Aktuell utställning

Med hjälp av döttrarna Fannys och Klaras teckningar har Marcus Nilsson skapat bilder med en säregen stil och känsla. Mystik och lekfullhet samsas i landskap som befolkas av huvudfotingar, vampyrälvor och andra fantasifulla figurer.

Under den tidiga modernismen sökte konstnärerna det oförfalskade uttrycket. Barnens fria skapande blev en målbild och många fann inspiration både i uttrycket och förfarandet. Som hade barnet tillgång till en annan värld.

Marcus Nilsson började en dag förena sin dotters teckningar med sina egna målningar. Han beskriver hur landskapen ”behövde befolkas” av sin dotters figurer. Han förde över teckningarna till canvas, gav figurerna ett större visuellt djup och målade sina egna världar som bakgrund. Det blev ett slags samarbete över tid. Resultatet blev snälla, leende figurer i glada färger i ett skymningslandskap som för tankarna både till romantikens sublima motljusmåleri och surrealistiska världar.

Det är i spänningen mellan de snälla figurerna och de stämningsfulla landskapen som vi betraktare börjar skapa egna berättelser. Det är det obestämda, tvetydiga och ambivalenta i detta möte som kittlar fantasin.