Välkommen till en gömd pärla för konst – upptäck Vue Ateljéer på årets Konstrunda

Högst upp i Lafayette-huset finns Vue Ateljéer. Takvåningen är rymlig och öppen och fylld med allt vad konstnärer inom keramik, trä, målning och metall kan tänkas behöva. För den hurtige går det att ta sig till ateljén via trappor. Det finns också en hiss som går hela vägen upp. Och trots den tunga dörren som leder in till ateljén så är konstnärerna Amanda, Emma och Rikard välkomnande. Jag får kaffe serverad i en av Emmas muggar, och slår mig ner i en soffa som är så mjuk att en kan somna på nolltid. Utanför gnisslar spårvagnarna.

Precis när vi ska börja intervjun får Emma får samtal från fastighetsägaren Pelle. De håller på att installera en ugn så det är en del samtal och fix med det. I nuläget bränner Emma sin konst på KKV, men med egen ugn i ateljén kommer arbetet bli snäppet lättare.

Amanda och Emma har varit i ateljén i cirka sju år, och Rikard är det senaste tillskottet med ateljéplats sedan en månad tillbaka. Förutom trion så har Anja Schultzberg och Emelie Grönvall ateljéplatser här och de kommer också medverka på Konstrundan.

Emma: Vi var med på Konstrundan första året 2018 men vi hade väldigt få besökare då och kände att det inte var värt det så vi tog en paus. Men förra året var vi med igen och det var jättekul för det kom jättemycket folk!

Amanda: Och då fungerade inte elen vilket vi fick reda på samma dag, och inte heller då hissen. Så folk kämpade sig uppför trapporna så det var förvånande att folk ändå kom tog sig hela vägen upp.

Lokalen har en lång historia inom konst då den har inhyst en konstnär sedan 70- eller 80-talet. Det har även varit någon form av arkitektkontor tror Amanda och Emma.

Amanda: Innan vi började så användes lokalen som ateljé, och innan dess som arkitektmodeller,

Emma: Och innan dess så var det en konstnär här.

Amanda: Jag hade en konstförening som var här och tittade och några där sa att de hade varit i den här lokalen tidigare men på typ 80-talet eller 70-talet. Och fastighetsägaren är positiva till att det är en ateljé här. Pelle gillar konst vilket är skönt.

  
På hyllor efter hyllor står Emmas keramik redo att bli beskådad. Till höger en bild på gjutförmar som hon använder i sitt arbete. 

Alltings början och fortsättning

Vi backar bandet något och tar det från början. Emma började med keramik via Kulturskolan redan som barn. Det har däremot inte alltid varit en självklarhet att det var keramik som hon ville syssla med.

Emma: Jag och Amanda gick på samma folkhögskola och där provade vi på alla olika sorters konst. Det var någonstans där som jag kom på att keramik är ett bra uttrycksmedel för mig. Jag är fortfarande öppen för andra material och har också hållit på med textil en hel del och gjort lapptäcken. Nu i somras så ställde jag ut både keramikskulptur och ett lapptäcke. Det är väldigt långsamt med keramik, med färgerna och så. Man ser ju inte färgerna förrän det är färdigt och det tycker jag är härligt med textil att man kan jobba mer med färg.

Rikard, det senaste tillskottet i ateljén, är utbildad metallsmed både på folkhögskola i Dalarna och på en filial till HDK i Dalsland. På senare tid har intresset vuxit i att utforska andra konstformer inom lera och trä, vilket han kan fortsätta arbeta med på Vue. Under Konstrundan kommer han att visa mycket metall eftersom projekten med lera och trä fortfarande är i startgroparna.

Rikard: Jag var nyfiken på varmsmide väldigt länge och hade byggt lite egna grejer hemma och testat. Sen kom jag till en punkt där jag inte kunde lära mig så mycket själv och då tog jag mig i väg och studerade på riktigt. Nu har jag väl ändrat inriktning lite grand. Jag har kvar smidet fortfarande men det är vad ska man säga, ganska utrustningskrävande, det låter mycket och är väldigt smutsigt också. Det är svårt att hantera det och framförallt hitta en lokal. Men nu har jag ju fått en jättebra möjlighet här så jag ska satsa lite mer på att jobba med lera och trä.

 
Två konstverk i varmsmide gjorda av Rikard.

Amandas ingång till att bli konstnär är tack vare en lärare. Det kan låta vackert, men lärarens sätt och inställning var kanske inte så rosenskimrande som det låter.

Amanda: Jag fick nästan underkänt i bild i skolan. Vi hade ett föräldramöte med bildläraren som sa till mina föräldrar att ”Amanda har ingen fantasi”. Och jag visste att jag hade jättemycket fantasi för jag var jätteintresserad av andra alternativa verkligheter. Men hon sa att jag hade målat en bokhylla utan att tänka på vad som är i bokhyllan, och så blev jag jättefrustrerad och sur. Jag gjorde då ett eget arbete när jag skulle bevisa att jag hade fantasi och efter det så kom jag på att jag kan ju berätta sagor via bildspråket i stället för att prata eller skriva.

Amandas arbeten kretsar fortfarande kring sagor och fiktiva världar. Från början var det olja på duk, men sedan fem år tillbaka bygger hon kulisser i trä som hon sedan målar på. När jag besöker ateljén är Amanda i full gång med ett gestaltningsuppdrag för Borås Stad sin ska bli en stad med cowboylandskap. I ateljén fick också två delar av en stor installation på cirka 30 bitar, där de flesta bitarna är magasinerade. De två delarna som får vara i ateljén är favoriterna som hon tycker extra mycket om.

Amanda: Jag är väldigt fokuserad på rumslighet. De här fiktiva världarna utvecklas till att bli att bygga upp scenografier och gå nära. För mig är det väldigt tröstande att kunna gå in i en helt annan värld. Och då är det mycket lättare om de är stora eller tredimensionella. Så nära verkligheten som möjligt men fortfarande fiktioner.

 
Amandas installation som består av flera målade träskivor.

Konstrundans betydelse för gemenskapen i ateljén och området

Som tidigare nämnt var Amanda och Emma med på första upplagan av Konstrundan, och kanske en till gång efter det. Det råder viss oklarhet men de landar i att det förmodligen var två år i rad, för att sedan ta en paus och återigen delta förra året.

Emma: Vi har vetat om att Konstrundan har varit och så har vi gått själva när vi inte ställt ut.

Amanda: Vi vill ju att det ska vara en levande konstscen eftersom det är här vi är verksamma och det är viktig att stötta varandra. Det är roligt om det är fler ateljéer och fler konstnärer.

Emma: Det blir också en bra grej som man gör i ateljén ihop.

Rikard: Verkligen.

Emma. Både stärkande för grannarna och oss.

Amanda: Det är många andra konstnärer som har kommit hit när vi har varit med och sagt att de har ateljé i närheten. Första gången jag träffade Nella (från Ögat) var genom Konstrundan och det är ett bra sätt att nätverka.

 
Till vänster: Amandas färger och pennor i en salig röra. till höger: en blyertsteckning av Rikard. 

Att redan som barn få möjligheten att kliva in i konstens värld menar alla tre är viktigt. Men, det är lättare sagt än gjort och då är Konstrundan en aktivitet som med låga trösklar kan väcka intresset.

Amanda: Jag tänker mycket på det här att minska någon slags elitism med konst. Det kan vara så himla magiskt med hur en ateljé är och ser ut. Man kanske inte är så van eller har vuxit upp med så stort kulturellt kapital och då kanske man inte vet hur det går till i en ateljé. Det visste inte jag innan jag började jobba med konst. Jag tror man kan ta ner de trösklarna lite om man kan komma i n i en ateljé och se att det inte är så högtravigt.

Emma: Jag kommer ihåg när jag var liten och hade prao hos någon bekants bekants ateljé. Jag kommer ihåg det så mycket för det skapade minnen. Det hade varit kul om det var fler barn som kom hit på Konstrundan och fick samma upplevelse som jag.

Amanda: För mig var det nyttigt som barn med konst, att hitta det konstnärliga språket. Så vi hoppas på mycket sånt.

Rikard: Kan man väcka intresse någonstans hos de som inte är vana vid konst så är det jättebra.

Emma: Det kan ju vara svårt att locka den gruppen. Hur gör man liksom?

Amanda: Men det är väl med sånt här, en konstrunda. En lördag, man har inte så mycket att göra, man kanske går förbi. Jag vet att det var många som kom upp hit som funderade på vad det är här, att de hade sett din (reds. anm. Emmas) skulptur i fönstret och tänkt ”vad är det däruppe?”. Och många som bara ville kolla vad vi gör häruppe. Nyfikna, helt enkelt.  

Förutom förhoppningen om att väcka intresse hos besökare som är nya inom konst, så vill konstnärerna på Vue givetvis återse tidigare besökare och välkomnar även de som är nyfikna på huset. Under konstrundan kommer besökare kunna köpa skulpturer och konst, samt få sig en kopp kaffe!

Adress: Korpralgatan 5, Bellevue/Kviberg

Närmsta hållplats: Bellevue

Med på intervjun var: Amanda Karlsson, Emma Rissanen, Rikard Ahlin. Verken som syns på bild är gjorda av nämnda konstnärer.

Text och bild: Malin Fallgren, kommunikatör på Kulturförvaltningen Göteborgs Stad