Arbetet med att vända en skola

Fotograf: Asbjörn Hanssen

Publicerad 1 oktober 2020

När Sargon El Khouri 2017 blev tillförordnad rektor på Gårdstensskolan var andelen behöriga lärare 40%, idag är det 70% behöriga lärare på skolan och 30% som studerar till lärare eller som väntar på sin legitimation. Under tiden har skolan flyttat från Gårdsten till Angereds Centrum och gjort en digital resa. Allt för att lyfta kvaliteten i undervisningen.

I podden Skolverkstan samtalar han och grundskoledirektör Bengt Randén om vad det innebär att leda en skola i ett område med utmaningar genom förändringar inom olika områden.

- Vad tänker du är nycklarna i ett riktigt framgångsrikt pedagogiskt ledarskap, undrar Bengt Randén?

Sargon El Khouris svar på frågan är att det gäller att kommunicera med lärarna, ha plattform för rätt fråga samt att våga ifrågasätta gamla strukturer.

 - Jag märkte att lärarna ville göra annorlunda och tänker att rektor inte alltid behöver vara den som är sakkunnig utan den som ställer rätt frågor, förklarar han.

 Föräldrarnas viktiga roll

Samtalet gäller även det tuffa läge Gårdsstensskolan är i när det gäller elevernas kunskaper. Föräldrarna är nyckeln men att det finns utmaningar med språk, utbildningsnivå och arbetslöshet, menar Sargon El Khouri. Han lyfter även att det gäller att göra det man kan göra något åt på skolan snarare än att fokusera på de problem som andra i samhället behöver lösa.

 - Vi vet vad som skapar framgång i skolorna: kontinuitet, behöriga lärare, trygghet och språk. Du lyfter ju alla de punkterna som även skolverket och forskarna lyfter som sådant ni arbetar med, understryker Bengt Randén.

Text: Marie Åhman

Bild: Asbjörn Hanssen

 

Fakta om podden Skolverkstan
När: En gång i månaden
Var: I de appar där poddar finns
Hur: Bengt Randén, grundskoledirektör samtalar med en gäst eller två om ett ämne
Varför: Lyfta frågor som är viktiga för skolan

Fakta om Bengt Randén
Ålder: 58
Titel: direktör Göteborgs grundskoleförvaltning
Tidigare jobb: utbildningschef Göteborgsregionen (GR), utbildningschef Partille kommun, rektor med mera
Bra att veta om Bengt: gillar rock och har haft skivaffär i Haga.

Fakta om Sargon El Khouri
Ålder:  29
Titel: rektor
Tidigare jobb: kurator på Gårdstensskolan
Bra att veta om Sargon: Avdankad fotbollsspelare  

Fakta kring Gårdstensskolan
Antal elever: ca 470
Antal lärare: ca 48
Antal medarbetare:  ca 60
Antal nationaliteter: från alla världens hörn, över 60 språk på skolan.
Största utmaning: alla världens språk skall landa i svenska språket
Största tillgång: Vi har alla världens språk och är konkurrenskraftiga.

 


TRANSKRIPTION av texten i podden

Transkription Skolverkstan avsnitt 7 - september 2020

Intro: [En rocklåt spelas i bakgrunden. En kvinna läser upp introduktionen.] Skolverkstan är en podd om lärande i grundskolan i Göteborg. Vi vill lyfta fram tankar om kvalitet, ansvar, styrning och likvärdighet för att öka elevers lärande. Podden ska inspirera både dig som jobbar inom skolvärlden, men även dig som är intresserad av skolfrågor. Varje avsnitt har ett tema och en gäst.

Bengt Randén: Yes, varmt välkomna till skolverkstan avsnitt 7. Gött att vara igång igen nu. Det var ett litet tag sedan vi körde, så det känns riktigt bra att vara igång. Den här podden den handlar om att vi vill lyfta utmaningar som vi har i skolan. Och belysa viktiga centrala frågeställningar för skolutveckling helt enkelt.  Å, just idag har jag Sargon El Khouri som är rektor på Gårdstensskolan i Angered som gäst. Tjenare.

Sargon El Khouri: Hej!

Bengt: Hej, trevligt. Gårdstensskolan har gjort en resa nu de sista åren. Ni har flyttat till nya lokaler eftersom den gamla skolan behövde byggas om. Och vad jag kan förstå har det inneburit faktiskt en nystart för skolan som har på många sett stärkt elever och lärare, och jag tänkte bara säga inledningsvis, kan inte du berätta om den resan här?

Sargon: Nä, men absolut, vi flyttade till nya lokaler för två år sedan då. Och man kan säga att vi fick bygga helt nya klassrum. Inreda med nya skolmöbler. Vi fick nya fina rastutrymmen. Nya fina kontor. Så en väldigt tacksam förändring jämfört med hur det vart tidigare. Också betydlig färre arbeten med fastighet och så på grund av att bristerna har försvunnit. Så att det är en jättestor förändring, men det har också inneburit att det har gjort det pedagogiska arbetet, i viss omfattning, att det blivit bättre. Exempelvis vart inne på lärmiljön som har verkligen höjt sig jämför med hur det varit innan.

Bengt: Hur tänker du att det har påverkat den konkreta undervisningen, om du tittar lite bakåt och i den nya kontexten och miljön.

Sargon: Det går ju att nyttja klassrummen på ett annat sätt idag. Vi har exempelvis grupprum till varje klassrum. Bara en sådan sak gör ju att man kan jobba med mer dynamik i klassrummet. Vi har även möjlighet till mindre flexgrupper, som vi kallar det, för att kunna erbjuda eleverna särskilt stöd även i mindre grupper. Det var ju väldigt svårt tidigare när lokalerna var begränsande. Så det är ganska tydligt, konkret exempel som vi ser i vardagen idag jämfört med tidigare.

Bengt: Absolut. Hur har ni då jobbat med att få lärarna och eleverna här engagerade i den här förändringsprocessen? För det är klart, man ska liksom in från en miljö man har vart och rakt in i en annan på ganska kort tid och det är ju ingen nybyggd skola utan en skola som legat lite i träda eller lokaler som legat i träda då. Hur jobbade du som chef för att få…?

Sargon: Men det började ganska tidigt. För jag tror att jag hade drygt ett halvår från att vi visste att det skulle ske då. Det första var ju att ta in skisser på hur klassrummen ser ut. Var finns det för alternativ när det gäller möblering i klassrum. Det var inte svårare än att låta lärare vara med och tänka hur vi vill ha klassrumsuppsättning. Ska det vara höga bord, ska det vara låga bord. Ensitsiga eller tvåsitsiga. Utifrån hur man då vill bedriva pedagogiken. Sen var det så enkelt att vi drog in elever som fick testa, jag tror, tre olika stolar som de fick provsitta på. Så fick de rösta vilken de tyckte kändes bäst, och då blev det de stolarna. Så det har varit, hela tiden, utifrån vad vill eleverna. Vad tänker lärarna. Vad passar bäst utifrån vad de stöter på i vardagen. Och så har det egentligen varit hela tiden när det gäller beslut om möbler och så faktiskt. Det är ett långt arbete på väldigt kort tid om man säger så. 

Bengt: Va bra. Jag tänker också lite på ditt jobb som rektor, i din styrhytt så att säga. Vad tänker du är nycklarna i ett riktigt framgångsrikt pedagogiskt ledarskap liksom. Vad står du för och vad signalerar du när du rör dig i skolan eller träffar medarbetare?

Sargon: Alltså först och främst handlar det om förmågan att kommunicera. Dels vid förändringar som exempel flytten, men också andra förändringar som man behöver göra i skolverksamheten. Att kommunicera med lärarna och ha rätt plattform för rätt fråga. För det är väldigt lätt att vi lever i gamla strukturer, gamla former och att man jobbar på som man alltid har gjort. En framgångsrik egenskap hos chefer som jag tycker generellt eller rektorer, det är att våga ifrågasätta gamla strukturer. Att våga ändra på arbetslagsmötenas tider och dagar, innehåll och dagordning. För jag har upplevt att det har varit väldigt heligt liksom. Så här gör vi på den här skolan. Och jag märkte också att det fanns medhåll ifrån lärarna. Man vill göra annorlunda, man ville ha ett annat resultat helt enkelt. Då var det bara att lyfta det att vi ville göra annorlunda, och hur vill vi, och ställa frågan och låta dem diskutera. Så för mig så handlar det väldigt mycket om att kommunicera, tydliggöra, vart ska vi någonstans och ställa frågan. Hur gör vi? För många gånger så tror jag att man förväntar sig att rektorn ska vara expert och kunna svara på alla frågor. Jag tänker inte att det är så man ska jobba. Det handlar om att skapa forumen, förutsättningarna. Följa diskussionen absolut och även vara delaktig i viss mån tycker jag, men jag tycker inte att man ska var den som är sakkunnig i allting i frågorna. Att man backar och låter andra träda fram helt enkelt.

Bengt: Med det som fond då. Hur ser din. Hur tänker du kring den inre organisationen för att få till det här aktiva ledarskapet i alla led? Det distribuerade ledarskapet som jag tror du är inne på lite här. Hur ser din arbetsorganisation ut?

Sargon: Det är så att jag har en förstelärargrupp som även då agerar som ämneslagsledare, utöver de uppdrag som jag också ger dem. Det håller i ämneslagen och möter då lärare med liknande behörigheter. Jag har arbetslagsledare, fördelat på två stora arbetslag. Jag har även, som jag kallar det för stora ledningsgruppen, som då är rektor, biträdande rektor och arbetslagsledare. Det är egentligen i de här forumen som allt arbete sker, och där även delegering sker och beslut. De är helt avgörande. Det är där saker händer när det handlar om beslut. På så sätt är det en väldigt klassisk, men själva innehållet i hur vi diskuterar och punkter på dagordningen, de tror jag går lite emot strömmen. Jag har en uppfattning av att man väldigt ofta fokuserar på individen. För det är väldigt lätt hänt när man jobbar i skolan och särskilt när jobbar i en skola med stora utmaningar så hamnar man oftast på individnivå. Där har vi försökt ändra formen så att det handlar lite mer om grupp. Hur jobbar vi med hela klassen i stället för att bara prata om den eleven som sticker ut mest kanske.

Bengt: Skolan som system och. Spännande, ja jätteintressant. Jag tänker det du var inne på. Du har ju ett, det är ju verkligen ett tufft läge kunskapsmässigt. Kunskapsläget. Vi vet ju att hela vår idé, att vi ska se till att leverera. Ge de här kidsen så mycket energi, kunskaper och framtidsdrömmar så att de tar sig vidare till högre studier och etablerar sig i samhället. Och jag tänker på såsom resultatläget ser ut vad tänker du just nu som rektor i det skede du befinner dig. Du har ju varit med ett tag nu och vi pratade mycket om kontinuitet. Du har hållit i det här och ni har flyttat och gjort en massa viktigt arbete här. Men vad är nycklarna för att på sikt vända på kunskapstrenden eller förutsättningarna?

Sargon: Det finns ganska många faktorer, men jag skulle vilja säga att det handlar mycket om förmåga att jobba med elever tillsammans med föräldrar. Det är det jag sett är en stor utmaning, det är svårt med kommunikationen utifrån språket. Att man inte alltid talar svenska. Och liksom hur skolsystemet funkar generellt i Sverige och det här med åtgärdsprogram och särskilda behov. Kommunicera på ett sätt så att det är att vi vill hjälp och vi inte vill stämpla på något sätt. Jag tror att det fortfarande är där vi har vår största utmaning. Jobbet just med föräldrarna att få med dem. Sen finns det väldigt många föräldrar som vårt jobb jätteenkelt också, ska jag belysa. Det är där jag ser att det är kulturkrock, språkbarriärer, få i mellan så att säga, som försvårar. Och det är svårt att göra utan föräldrarna. Men förutom jobbet med föräldrarna så handlar det om att vi behöver ju bygga grunden, när de kommer till oss. I vanliga fall så tänker man att de redan har en grund och därför tar den tiden mycket, mycket längre tid. Det är ju arbetet med att jobba med en årskurs fyra på en årskursfyranivå och inte på en lägre nivå. Det är där vi försöker komma ner i liksom nivån vi sätter på eleverna. Jag tänker att, en förutsättning jag har är att ha utbildade lärare för att göra det här och det har varit en jätteutmaning på Gårdstensskolan. Och har en direkt koppling, tycker jag, till studiero, trygghet och kvalitet i undervisning. Det var ju ett av de målen jag hade för den här skolan att vi behöver öka andelen behöriga. Jag tror att min första vecka som tillförordnad rektor så blev jag kontaktad av en journalist som ville göra ett reportage om andelen obehöriga lärare. Jag tänkte, bra start. Och då tror jag att det var 40% behöriga lärare eller legitimerade lärare på skolan. Jag tänkte då att det är ganska uppenbart vad jag behöver jobba med på skolan. Idag är vi drygt 70% behöriga och resterande är faktiskt studerande och väntar in sin legitimation bara. Bara genom att öka andelen behörig så fick jag alltså upp kvaliteten. Även professionaliteten i mötet med föräldrar och liksom kunna pinpointa exakt vad det är eleven behöver. Jag tänker att har man en hög andel obehöriga är det svårt att återkoppla till föräldrar vad det är eleven behöver. Även om de gör sitt bästa, tänker jag.

Bengt: Du pekar ju på några nycklar. Du var inne först på språket som vi vet är en förutsättning för alla ämnen och för att ta sig vidare. Vi pratade om kontinuitet hos rektor, lärare. Vi pratar behörighet. Många av de här nycklarna som skolverket pekar på eller forskningen, eller våra egna. Så att med det arbetet då med högre behörighet, med en rektor som stannar, som vet vad han vill och så, så finns det en förutsättning för ni har ju haft en tuff resa resultatmässigt. Då borde incitamenten finnas för att ta sig framåt och vända trenden.

Sargon: Jo, så är det och jag ser att vi har bra mycket mer förutsättningar idag än vad vi hade tidigare när vi tittar tillbaka. Mer behöriga lärare, kontinuitet bland skolledningen, elevomsättningen. Så vi har bättre förutsättningar. Det vi egentligen har gjort de här senaste två åren skulle jag säga och de är att rikta om resurserna nedåt i åldrarna och satsa betydligt mer på mellanstadiet. Så att man inte släcker bränder i årskurs nio, vilket jag tror att många högstadieskolor idag kämpar med, med lovskola och så vidare på somrarna. Vi har ju sett att årskurs 6 i alla fall går upp på Gårdstensskolan, även om inte jag är nöjd med var vi står idag. Så ser jag en direkt koppling att det har ökat i betygen i årskurs 6. Niorna är jag absolut inte nöjd med, där vi landat idag, men vi har i alla fall höjt oss ifrån startpunkten där vi var 2016, när jag tittade senast.

Bengt: Ja, men bra. Jag tänker också att, för nu pratar vi om. En viktig utgångspunkt för den här organisationen har för mig varit hela tiden att vi ska kunna koncentrera oss i högre grad på undervisning, på det pedagogiska uppdraget och på rektor och lärares ledning av lärandet. Att vi ska ha vårt fokus där och samtidigt befinner vi oss i en samhällskontext. Och det gäller att orka och ha fötterna i båda världarna. Vad tänker du kring det i den miljö du befinner dig? Staden är ju verkligen, ja åker man genom stan i spårvagn, så åker man genom världar. Och vad tänker kring samhällskontexten och hur vi kan jobba med det liksom?

Sargon: Ja, det är ju direkt synligt i vardagen när vi kommer till jobbet allihopa. Vi påminns varje dag om det, men nånstans så anser jag att vi bör fokusera på sånt vi kan påverka. Och det är det som sker innanför skolans väggar egentligen. Sen ska man inte bortse från utmaningar som finns i området med hög arbetslöshet och när det kommer till utbildningskrav på föräldrar. Det går inte bortse från det. Det är ändå fakta och forskning tyder mycket på att det är en viktig faktor. Men det vi kan påverka är egentligen när eleven kliver in genom våra dörrar. Och jag tror att i förlängningen så är det vi som påverkar samhället runt omkring. Att fler elever som klarar sig i årskurs nio. Det är det enda sättet som jag som rektor egentligen kan påverka direkt. Fler elever med bra utbildning. Men det är också ett jättestort arbete runt omkring med socialtjänst, brottsförebyggande. Det är bostadsbolag, det är olika samhällsaktörer som vi har kontakt med. Det arbete är ju inte specifikt för att höja betygen. Det arbetet är liksom för att trygga runt omkring. Man vill inte få in de mörka krafterna in till skolan. Nu när vi har lyckats med det så har jag ändå sett att det har gett oss bättre förutsättningar att jobba ostört. Men absolut. Det är två saker man behöver förhålla sig till hela tiden. Det är svårt ibland att inte tänka bort från allt runt omkring, känner jag. Men vi är en del av samhället som måste dra vårt jobb helt enkelt.

Bengt: Du var inne förut på föräldrarna som nycklar och jag kan tänka mig att det än mer kanske i en så del av staden. Hur jobbar ni med att få med dem?

Sargon: Det finns ju väldigt tydliga situationer där vi har en uppförsbacke, exempelvis vid utredningar. Det finns ju, jag skulle vilja säga att det, av egen erfarenhet till annan kultur än en svensk kultur, man möter ett visst motstånd av att föräldrarna tycker att. Det är inget fel på mitt barn, mitt barn är inte sjuk, fast vi inte pratar om sjukdom. Vi pratar om att eleven behöver ett annat typ av stöd. Kan vara utredningar, remisser barn- och ungdomspsykiatri och så vidare. Det handlar hela tiden om att få föräldrarna att förstå att ditt barn är inte sjuk. Det är inte det vi säger utan ditt barn behöver ett annat typ av stöd. Det handlar om att hålla i och hålla ut och försöka möta dem i det de befinner sig, både kulturmässigt, men också i deras känslor. Där har jag sett att vi börjar nå fram till föräldrar men det tar två tre år innan vi i vissa fall får till ett samtycke till att remittera vidare. Jag känner ändå en glädje att vi kan hjälpa eleverna nu. Jag har sett ärende där föräldrar inte vill på grund av kulturella aspekter och synen på skoldiagnoser eller vad jag ska kalla det. Så det är ett jätteviktigt arbete ser jag det som.

Bengt: Jag tänker också på det här med flytten så. I och med att ni flyttat så är många elever inte i sitt naturliga närområde. Vad tänker du kring det?

Sargon: Jag skulle vilja säja att det bara är positivt enligt min mening. För någonstans om man tittar på stadsdelen Angered. Och jag kan tänka mig att det kan tala för många utanförskapsområden så finns allting i närheten. Man behöver inte ta sig långt för att gå till apoteket eller till skolan eller till affären eller vad det nu än är. Och då skapas ju bubblan därefter. Den här bubbla innebär också begränsningar som jag ser det. Eleverna behöver anstränga sig, det behöver åka kollektivtrafik. Det behöver åka in till Angereds torg och byta buss och jag tänker att det här är någonting de har framför sig ändå om ett par år. Det är positivt enligt min mening och det egentlige inte så långt. Vi pratar om 1,3 kilometer, men just det här att hela tiden ha skolan mitt i byn tycker jag inte alltid en positiv del. Nånstans så kommer de till skolan nu till skillnad från hur det var innan, där skolan redan fanns där och det var snarare vi som kom till skolan, vi som jobbade där. Det är en ganska tydlig skillnad. Lite som en tröskel att nu, nu går man över tröskeln in till klassrummet, nu är det undervisning. Den tanken har jag lekt med många gånger och jag tycker ändå att det är positivt.

Bengt: Intressant. En helt annan fråga, jag tänkte på metoder och pedagogiska metoder. Vi var ju inne förut på hur du jobbar och på hur lärare jobbar. En del som jag uppfattar att ni jobbat mycket med är digitaliseringsperspektiven. Att det finns kompetens och strategi på det området. Och inte minst i det märkliga läget vi befinner oss i tvingas vi att utveckla en del av våra kompetenser kring det här. Berätta lite om det arbetet.

Sargon: Ja, det är faktiskt ganska långt arbete och det började för tre år sedan faktiskt. När det kom mer tydliga riktlinjer uppifrån att man skulle jobba mer mot digitalisering för att det är där samhället utvecklar sig. Jag var redan 2016 funderade på detta och då var det inte några som helst diskussioner, det var inga heta debatter kring digitalisering på den tiden. Men jag såg ändå att det vi kämpar med är att ge eleverna extra anpassningar, för det är så många olika nivåer i klassrummet. Och om det bara är en lärare i klassrummet så behöver vi ordna detta på ett annat sätt. Datorer och Ipad är ju något som vi har tillgång till i skolan. Jag började titta på det, vad det finns för extra anpassningar kopplade till dator och Ipad och kände att det här vill jag bli mer kunnig inom. Vi beslutade att gå denna här utbildningen som går via skolverket – Digitaliseringslyftet. Den finns både på skolledarnivå och lärarnivå, så vi gjorde det då 2017–18. Så alla lärare, varje torsdag på ämneslagstiden, följde de här modulerna, som också blev ledda av en utvecklingsledare. Samtidigt som i rektorsgruppen, jag och biträdande rektor gick samma sak fast då för skolledare. Då var det en väldig massa inläsning, forskning, en det var också ett viktigt arbete där vi skulle kartlägga infrastruktur, hårdvara, mjukvara, kompetens. Lite likt den här likatempen som finns, men vi gjorde den lite mer, en större mätning skulle man kunna säga, för att få nån form av indikation på var befinner sig lärarna, var befinner sig rektor, var befinner sig infrastrukturen. Det var allt ifrån och titta hur det trådlösa nätverket ser ut på skolan till att ska vi använda Ipads eller ska vi använda datorer. Efter ganska många veckor där så kom vi fram till en digitaliseringsplan med bakgrund om hur det ser ut på skolan idag och vart vi vill komma i skolan idag. Efter ett års utbildning så fattade jag beslut att vi ska lämna Ipads och jobba mer med Cromeboks. Det är de två alternativen som finns. Men också att läromedlet vi jobba med finns digitalt och nu ska jag inte göra reklam för något företag, men använder oss av ett och samma läromedel i samtliga ämnen så att säga. Och i de läromedlen så finns det extra anpassningar, allt ifrån att förstora texten, minska texten, ändra bakgrundsfärg. Du kan ändra och anpassa så att även de med dyslexi kan få en anpassad text. Du kan få det uppspelat, du kan få skriva anteckningar direkt på. Och de här sakerna hade ju annars lärarna behövt sitta och göra själva de här anpassningarna då. Och jag tror att vi alla som jobbat i skolan har sett lärarnas stress vid kopieringsmaskinen på morgonen. Och om de står där. Jag tänker att de nog snittar en timma i veckan bara på att kopiera material och extra anpassningar till den och den eleven. Så finns det helt plötsligt i datorn. Du sparar tid. Du förbättrar arbetsmiljön. Och åtkomsten för eleverna att nyttja de här delarna. Det här var helt avgörande för oss att jobba på det här viset.

Bengt: Det är ju helt uppenbart att du vet vad du pratar om och att du brinner för det, men känner du också att har du har med dig gänget i samma

Sargon: Absolut och jag tror att. Självklart finns det lärare som kommit längre i den utvecklingen än andra, men vi har verkligen kartlagt liksom vad är lägstanivån om man får kalla det för det. Och se vart den finns och vad är högstanivån och sätta en gräns på vad ska alla kunna minst i alla fall. Vilka plattformar ska vi använda och vissa av de här plattformarna har varit självklara val för lärarna. Då har vi sagt att, men då är det detta. Idag kan jag säga att samtliga lärare använder den plattform vi ska göra. Eleverna är fullt insatta i hur de jobbar med materialet. Sen kan man alltid diskutera om läromedlet just i det ämnet, från det företaget, är det bästa eller inte. Men i det stora hela är det ett välfungerande system och det här är återkommande på studiedagar. Vi bjuder in beteendevetare kring digitalisering och hur det påverkar liksom beteendet i klassrummet. Vi bjuder in även de som är kunniga inom hårdvaran, mjukvaran så det är en återkommande punkt på studiedagarna. Det är inget vi har satsat under en kort tid utan nånting vi följer upp hela tiden.

Bengt: Kontinuitet, långsiktighet. Jag tänker, för att göra, för att kunna bedriva bra undervisning och göra det med den här typ av verktyg eller med mer traditionell undervisning så, bottenplattan är ju någonstans att ungarna är trygga i den miljö de är. Alla barn som kommer till skolan är ju inte trygga. Hur jobbar ni med att skapa den här plattformen av trygghet?

Sargon: Den är helt beroende av att våra lärare möter eleverna på morgonen. Ställer frågan: Hur har helgen varit? Du sa i fredags att du skulle åka iväg och göra detta. Hur blev det? Var det kul? Och särskilt första lektionen på morgonen så ser man hur eleverna mår. Vi har en rutin där alla elever står på led innan de går in på klassrummet, och hälsar på läraren. Och redan där vet du hur eleven mår. Är den stressad, är den orolig, eller är den glad och avslappnad? Du märker det innan eleven kommit in på lektionen. Så första mötet är jätte jätteviktigt. Sedan är det ju också viktigt att kunna ha en organisation som kan fånga upp om läraren då har noterat eller uppmärksammat en elev. Men jag är faktiskt ganska orolig för den här eleven. Då är det väldigt viktigt att ha ett trygghetsteam som vi har eller elevhälsan också som alla skolor egentligen jobbar med. Det handlar ju någonstans om att alla mina lärare här är väl förstående att det finns svårigheter och svår bakgrund som vissa elever har. Jag tror att det som väljer att jobba på Gårdstensskolan, de vill också förbättra situationer runt omkring i samhället och inte bara undervisa.

Bengt: Om du nu lite mot slutet här på podden funderar lite på. Hur länge har du vart nu Sargon? Du har vart nu på ditt…

Sargon: Ja, jag har glömt att räkna här nu, men hösten 2017 blev jag tillförordnad rektor.

Bengt: Om du tänker dig att du står här i styrhytten som rektor om tre år. Vad har hänt liksom? Vad tänker du på ett treårsperspektiv vad är de viktigaste vägvalen eller milstolpar.

Sargon: Först och främst är att var ända en som jobbar i skolans värld, på min skola är utbildade och att det är samma personal som jobbar som det är idag. Att eleverna känner sig trygga och det är någonting som man aldrig kommer i mål med utan det är liksom hela tiden ett kontinuerligt arbete. Att betygen har höjt sig om tre år definitivt. Både i årskurs 6 och årskurs 9. Och att både skolan och förvaltningen på nåt sätt drar åt samma håll. Att närområdet utvecklat sig i samma takt jag tänker med bostadsbygge och olika verksamheter som fortfarande bedrivs och föreningslivet. För tar det stopp där nånstans så påverkar det ju indirekt eleverna också. Så jag har stora ambitioner för den här skolan. Det finns väldigt mycket potential både hos personal och elever. Extremt mycket.

Bengt: Perfekt. Riktigt bra slutord och stort tack för ett riktigt bra samtal. Mycket intressant. Inför nästa podd så har vi bjudit in Torbjörn Bengtsson som också är en rektor hos oss i grundskoleförvaltningen. Han jobbar på Utmarksskolan som rektor, i Kortedala. Och Torbjörn kommer att vara med och fundera och reflektera kring hur man styr och leder en skola i kris, som har varit i kris. Det är en skola som precis som alla andra skolor har ett normalläge, men som haft en tuff utmaning. Och hur det påverkar arbetet som rektor, för att skapa likvärdighet och sammanhang i arbetsgruppen och i undervisningen. Så jag ser verkligen fram emot det också och hoppas att ni är på banan och fortsätter att lyssna på skolverkstan. Så stort tack. Stort tack än en gång Sargon.

Sargon: Tack snälla.

Bengt: Ha det gott!Ha  H

Sargon: Ha det gott!

Bengt: Hej Hej!

[Kort avslutning med rockmusiken i 7 sekunder]