Gotlandsruss
Gotlandsruss är en av Europas äldsta hästraser och Sveriges enda inhemska ponnyras. I över 6 000 år har gotlandsrussen använts som rid- och draghäst.
Häst med lång historia
Ända sedan stenåldern har russen funnits på Gotland och än idag finns det halvvilda russ kvar på en del av ön. Även om den mesta aveln numera sker på fastlandet så är och förblir Gotland den viktigaste platsen för rasen. Det är här som gotlandsrusset har formats och blivit vad det är.
En halvvild flock finns kvar
På Lojsta hed på Gotland finns ett femtiotal halvvilda russ som lever på ett 600 hektar stort område. På vintern får russen hö, men i övrigt lever de i stort sett sina liv skilt från människor. Två gånger per år samlas flocken in för bland annat märkning av föl.
Populär ridhäst
De flesta gotlandsruss hålls som vanliga hästar runt om i Sverige. Gotlandsrusset är en liten men stark och uthållig hästras. Den är vänlig, klok och samarbetsvillig och är därför en populär familje- och ridhäst. Den är också vanlig och mycket omtyckt inom travsport.
Såldes till andra länder
Gotlandsruss är en svensk ras som finns framför allt i Sverige, men den finns också i andra länder. Redan under vikingatiden användes rasen som handelsvara och under 1800-talet såldes också de små russen till andra länder där de användes som dragdjur i kolgruvorna.
Snabbfakta
Föda: Gräs men även blad och sly
Vikt: Cirka 250 kg
Höjd: Cirka 115–130 cm i mankhöjd
Ungar: 1 föl
Livslängd: Ofta över 20 år
Gotlandsruss inte längre en hotad ras
Betesmarker blev jordbruksmark
Ända fram till 1800-talet fanns gott om russ kvar på Gotland. 1859 började marken på Gotland fördelas om och då förvandlades skogsmark till åkermark. De naturliga betesmarkerna försvann och gotlandsrussen, som inte var välkomna på åkermarkerna, minskade drastiskt i antal.
Räddades från att dö ut
Tack vare en handfull eldsjälar fortlevde rasen på Gotland och utan deras insats hade rasen troligen helt dött ut. Idag finns cirka 6 000 gotlandsruss och rasen anses inte längre hotad. Däremot pågår fortfarande arbetet med att bevara rasen och dess egenskaper. Detta sker genom kontrollerat och koordinerat avelsarbete i en så kallad genbank.
Slottsskogens russ värdefulla
När russen var nära att försvinna fanns exemplar även på fastlandet, främst här i Slottsskogen och på Skansen i Stockholm. Dessa två stammar har varit av stort värde för rasen för att undvika inavel. De första gotlandsrussen kom till Slottsskogen 1923. Parken har en av Sveriges äldsta stamböcker av rasen.
Varför är det viktigt att olika raser bevaras?
Ju fler raser med olika egenskaper desto bättre rustade är vi att möta förändringar och utmaningar i framtiden. Då minskar risken för exempelvis allvarlig smittspridning eller total utslagning om miljön förändras.
Att gamla inhemska raser försvinner är vanligt världen över. I Sverige säger miljömålet ”Ett rikt odlingslandskap” att vi långsiktigt ska säkerställa att våra raser bevaras.
Under sommaren kan du prova att rida på våra russ på Barnens zoo.