Kommunallagen är en ramlag som, starkt förenklat, talar om vad kommunen får göra och hur det ska gå till när kommunen fattar beslut.

Speciallagar

De flesta av kommunens uppgifter regleras i speciallagstiftning som till exempel skollagen, plan- och bygglagen och socialtjänstlagen. Dessutom finns det lagar som ger fler möjligheter men inte skyldigheter, ett exempel är lagen om kommunala befogenheter, även kallad befogenhetslagen.

Befogenhetslagen är en speciallag. Lagen innehåller ett antal befogenhetsutvidgande bestämmelser. Några exempel är att kommuner kan lämna bidrag till byggande av statlig väg och järnväg eller till högskoleverksamhet som staten ansvar för.

Kommuner kan även vara med och finansiera projekt inom ramen för EU:s strukturfonder och program.

Vad får kommunen göra

Tyngdpunkten när det gäller de offentliga verksamheterna ligger sedan lång tid på kommunerna, som ansvarar för de viktigaste funktionerna som direkt berör den enskilda människans vardag och välfärd, främst social omsorg och skola, miljö- och hälsoskydd, bostadsförsörjning och samhällsplanering.

Den grundläggande bestämmelsen om kommunens allmänna kompetens finns i kommunallagen. Den kommunala kompetensen anger den yttre ramen för kommunens handlingsfrihet. Speciallagstiftningen anger vad kommunen måste göra, så kallade obligatoriska uppgifter. Men kommunen har också rätt att vidta åtgärder eller driva verksamhet utifrån generella principer. Det som kallas för frivilliga uppgifter.

Kommunernas allmänna kompetens ger tillsammans med den kommunala beskattningsrätten möjlighet för kommuner att ta egna initiativ rörande väsentliga frågor som rör medlemmarna i kommunen.

Medlem är den som är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där. Det innebär att en person kan vara medlem i flera kommuner. Medlem av en kommun är också en medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare) som är bosatt i kommunen men som inte ska folkbokföras där. Medlemskapet har betydelse för möjligheten att klaga på ett beslut i kommunen.

I kommunallagen stadgas att kommuner får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har

• anknytning till kommunens område eller deras medlemmar och som
• inte ska handhas enbart av staten, en annan kommun, en region eller någon annan

Det finns ingen uttömmande uppräkning över vad som är tillåtet och inte tillåtet för en kommun att syssla med, utan det styrs av domstolspraxis. Ofta är det kommunernas skiftande förutsättningar beroende på storlek, demografisk struktur, geografiskt läge med mera och beroende på samhällsutveckling, som fastställer de närmare gränserna för kommuns befogenheter.

Allmänna kommunala intresset

Med det avses att kommunen ska ägna sig åt sådant som ligger i ett kollektivt intresse och vara till någon slags nytta för kommunens medlemmar. Det är däremot inget absolut krav att det föreligger ett kvantitativt betydande behov av den kommunala åtgärden. Således kan det röra sig om ett allmänt intresse även om endast en del av kommunmedlemmarna kan tillgodogöra sig det kommunala engagemanget.

Normalt kännetecknas ett allmänt kommunalt intresse av att det rör sig om

• en kollektiv nyttighet vars behov bäst tillgodoses i kommunal regi
• investeringskostnaderna är höga och torde inte till fullo kunna bäras av brukarna
• något vinstintresse föreligger inte och möjligheten att gå med vinst är också begränsad
• privata initiativ och privata konkurrenter är få till antalet eller saknas helt

Vid bedömningen om det är av allmänt kommunalt intresse måste främst hänsyn tas till om det är lämpligt, ändamålsenligt och skäligt att kommunen vidtar en åtgärd eller engagerar sig i en verksamhet på ett visst område. Som typiska exempel på när det föreligger ett allmänt kommunalt intresse kan nämnas elförsörjning, uppförande av idrottshall, främjande av folkbildning, samt tillskapande av samlingslokaler åt föreningslivet såsom Folkets hus eller medborgarhus. Allmänintresse kan gälla olika för olika kommuner då förutsättningarna kan skilja.