Ölandsgås
Alla tamgäss härstammar från den vilda grågåsen. I Skandinavien har vi hållit gäss i cirka 3 000 år och gässen var våra tidigaste tamfåglar.
Två svenska gåsraser kvar
Förr fanns flera olika raser av gäss (Anser anser domesticus) som var anpassade till olika delar av Sverige. Av dessa gamla raser finns bara ölandsgås och skånegås kvar. De påminner om varandra men ölandsgåsen är mindre och lättare och kan, till skillnad från skånegåsen, ofta flyga. Ölandsgås är härdig och klarar sig bra på magert bete och äter även småkryp.
Liten och livlig gås
Ölandsgås är en relativt liten lantrasgås som är rörlig och aktiv. Fjäderfärgen är huvudsakligen vit med brungrå partier på huvud, hals, rygg och lår. Även stjärtpennorna är delvis brungrå. Vingpennorna är vanligen helt vita. Den är bra på att leta efter föda. Gässen betar på land men behöver tillgång till ett vattendrag där de simmar, tvättar och parar sig. Man kan ha dem utomhus året runt så länge de har en torr och vindskyddad plats att dra sig tillbaka på.
Gåsen användes till mycket
Av gåsen fick man kött, dun och ägg men också fett. Förr användes fettet även till medicinskt bruk och var eftertraktat. Gåsens fjädrar blev styrfjädrar i pilar och vingpennorna användes till att skriva med, men också för att sticka hål på krutpåsen när kanoner skulle avfyras. Dessutom lärde sig gässen snabbt vilka som var ”husets folk” och agerade vakthundar när utomstående närmade sig.
Intelligenta och långlivade
Gäss är intelligenta och läraktiga djur. De lever i livslånga förhållanden där hanen ofta har flera honor. Honan ruvar äggen och ölandsgäss är bra på att ta hand om sina ungar, vilket inte kan sägas om alla tamgäss. Om en gås får vara frisk kan den bli gammal, flera tiotal år.
Snabbfakta
Föda: Gräs, grödor, säd, småkryp
Vikt: 4–5,5 kg
Ungar: 20–30 ägg per år
Livslängd: Oftast 10–15 år
Ölandsgåsen finns uteslutande i Sverige.
Ölandsgås en akut hotad lantras
Räddad i sista stund
Under 1800-talet fanns gott om ölandsgäss på Öland, i Småland och norra Skåne. Därefter minskade antalet och vid mitten av 1900-talet trodde man att rasen var utdöd. På 1970-talet upptäcktes dock ett fåtal ölandsgäss och från dessa härstammar samtliga nu levande ölandsgäss. Antalet gäss minskade för att mer produktiva raser av tamdjur blev populära. Idag finns totalt bara lite mer än hundra djur av rasen ölandsgås.
Egenskaperna bevaras
Att ölandsgås finns kvar idag beror i hög grad på engagerade djurhållare med ett medvetet bevarandearbete. Rasen och dess egenskaper fortlever tack vare en så kallad genbank. Djur utan genbanksintyg får inte användas i avel. Slottsskogen djur är en del av denna genbank.
Varför är det viktigt att olika raser bevaras?
Ju fler raser med olika egenskaper desto bättre rustade är vi att möta förändringar och utmaningar i framtiden. Då minskar risken för exempelvis allvarlig smittspridning eller total utslagning om miljön förändras.
Gör en försvunnen ras någon skillnad? Ingen vet säkert. Däremot vet vi med säkerhet att variation och mångfald är en förutsättning för stabila ekosystem. Stabila ekosystem är i sin tur en förutsättning för en hållbar framtid.
