
Linderödssvin
I Sverige har vi haft tama eller halvtama grisar i minst 4 000 år. Linderödssvin var vanliga förr men är idag en hotad lantras.
En av två sorters grisar
Länge var gränsen oklar mellan tama och vilda svin. Halva året gick gårdarnas grisar i skogen och det var oundvikligt att de tama och vilda djuren parade sig. Under 1800-talet fanns två typer av tamgrisar: skogssvinet, som liknade vildsvin, och hussvinet som påminde om dagens moderna köttgrisar.
Skogssvin blir linderödssvin
Skogssvinen minskade i antal och om inte en bonde på Linderödsåsen i Skåne valt att ha kvar denna gamla typ av gris kanske den hade försvunnit helt. Tack vare hans grisar har rasen kunnat bevaras och fått namnet linderödssvin.
Trivs ute året om
Linderödssvin är vita, grå eller bruna med svarta fläckar. De har kraftiga ben och ofta framåtlutade öron. Jämfört med moderna raser växer linderödssvin långsammare, men de behöver inte heller lika energirik föda och är duktiga på att söka sin egen mat. Allra bäst mår linderödssvin när de får vara ute och böka i skog och mark. De är tåliga och friska, och trivs ute året om.

Snabbfakta
Föda: Växter, rötter, larver, maskar
Vikt: 150–250 kg
Höjd: Cirka 100 cm i mankhöjd
Ungar: Vanligen 4–12 kultingar
Livslängd: Oftast 8–10 år, ibland äldre
En gris för självhushåll
Linderödssvin är en lantras som är anpassad till det äldre bondesamhället som i huvudsak var självhushållande. Rasen passar fortfarande bäst i miljöer med självhushåll där de blir en viktig del av ett naturligt kretslopp. Svinen är duktiga på att leta föda i form av ogräs, maskar och rötter, och samtidigt bearbetar och gödslar de jorden. Så småningom kan grisarna bli mat för oss människor.
Linderödssvinet enda grisen kvar av lantraserna
Linderödssvinet finns bara i Sverige och är det enda oförädlade lantrassvinet i landet. Som många andra gamla svenska husdjursraser har linderödssvin ersatts av mer produktiva raser och rasen är idag klassad som hotad. Linderödssvinet var nästan helt utdött när Skånes Djurpark tog hand om de grisar som fanns kvar 1952. Sedan dess har fler djurparker och djurhållare anslutit sig till bevarandearbetet.
För att bevara linderödssvinet och dess egenskaper bedrivs bevarandearbete i så kallad genbank. Slottsskogens djur är en del av denna genbank.

Varför är det viktigt att olika raser bevaras?
Variation utgör grunden i stabila ekosystem. Brist på variation ger sämre förmåga att klara av förändringar. Det gäller inte bara vilda arter, utan också tamdjur och odlade grödor. Ju fler raser med olika egenskaper desto bättre rustade är vi att möta förändringar och utmaningar i framtiden. Då minskar risken för exempelvis allvarlig smittspridning eller total utslagning om miljön förändras.
Genom att bevara mångfalden och egenskaper inom husdjursraserna – till exempel linderödsvinets goda förmåga att växa på mat från svenska marker - kan vi trygga inhemsk livsmedelsförsörjning och även bekämpa fattigdom internationellt.
Av de 7 745 kända husdjursraser som finns i världen hotas cirka en fjärdedel av utrotning. Sverige har, liksom alla andra länder, ett internationellt åtagande att bevara våra gamla inhemska husdjursraser och deras speciella egenskaper för framtiden.
Hjälp till du med!
Du kan stödja bevarandearbetet genom att köpa produkter från djurhållare som har lantraser. För att bidra till att de svenska raserna finns kvar i framtiden kan också tänka på att inte slänga mat! Det ökar behovet av högproduktiva raser och bidrar till att konkurrera ut de gamla raserna.
Om du funderar på att ha tamdjur kan du bidra till bevarandearbetet genom att välja en svensk lantras och bli en del av dess genbank.