Något om förvaltningslagen

Förvaltningslagen reglerar handläggningen av ärenden när kommunen har rätt att ensidigt besluta om förmån eller skyldighet för den enskilde, tidigare kallat myndighetsutövning.

Kommunens nämnder och förvaltningar berörs av lagen. Utanför lagen faller kommunfullmäktige och kommunala bolag samt stiftelser.

Förvaltningslagen

Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om hur förvaltningsmyndigheten (nämnder och förvaltningar) ska gå tillväga vid sin handläggning av ärenden. Om någon annan lag eller förordning innehåller bestämmelser som avviker från förvaltningslagen, så gäller de bestämmelserna. Lagen innehåller också regler om överklagande samt anger rättigheter och skyldigheter för förvaltningsmyndigheten och enskilda.

Förvaltningslagen bygger även på sambandet mellan rättssäkerhet och service. Förvaltningsmyndigheterna ska agera opartiskt och korrekt i juridisk mening. Kravet gäller både ärendehandläggning, faktiskt handlande och ren service.

Beskeden till den enskilde ska också vara enkla och entydiga, för att denne ska kunna ta till vara sin rätt. Förvaltningslagens främsta syfte är att garantera individers rättssäkerhet i kontakt med myndigheter, vilket ofta anses inkludera en snabb handläggning och en god service.

Lagen anger viktiga allmänna rättsprinciper:

  • Legalitet: beslut om åtgärder kräver stöd i lag
  • Objektivitet: sakligt och opartiskt agerande
  • Proportionalitet: myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast
    • om åtgärden kan antas leda till avsett resultat.
    • om åtgärden inte är mer långtgående än vad som krävs för att uppnå det avsedda resultatet
    • avsett resultat står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den enskilde

Förvaltningslag (2017:900), Regeringen