Jämtget
Jämtget är en gammal svensk ras som är anpassad till nordligt klimat och skogsarbete. Den var förr vanlig i framför allt Jämtland och Härjedalen.
Liten och trevlig
Jämtget är en av Sveriges tre gamla inhemska getraser. De andra två är göingeget och lappget. Jämtgeten finns i flera färger – brun, vit, grå eller svart. Enfärgade djur förekommer, men de flesta är flerfärgade. Både honan och hanen har horn men hanens är större än honans. Jämtget är ett lätt och trevligt djur att handskas med.
Den nyttiga geten
Till Sverige kom geten för ungefär 4 000 år sedan och den har varit ett viktigt djur för människan. Förutom att ge mjölk, ost och kött kunde raggen blandas med ull för att sticka extra tåliga kläder. Av skinnet sydde man handskar. Getter har även använts som transporthjälp för att bära våra korgar.
Fattigmans ko
Geten kallades förr för ”fattigmans ko”. Den klarade sig, till skillnad från kor, bra under knappa förhållanden samtidigt som den gav fet och näringsrik mjölk. På så vis var geten extra viktig för fattiga människor.
Den mytiska geten
Geten har haft en stark ställning som husdjur i det gamla Norden. I de äldsta eddadikterna är geten, efter hästen, det mest omtalade djuret. Trots vår långa vänskap med geten fick den dåligt rykte under 1600-talets häxprocesser. Då påstod man att geten stod i förbindelse med häxor och trolldom. Å andra sidan var det geten – innan tomten kom in i bilden – som delade ut julklapparna.
Snabbfakta
Föda: Buskar, blad, grenar, bark
Vikt: 30–80 kg
Höjd: 55–80 cm i mankhöjd
Ungar: 1–2 killingar
Livslängd: Oftast 10 år, ibland äldre
De svenska getterna är hotade
Getter som tamdjur finns över hela världen men de gamla svenska getraserna finns bara i Sverige. De var vanliga förr men numera är alla hotade. Det beror på att de ersatts av raser som ger mer kött och mjölk men också på att get numera inte är lika vanligt som tamdjur.
Skapar livsrum för andra arter
Jämtget är anpassad till fäbodslivet. På sommaren togs djuren ut i skogen för att beta medan grödor odlades på gården. Jämtgetters förmåga att röra sig och beta i skogsmarker skapar förutsättningar för andra arter. Inte minst svampar, insekter och fåglar trivs i de betade skogsmarkerna.
Slottsskogens getter ingår i bevarandeprogram
En fjärdedel av världens tamdjurraser är hotade och världens länder har enats om att bevara sina inhemska raser. För att inte jämtgeten och rasens egenskaper ska försvinna bevaras den i en så kallad genbank där kontrollerad avel sker. Slottsskogens djur är en del av denna genbank.
Varför är det viktigt att olika raser bevaras?
Variation utgör grunden i stabila ekosystem. Brist på variation ger sämre förmåga att klara av förändringar. Det gäller inte bara vilda arter, utan också tamdjur och odlade grödor. Ju fler raser med olika egenskaper desto bättre rustade är vi att möta förändringar och utmaningar i framtiden. Då minskar risken för exempelvis allvarlig smittspridning eller total utslagning om miljön förändras.
Genom att bevara mångfalden och egenskaper inom husdjursraserna – till exempel jämtgetens goda förmåga att beta och överleva på mat från svenska marker - kan vi trygga inhemsk livsmedelsförsörjning och även bekämpa fattigdom internationellt.
Av de 7 745 kända husdjursraser som finns i världen hotas cirka en fjärdedel av utrotning. Sverige har, liksom alla andra länder, ett internationellt åtagande att bevara våra gamla inhemska husdjursraser och deras speciella egenskaper för framtiden.
Vill du hjälpa till?
Du kan stödja bevarandearbetet genom att köpa produkter från djurhållare som har lantraser. För att bidra till att de svenska raserna finns kvar i framtiden kan också tänka på att inte slänga mat! Det ökar behovet av högproduktiva raser och bidrar till att konkurrera ut de gamla raserna.