Vårdnadshavarna är med i Anna Elias undervisning

Fotograf: Asbjørn Hanssen

Publicerad 3 december 2021

Anna Elias vill arbeta med ”öppen dörr” till klassrummet så att vårdnadshavare kan komma på besök. Hon börjar samarbetet så snart som möjligt efter skolans start. Det är viktigt för att eleverna ska känna lust att lära sig. I dag handlar arbetspasset om att läsa och skriva.

— Det är viktigt att vårdnadshavarna är med. De känner sina barn ur sitt ”hemma-perspektiv” och jag ur ett skolperspektiv. Dessa båda perspektiv är avgörande för mig i min undervisning, säger Anna Elias, lärare i förskoleklass på Frölundaskolan.

Hon menar att förskoleklassen ändrad roll och innehåll behöver göras tydligt bland pedagoger i årskurs 1-9. Från att vara ”skolträning” i allmänhet till att vara grundskolans första obligatoriska år, med ett eget kapitel i läroplanen.

— Vi anpassar undervisningen till elevernas nivå. En hemuppgift som handlar kanske om att träna sig på att hålla en penna är lika viktigt som att skriva bokstäver på ett papper, fortsätter hon.

— Alla hemuppgifter är frivilliga och bygger på att föräldrarna och jag har kommit överens om VAD eleven behöver träna på och HUR det kan ske.

Hemuppgifter – inte läxor

Anna Elias använder konsekvent ordet hemuppgifter, aldrig läxor. Och uppgifterna är frivilliga. Hon är tydlig mot elever och vårdnadshavare: Jag förväntar mig detta av er, ni kan förvänta er detta av mig.

Och nästan alla vårdnadshavare är med. Oberoende av vad de har i ryggsäcken av utbildning, kulturell bakgrund eller språk. För alla kan hjälpa sina barn.

Hon kombinerar sin förskollärarutbildning med sin examen i montessoripedagogik och behörigheten i läs- och skrivutveckling. Det innebär att hon förutom datorn och den stora skärmen på väggen bara använder material homn gjort själv.

På golvet sitter tolv elever i ring och arbetar med små kort. Ordet på ena sidan och en bild på den andra. Korten är gjorda av silver- och guldfärgad papp. Det ska vara lustfyllt att arbeta med dem! Men de får inte vända ett kort förrän de är helt säkra på vad kortet föreställer. Några läser enkla ord, andra hela meningar, men alla läser. Och alla har roligt.

De som jobbar med korten är de som efter några veckor i skolan har knäckt koden att läsa. Anna visar hur hon använt ett foto från en av elevernas fritid för att sätta ord på det som finns på bilden som hon har fått av vårdnadshavaren. Hon har skrivit ord på saker som finns på bilden; mat, öga, mun, gul…

Kopplar inlärning till elevernas verklighet

— Jag försöker koppla inlärningen till elevernas verklighet. Texterna måste vara intressanta för att läsas, så därför skriver dem själv, säger hon.

Anna visar med händerna hur meningar är byggda. Alla barnen är med. Meningen är Vi är här.  Anna visar tydligt med rörelser när det är ord, mellanrum ord igen och till sist ett rakt pekfinger som markerar punkt. Alla barnen är med, gör likadant som Anna och det är tydligt hur roligt de har.

— Vi pedagoger använder så många begrepp som vi tar för givet i skolan. Vi borde vända på en del av dem. Leka med dem! Varför inte använda till exempel ordet planeringstid till ”elevfri tid”. Det ger andra tankar som betyder att vi kommer att använda den annorlunda! Och, varför inte kalla några samtal med vårdnadshavare för ”samarbetssamtal” i stället för utvecklingssamtal, säger Anna Elias med glimten i ögat och skyndar efter eleverna som är på väg till bamba.