Maria är en av 1,3 miljoner anhöriga i Sverige

Fotograf:

Publicerad 5 oktober 2018

Den 6 oktober är det Nationella anhörigdagen, en dag särskilt tillägnad de 1,3 miljoner anhöriga som på något sätt stödjer en närstående. Anledningen kan vara att de är äldre, har en sjukdom, funktionsvariation, missbruksproblem eller psykisk ohälsa som gör att de behöver stöd. Var femte vuxen i Sverige hjälper, stödjer eller ger omsorg till en närstående. Maria är en av dessa anhöriga.

Maria har en vuxen dotter som under lång tid brottats med psykisk ohälsa. De har daglig kontakt, främst över telefon, men de träffas rätt så ofta. Att vara anhörig kan betyda olika saker för olika personer. Vissa anhöriga behöver vara ett stöd i vardagen genom att hjälpa till i hemmet, boka läkartider, betala räkningar eller handla. Andra behöver ett mer emotionellt stöd och finnas tillgängliga för samtal. För Maria handlar det främst om det senare. Det är dock inte alltid som stödet efterfrågas utan ena dagen kan behovet vara stort och den andra dagen blir man avvisad. Det är en balansgång som gör att det kan vara svårt för en anhörig att veta hur en ska agera.

- Att vara mamma innebär ju att stötta och att vara tillgänglig vid behov. Men det blir svårare när du har ett barn som är sjukt, har ”ont i själen” och har svårt att finna sin plats i tillvaron. Jag kan inte vara både mamma och psykoterapeut, säger Maria.

Familjens samtal cirkulerar till stor del kring dotterns situation och ibland måste man påminna sig om att prata om annat än problem, diagnoser och behandlingar menar Maria.

Svårt att sätta gränser

Många anhöriga kämpar med att hitta sätt att vara ett stöd på ett hållbart sätt, att hjälpa utan att stjälpa. Det kan vara svårt att sätta gränser och det leder ofta till en känsla av att inte vara tillräcklig antingen som stöd, person eller familjemedlem.

- Det här är ett dilemma som alla anhöriga jag träffar kämpar med. Hur ska man hantera sin livssituation? Att vara så involverad i sin närståendes liv, kanske vara den enda person som han eller hon vänder sig till och den enda som vet hur hon egentligen har det. Samtidigt händer det ofta att den närstående stänger dörren, och värnar om sin självständighet. Det är svårt för de anhöriga att se stora behov och inte kunna hjälpa, säger Tina Hermansson, anhörigkonsulent, Göteborgs Stad.

Att få stöd som anhörig

Maria berättar att hon inte hade någon att prata med förr, hennes vänner som inte var i samma situation kunde inte förstå. Hon sökte hjälp privat hos psykologer och samtalsterapeuter innan hon kom i kontakt med kommunens anhörigcentrum. Det var en vän som tipsade henne. Anhöriga har rätt att få stöd av kommunen och på anhörigcentrum i Göteborgs Stad kan en träffa andra anhöriga i liknande situationer och delta i samtalsgrupper. Maria säger att hon genom att prata med andra har insett att hon inte är ensam i sin situation. Hon har förstått att det inte är hennes fel att hennes dotter är sjuk. Stödet har varit mycket värdefullt, samtidigt menar hon att det bara lindrar på ytan. Roten till hennes oro är dotterns sjukdom och livssituation. Det är inte förrän hon mår bättre, tar del av rehabilitering och ingår i ett sammanhang, som Marias oro kommer släppa. Hon hoppas att hennes dotter blir diagnosfri en dag. Det är viktigt att tro på förändring och att det kommer bli bättre.

- Prata med andra anhöriga som förstår, och bli inte för cynisk. Det gäller att behålla hoppet och tro på att saker och ting kan förbättras. Ta vara på tiden när din närstående mår bra, säger Maria.

Maria heter egentligen någonting annat.