Ögat ger en inblick i Gamlestadens kreativa centrum

Genom vad som känns som en milslång, ganska tråkig, korridor omfamnas vi av en helt annan värld: färgrik, mysig, och mycket som händer. Jag får en rundtur genom de olika rummen och skaparverkstäderna. Förutom Nella så har Aladdin, Embla, Kim och Loes slutit upp. Kim har precis fått en leverans av kakelplattor för sitt nästkommande projekt. Något med mosaik kommer det bli, men exakt vad återstår att se. Loes visar mig sina smycken i polymerlera och Aladdin tar fram ett stort verk som påminner om spöken. Ganska passande så här års. I själva verket ska de likna gasmasker gjorda av återvunnet material av olika slag.

 
Loes örhängen gjorda i polymerlera och Aladdins skräckinjagande verk.

Dragningskraft till skapande

I köket dukas det fram kaffe, te och chokladbollar. Sanna, som egentligen bara har vägarna förbi för att skriva ut några saker, slår sig ner och deltar i samtalet. Jag frågar hur skapandet började och alla instämmer med Nella som menar att skapandet alltid har funnits där på något sätt. En slags dragningskraft till att göra saker och få utlopp för känslor. Vad som däremot kan vara svårt att styra är prestationsångest.

Sanna: Jag har alltid försökt att efterlikna realism och är duktig på det. Men för bara något år sedan har jag börjat jobba från att det inte ska vara så noga. Det får bli vad det blir. Jag har haft så väldigt höga prestationskrav som jag nu har släpp och försöker inte längre att uppnå perfektion. Prestationsångesten släpper och jag får vara fri.

Embla: Jag började i keramikkurs för att kunna släppa på prestationen och hitta tillbaka till skaparlust. Det ändrade min syn på skapande väldigt mycket och jag kände att jag kunde släppa allt, var nästan tvungen att släppa allt. Det är keramiken i sig som får styra och så blir det vad det blir. I bästa fall en trevlig överraskning. Det är häftigt och belönande att bli inspirerad av sig själv.

Det experimenterande med konsten och att använda det som en metod finns även hos Kim.

Kim: Jag jobbar också mycket med det experimenterande i konsten och vad det leder till. Det börjar med ett burr, sen blev det kläder, sen blev det ett performance, sen blev det musik och video till. Man testar sig fram och oavsett vad det blir är det inte ett misslyckande för det fanns ingen tanke om resultatet.  Det är väldigt tråkigt när det blir som man har tänkt sig. De flesta av oss gillar processen.

I motsats till de andra som på olika sätt har hittat konsten själva, hade Loes en annan ingång. Hennes föräldrar var väldigt måna om att hon skulle studera konst, vilket hon också gjorde.

Loes: Jag har utbildat mig inom olika grenar av konst och jobbat mestadels med teater och film. Men till slut orkade jag inte mer, det är väldigt roligt men det var för jäktigt. Jag ville ha något eget och då blev det att skapa smycken.

  
Till vänster: meterlånga hyllplan med halvfärdig keramik. Till höger: en inblick i Kims ateljéplats.

Efter en lång diskussion så landar och enas vi i att konsten är lyckad för att man har skapat den, oavsett hur resultatet blev. Någon annan kan säkert göra det mycket bättre, men det handlar mer om skaparglädje och för vems skull. Gör man det för att få beröm? Eller gör man det för att uppnå något annat?

Nella: Den konstnärliga delen och den hantverksmässiga delen är en viss skillnad på. Men båda delarna känns ju viktiga! Men den konstnärliga delen är att få tillgång till sig själv, det är något annat än det man håller på med i vardagen. Det är så mycket rutiner och måsten och lätt att glömma bort sig själv. För min del är inte karriär i fokus, snarare en livsnödvändighet att få skapa. Det är klart att det är roligt att försörja sig, men det är inte det som räknas.

Kim: Jag tänker att alla människor är på något sätt skapande och behöver skapa på något sätt.

Pionjärer för Konstrundan och fortsatt driv att utveckla evenemanget

Ögat har lång historia med Konstrundan och var med redan i planeringsgruppen inför första Konstrundan 2018. Med åren har Konstrundan vuxit både när det kommer till besökare och att fler konstnärer och ateljéer är med.

Nella: Konstnärer här får synas, inte bara i stan eller Majorna. Vi har också konst på den här sidan stan. Det har väl inte riktigt spridit sig till hela Göteborg.

Även om Konstrundan bara pågår en helg en gång per år finns arrangemanget alltid med i tankarna.

Nella: Konstrundan finns med i tankarna hela året. ”Det kan vi ha med på Konstrundan, eller det kan vi göra på Konstrundan”. Och även för en själv att ha med och visa för andra. Vi har mycket besök och det är jättekul.

Så, med värmd av både kaffe och fina samtal traskar jag tillbaka genom den långa korridoren och ut i ett grådassigt Gamlestaden igen. Men räds inte korridoren, den leder till en värld du måste besöka!

Ögat har förlängd öppettid under Konstrundan. Förutom konstnärernas utställningar är det möjligt att delta i historisk kroki, som är modeller med historiska kläder på. På både lördag och söndag kommer det också att vara uppträdanden av olika slag.

Adress: Götaholmsgatan 22, Gamlestaden

Närmsta hållplats: SKF

Med på intervjun var: Aladdin Mofakheri, Embla Asgeirsdottir, Kim Engdahl, Loes Jissink, Nella Druzeta, Sanna Lindén. Verken som syns på bild är gjorda av nämnda konstnärer och andra konstnärer som kommer vara med på Konstrundan.

Text och bild: Malin Fallgren, kommunikatör på Kulturförvaltningen Göteborgs Stad