Knubbsäl
Knubbsäl (Pocha vitulina) har ett runt knubbigt huvud som skiljer den från de övriga två sälarterna som finns i Sverige. Den finns framförallt längs västkusten.
Samlas i grupper
Knubbsälar jagar ensamma, men på land ses de ofta i små grupper. De söker sig till skyddade sandbanker och skär där de ligger och vilar. Det är relativt vanligt att knubbsälar simmar in i floder och de klarar sig utmärkt i sötvatten.
Äter fisk
Knubbsälar i svenska vatten livnär sig på ett 30-tal olika fiskarter, bland annat sill och sandskädda, och kan om de behöver dyka till ett par hundra meters djup. De kan jaga och fånga fisk även i mörker. Med sina morrhår känner de av tryckförändringar i vattnet som uppstår av fiskarnas rörelser. En individ äter 3–5 kg fisk per dag.
Racerfart till vuxenlivet
Ungarna föds på sommaren. Eftersom de saknar den ulliga päls som andra sälarter föds med kan de simma och dyka direkt. Kuten, som ungen kallas, diar i några veckor och får därefter klara sig själv. Det tar dock flera år innan en knubbsäl är könsmogen och helt vuxen.
Övergiven unge?
Det händer att människor hittar en ensam sälunge på stranden, men den är nästan aldrig övergiven. Honan finns oftast i närheten men vågar sig inte fram så länge det finns människor där. Därför är det viktigt att gå därifrån och lämna ungen i fred.
Snabbfakta
Föda: Mestadels fisk
Vikt: Upp till 100 kg, ibland mer för hanar
Längd: Upp till 160 cm
Parningstid: juli
Ungar: 1 unge som föds på sommaren
Livslängd: Upp till 35 år
Här finns knubbsäl
Knubbsäl förekommer i norra Atlanten, norra delen av Stilla havet och Nordsjön. I Sverige finns knubbsäl framför allt längs med västkusten men det finns också en liten grupp i södra Östersjön.
Knubbsälarna påverkas av hur havet mår
Stora svängningar
Historiskt har knubbsäl jagats i stor omfattning. Under slutet av 1800-talet utfärdades skottpengar på knubbsäl och antalet sälar minskade rejält. Under 1900-talet har knubbsälarna varierat kraftigt i antal.
Livskraftig och hotad
Den grupp av knubbsälar som finns på västkusten klassas idag som livskraftig enligt den svenska rödlistan. Men de har börjat minska i antal igen och sälarna har också blivit magrare. Forskarna tror att det beror på överfiske som har lett till brist på fet fisk. Samtidigt är den mindre grupp knubbsälar som finns i Östersjön sedan längre tid tillbaka klassad som hotad. Skyddsjakt för att minska skador på fisket har beviljats i decennier, men sedan 2022 kan Naturvårdsverket även bevilja licensjakt om sälstammen är tillräckligt stor.
Knubbsäl övervakas
Det finns fortfarande stora utmaningar i sälarnas livsmiljö. Havets ekosystem störs av bland annat överfiske, bottendöd, miljögifter, skräp och mikroplaster. Därför övervakas sälstammarnas storlek och hälsa för att förändringar och hotbilder ska kunna upptäckas i tid.
Sälar hjälper forskare
Knubbsälar har unika mönster – ”fingeravtryck” – i pälsen, och Slottsskogens sälar har hjälpt forskare att utveckla metoder för fotoidentifiering. Metoden används för att följa vilda sälars status och hälsa. Parkens sälar har också bidragit till att utveckla en metod för att uppskatta sälars vikt via foto. Forskare samlar in foton av svenska sälar för att förstå hur de rör sig i havet och hur mänskligt beteende påverkar dem.
