
Tamhöns
Tamhöns (Gallus gallus domesticus) härstammar från den röda djungelhönan som fortfarande lever vilt i Sydostasien. I Sverige har höns hållits som tamdjur i minst 2 000 år.
Lever i grupp
Precis som sina vilda släktingar trivs tamhöns i grupp där hönorna är fler än tupparna. Hönorna ruvar äggen och sköter mycket av omvårdnaden av kycklingarna. En viktig uppgift för tupparna är att skydda gruppen och de går ibland i närkamp med de hot som närmar sig.
Älskar att prata
Höns har många olika läten. Hönorna brukar högljutt berätta att de lagt ägg och tuppens galande är ett läte som de flesta känner igen. Med sina läten kan höns också berätta för varandra när ett hot närmar sig, var det finns mat, om de vill vara i fred eller att de är nöjda.
De gamla svenska hönsraserna är hotade
Förr fanns många olika hönsraser i Sverige men de har ersatts med nya, mer produktiva, hönssorter. Även om de gamla raserna ger mindre ägg och kött så kräver de mindre proteinrikt och dyrt foder. De är också mer tåliga och motståndskraftiga mot sjukdomar.
Varför är det viktigt att olika raser bevaras?
Ju fler raser med olika egenskaper som finns desto bättre förutsättningar finns att möta framtidens förändringar och utmaningar. Om det finns fler raser med olika egenskaper så minskar risken för till exempel allvarlig sjukdomsspridning eller total utslagning om miljön förändras
Genom att bevara mångfalden inom husdjursraserna kan vi trygga inhemsk livsmedelsförsörjning och också bekämpa fattigdom internationellt.
Våra djur ingår i genbanker
Att de gamla svenska raserna finns kvar idag beror i hög grad på ett medvetet bevarandearbete. Slottsskogen deltar i detta arbete genom att hålla raserna bohuslän-dals svarthöna och orusthöna. Dessa bevarandeprojekt kallas för genbanker och våra höns ingår i dessa genbanker.
Bidra du med!
Du kan stödja bevarandearbetet genom att köpa produkter från djurhållare som har lantraser. För att bidra till att de svenska raserna finns kvar i framtiden kan också tänka på att inte slänga mat! Det ökar behovet av högproduktiva raser och bidrar till att konkurrera ut de gamla raserna.
Om du funderar på att ha tamdjur kan du bidra till bevarandearbetet genom att välja en svensk lantras och bli en del av dess genbank.
Snabbfakta
Föda: Gräs, örter, insekter, hönsfoder
Vikt: 1–2 kg (de raser som finns i parken)
Höjd: Cirka 30 cm
Ruvningstid: 3 veckor
Ungar: Vanligtvis 1–10 kycklingar
Livslängd: Upp till 15 år, sällan över 10 år

Orusthöna
Svartvit och livlig
Rasen orusthöna kännetecknas av den svartvita spräckliga fjäderdräkten. De är ganska små och har ett livligt temperament.
En av de mest hotade hönsraserna
Orusthönan var förut vanlig på Orust där den anpassat sig till den karga och vindpinade miljön. Idag finns bara några hundra kvar och rasen är en av de mest hotade gamla svenska hönsraserna.
Den helsvarta hönan
Med sitt nästan helsvarta utseende skiljer sig bohuslän-dals svarthöna från andra raser. Till och med köttet är mörkt. Den hör hemma i det skogsrika inlandet och tycker om att sitta i träd.
Bara några hundra kvar
Rasen var vanlig i Bohuslän, Dalsland och Norge men som för så många andra gamla raser har den ersatts av mer högproducerande raser. Idag är rasen en av de mest hotade svenska hönsraserna.