulterade i att GP skriver att vi är en av Sveriges sämsta skolor på grund av att vi fick bara 25% till måluppfyllelse. Vi har oerhört bra skola de åren. Då byggde vi upp fem FB grupper men det syns inte i ett betygsresultat. Utan nu när vi har mer kontinuitet i de gruppen så har också större chans.

Bengt Randén: Så är det ju.

Torbjörn Bengtsson: De flesta är väl eniga om att ska man göra god undervisning så bygger det på att man kan göra tidiga insatser och sen kan man utveckla dem. Det är väldigt svårt för de skolorna vi har som aldrig har ett barn som går från fyran till nian i vårt fall i samma utan att det byts ut hela tiden. Nu har vi mer kontinuitet och då har vi också möjlighet och se en utveckling och följa den, analysera och göra kloka insatser. Då leder det till bättre resultat.

Bengt Randén: Hur ser din inre organisation ut? Hur tänker ni kring eran skolorganisation?

Torbjörn Bengtsson: Vi är två rektorer i dagsläget men det är en utrotningshotad art har vi förstått. Även om jag tycker egentligen att det har varit väldigt välfungerande för oss. Men vi är två rektorer sen har vi ett ledningsteam. En arbetslagsledare från de fem olika arbetslagen vi har. Sen har vi en värdegrundsgrupp som jobbar med de frågorna. Vi har en skolutvecklingsgrupp som jobbar med de frågorna. Vi har samma här ganska traditionella organisationsträd.     

Bengt Randén: Tack. Jag tänkte vi skulle gå över på ett annat område. I våras blev en elev hos er på Utmarksskolan knivskuren av en annan elev på skolan och fördes till sjukhus. Två dagar senare fick du som rektor för skolan besked om att hans liv inte gick att rädda. Det är klart att det som hände inte får hända men nu gjorde det de. Sådana händelser påverkar ju människor och omgivande samhället och naturligtvis alla som finns på skolan; alla elever och föräldrar och runtomkring. Kan du börja och berätta hur det är att leda en skola i en sådan situation? 

Torbjörn Bengtsson: Det är inget som man egentligen kan vara förbered på för det är en händelse, precis som du säger, det får inte hända. Det är en tragedi för mig som rektor och för vår personalgrupp. Det är en tragedi för grundskolan i Göteborg skulle jag vilja säga. Och även för socialtjänst, polisen i området, de politiker som ansvarar för den verksamhet vi har. Man måste titta på vad det är för samhällsfenomen som gör att det här sker. Jag brukar säga det när folk har sagt det kunde ha hänt i vilken skola som helst. Det kunde ha hänt i vilken skola som helst men sannolikheten är högre att det ska ske i områden där många människor upplever utanförskap. Det tycker jag att vi ska ha med oss in i den väldigt kloka tanke som finns i nya förvaltningen att vi ska jämna ut i staden. Vi behöver fundera på hur vi ska lyckas med det.

Med det sagt man går på autopilot. Man kan inte vara förbered exakt på vad som händer när så många människor simultant hamnar i ett krisläge. Det blir en ganska absurd arbetsmiljö för alla som finns där, inklusive eleverna självklart. Om vi nu ska prata om att vi lyckades väl, vilket jag tycker trots att det här naturligtvis är en stor tragedi, så bygger den på den här kontinuiteten som vi pratade om förut. Att vi har en personalgrupp som ställer upp när det verkligen gäller. Som kan varandra, som ganska snabbt vet vilken roll de ska spela. V jobbade mycket hårt med att få en tydlig kommunikation där vi kallade lärarna till morgonmöten innan eleverna skulle tas emot. Den dagen såg vi till att det fanns vuxna som kände eleverna i varje klassrum. Vi hade återsamlingar och sen så kom vi ut med samlad information till både personal och till föräldrar och elever i paket så att vi inte svarade olika. Man fick en enhetlig information. Sen tror jag vi hade lyckligtvis en ganska genomtänkt krisplan. Det var väldigt skönt att kunna titta i ett dokument följa det och se vilket steg ska vi ta nu. Jag har nu förslagit att vi skulle ha en gemensam krisplan i förvaltningen att följa så att det inte är upp till skola med täta rektorsbyte är mindre förbereda och så vidare. Där borde det finnas en enhetlig krisplan. Sen tror jag att en del i det ledarskapet vi hade på Utmarksskolan var att vi mycket tydligt berättade hur vi själva kände. Att vi sa att nu går vi i en roll. Nu måste vi utföra ett uppdrag här. Vi kommer att göra det men vi kommer också att vara berörda. Vi visade ganska mycket känslor när man gick ”off stage”. Nu kommer jag och gå och prata med en psykolog här och då gör en annan. Jag grät inför personalen och så men visade även att vi har ett jobb at göra och vi måste göra detta jobb. Vi är inte mer än människor så ta hjälp. Vi uppmanade verkligen folk där att inte bära det här själva utan snabbt söka någon form av hjälp. Vi hade personer i organisationen som hade i uppdrag att gå runt och se vem mådde bra och är stark och vem är det inte. De skulle se till att de som behövde få lite hjälp eller avlastning kunde få det. Det tillsammans tror jag med en väldigt viktig sak var att vi etablerade en bra kontakt med vårdnadshavarna. Och mycket när det blev en oro i gruppen och om man inte förstod och man ställde de svåra frågorna där kunde vi hela tiden svara att vi förstår att det vi gör nu är kanske flyttar en minnesplats eller när vi hissar flaggor på halvstång eller vi gör olika manifestationer eller att vi inte väljer att göra det, det här gör vi utifrån familjens önskemål. För har man familjen med och man kan säga det så då faller alla argument. Ingen kan argumentera emot. Alla förstår att va klokt att vi gör detta utifrån vad familjen har önskat. Det kan vara ett råd till andra som behöver hamna i samma situation.   

Bengt Randén: Jag tänker såhär Torbjörn när man får lite distans till en sådan situation och det kanske man inte har. Jag hade ju förmånen att prata mer er ganska tidigt och se vad ni gjorde och se hur strukturerat och med medvetenhet ni tog er an den här situationen på alla möjliga sett. Och hur ni hanterade er personalgrupp och hur ni jobbade som ledare i det här. Men en sådant här situation dränerar också naturligtvis och tar oerhört mycket på krafterna och den professionella energin någonstans. Och jag tänker nu med lite distans till det hur ser läget ut i personalgruppen och hur tänker ni som rektorer och så?

Torbjörn Bengtsson: Vi är mycket medvetna om att både vi själva och personalen är inte riktigt i en normalitet. Sen är det svårt att säga vad det beror på. Att vi har en pandemi, Att det beror på att vi genom den här händelsen tillsammans eller beror det på vanliga tröttheten av en regnig höstdag. Det är inte riktigt samma gäng. Det finns en trötthet som ibland kan ta sig uttryck i stor eufori där man verkligen går in med liv och lust i en uppgift. Och andra dagar så orkar man inte riktigt. Vi är vaksamma hela tiden på att om någon inte mår bra uppmanar vi de till att ta de samtalen som vi då fortsätter att erbjuda hela personalen när vi ser att det behovet finns. Men också pratar vi mycket om att vi behöver försöka göra varandra bra. Vi är alla trötta. Det här är inget normalt år. Det tar sig lätt uttryck i att man hittar fel hos en annan kollega när man själv är trött. Vi försöker att hela tiden lyfta det här är normalt och psykologerna säger till oss att ni kommer att uppleva en stor trötthet och den kommer att få vissa mönster. Och de ser inte likadana hos alla utan att inte lossas att det finns. Prata om att vi är berörda och även i ledningsgruppen är vi berörda av det här. Det finns extra vaksamhet kring vissa företeelser och så.

Bengt Randén: Du pratade förut om hur bra och skönt det var att ni hade en krisplan som var utarbetat och det finns strukturer att vila i ett sådant skede som är genomtänkta och är bottnade på skolan. Och du pratade om att det är någonting som skulle vara bra för förvaltningen i stort att tänka om på. Men vad finns det för andra saker som du tänker skulle vara bra utifrån sådant här erfarenhet, före byggande tankar. Vad vill du skicka med? 

Torbjörn Bengtsson: Ska jag vara lite kritiskt så skulle jag säga att det stöd vi fick ute på skolan vad bitvis väldigt väldigt bra och bitvis möttes vi av en ganska stor rädsla där man var rädd och ta i det här. Och det är fullt mänskligt. Ingen av oss önskar att jobba med de här sakerna. Men jag trodde att man skulle ha lite starkare stöd ute i den skolan som drabbas. Och det stödet som rektor så behöver man någon som kommer in och tar arbetsuppgifter. Så fort vi måste göra annat än att finnas där för personal och elever så kan vi göra det i mindre utsträckning. Där finns det nog saker man kan tänka till kring det vill säga hur mycket media ska rektor ta de första dagarna, hur mycket kontakter med polis ska rektor behöva ha, finns det andra som kan göra de uppdragen. För det finns ingen annan som kan se till att personalgruppen håller. Och det finns nog heller ingen annan som indirekt genom lärarna kan se till att elevgruppen håller. Där kan vi nog bli snäppet skarpare tror jag.

Bengt Randén: Jättebra

Torbjörn Bengtsson: Även där skulle jag skicka med till dig att jag tycker vi som skola eller som skola i hela landet vi är lite för snälla. Vi tar på oss mycket skit. Man får säga lite vad som helst om skola och för oss var det väldigt skönt att vi fick en hop olika inspektion på oss vilket man får om man är med en sådan tragedi. Det var arbetsmiljöverket, extra skolinspektion och så vidare. Och i alla klarade vi oss utan någon slags anmärkning. Det är ju oerhört positivt för alla oss som jobbar på Utmarksskolan att det var så. Men då tänker jag då ska nu grundskoleförvaltningen stå upp mot andra myndigheter att det inte verkar att vår skola har fallerat i sina processer utan det måste finnas något annan som inte har gjorts kanske. Och rikta medias uppmärksamhet. Skolan verkar ha gjort det de ska och ändå hände det. Vad är det då som inte fungerar i vår stad när en sådant här tragedi behöver hända. Vi ska räta lite på ryggarna tycker jag i skolvärlden och inte ta på oss allting. För att ibland så ska vi ta på oss när vi inte har levt till det uppdraget vi har. Men när vi blir anklagade att inte göra socialtjänstens eller polisens jobb och det kanske vi inte kan även då vi är den viktigaste krockkudden som ändå finns för att barn och ungdomar i förorten ska komma in i samhällsgemenskap.   

Bengt Randén: Bra tack. Kloka tankar. Jag tänker lite så här avslutningsvis här nu att ett av våra försäkringsområden och våra huvuduppdrag, du var inne på det här initialt när vi började prata, är den gigantiska utmaningen med att skapa en likvärdig utbildning. Jag brukar säga, som jag har sagt i en annan poddavsnitt också, nu är vi några år gamla i den här förvaltningen men vi har en tydlig förväntansbild från vår politik i den förstärkningsområdet och vi har gjort vissa saker som säkert har gett vissa förutsättningar framåt. Men vi är ju fortfarande en stad som är extremt segregerad. Rör vi oss genom staden så rör vi oss verkligen i världar i måluppfyllelse och förutsättningar.  Det är en jätte utmaning och jag förstår likväl som alla andra att det inte räcker med resursfördelningsmodeller och så även om de är bra och att de kan vara progressiva. Utan det handlar även om andra saker som vi behöver göra också och fundera kring. Jag vet att du har tänkt kring de här sakerna en del. Till exempel så har vi ett nätverk med rektorer som jobbar i den här typen utav områden ock skolor som möts för att dela erfarenheter så vi kan få till oss dem och få verktyg nu att prioritera kanske lite på ett annat sätt än vad vi har gjort tidigare i alla delar. Jag skulle vilja att du reflekterar lite kring det här med att åstadkomma likvärdig utbildning i Göteborgs Stad. Vad tänker du? Vad har du för idéer och tankar som du vill skicka med mig och förvaltningen och oss gemensamt? Både dig och mig och våra kollegor.

Torbjörn Bengtsson: Detta funderar vi mycket på. Det ska erkännas. Dels är det det här rektorsnätverket som är väldigt skönt att jag har kommit med i. För att vi som sitter i närverket (skolor från Bergsjön, Hisingen, Angered mm) slås ganska mycket av att vi har en ganska gemensam syn. Då träffas vi rektorer som har jobbat ett antal år i skolor med socioekonomisk utsatta områden. Jag vill börja med ändå att vrida lite på perspektivet. Jag tror en grund är att vi för lite ofta tänker på eleverna ute i våra förorter som att det har flera problem men större svårigheter eller är mer kriminella eller vad man kan nu tänka om man läser nu i media. Jag tror att vi måste nog titta på vad är det för resurs vi sitter på ute vid förorterna. Vad är det för outnyttjade möjligheter vi faktiskt har här. För vi har en sådan stor mängd elever med så mycket kapacitet. Ska man hårdra det lite så vi sitter på en tickande bomb i Sverige där färre och färre kommer att vara i arbetsålder så vi kommer att behöva alla händer vi har. Hade vi inte haft den invandring vi har så hade vi ju ingen av oss kunnat gå i pension. Jag tror att vi kan göra skolorna i förorterna till tillvalskolor om vi ser till att utbilda ungdomar som faktiskt kan tänka sig och jobba i välfärden och rikta utbildningen mot dem. Så att vi i princip kan garantera att de får jobb sen. Jag tror vi sitter på en oerhört stor resurs där. Men det är alltid lite provokativt att säga för snacket är ju inte sådant idag. Man pratar ju mycket om att det är ett problem. Men min bild är inte så. Jag har sa mycket elever som trots att de växer upp utan dator hemma och de är sex elever som ska dela på en trea så sitter de i skolan fast än det är lov. De kommer på läxhjälp frivilligt, mer än vad jag tror sker i Majorna eller Örgryte Torslanda. Så att den perspektivbilden vill jag ändå skicka med. Vi måste sluta prata om förortsskolorna med skolor med elever med problem. Däremot så måste vi hjälpa till att de får förutsättningarna att faktiskt kunna nå samma måluppfyllelse.  

Bengt Randén: Och vad kan vi göra mer då?

Torbjörn Bengtsson: Jag tror att vi måste titta på vad som skiljer oss med de väldigt höga indexen som vi som då förväntas ha. Svårast att få våra elever till få måluppfyllelsen. Vi måste titta på vad är det som skiljer oss från de andra skolorna. Jag skulle vilja att den här resursfördelningsmodellens pengar går till att vi får göra undervisning. Att de är till för att stärka upp så att barnen får samma chanser. Men så fort jag måste ta pengar till en extra bemanning för att segregationen ser ut som den gör, så fort jag måste ha vuxna som ska följa med till hållplatsen som är otrygga när barnen ska simma, så tar jag från elevpengen. Jag minskar deras möjlighet att få träffa lärare och i det ledet öka segregation. Jag skulle värna elevpengen för undervisning. Vi borde få någon form av externt stöd för just den typen av verksamhet som inte är normalskolas uppdrag.   

Bengt Randén: Men lite det resonemanget har vi just nu inför framtiden. Vi resonerar i de banorna mycket utifrån ert nätverks reflektioner också som jag har fått till mig. Men vad skulle det kunna vara konkret? Jag förstår verkligen att du tänker att ni har en högre grad av elevpengen och den ska gå till undervisningen säger du. Och det att förstärka den och förädla den för barnen är bra förutsättningar. Men de andra faktorerna då som du pratar om vad skulle det kunna vara konkret?

Torbjörn Bengtsson: Konkret så skulle jag vilja att man finansierade en tjänst till skolorna. En tjänst som gamla tiders tillsynslärare. Sen får varje rektor tänka hur den ska utformas. Alltså någon som har i uppdrag att jobba med trygghet, inte studiero för det ska lärarna göra i klassrummen. Tryggheten utanför klassrummen så att det uppdraget togs bort från rektorn. Hade jag fått ägna min tid på att utveckla undervisning, utveckla stödet på skolan, se till och slipa på tjänstefördelningar och så vidare och någon annan som tog han om det som vi kallar för trygghetsarbetet så hade vi kommit en lång bit på väg vad det gäller hur vi nyttjar ledningen och också kanske möt upp mot de egna mål vi har satt upp som är att rektorn ska leda undervisningen och jobba för utjämning. Så det är ett konkret tips.

Bengt Randén: Verkligen. Ja men lysande. Stort tack Torbjörn för ett jätteviktigt och bra samtal. Många kloka funderingar som vi får bära med oss.

Inför nästa poddavsnitt så har vi bjudit in Anna Månsson Nylund, Lärare på Landamäreskolan, som tilldelats Svensklärarpriset 2020 av Svenska Akademin. Vi kommer bland annat att prata om kvalitet i undervisningen och olika perspektiv på det. Så att jag verkligen hoppas att ni är med på banan och zoomar in oss då. Då ses vi igen. Ha d gott! Tack för att ni har lyssnat.

[Kort avslutning med rockmusiken i 7 sekunder]


${loading}