I snart åtta år har Ylva Olsson jobbat med att samordna och leda produktioner, event och utvecklingsarbete på Gothenburg Film Studios. I december är hon Filmkontorets gästinstagrammare.

December månads instagrammare: Ylva Olsson, projektledare på Gothenburg Film Studios


Publicerad 1 december 2020

I september kom en liten ljusning. Sedan blev det mörkare igen. Pandemiåret 2020 har varit tufft även för Ylva Olsson, project manager på Gothenburg Film Studios. Nu ser hon fram emot att få ladda om och kunna ta sig an det kommande året med ny energi.

Vad har du på gång just nu?

− December för min del handlar i år mycket om att blicka bakåt och summera det som varit. Skriva rapporter och sammanfatta vad vi gjort under året som gått. Men det är också en del ansökningar, till bland annat Svenska Filminstitutet, som ska in och annat som ska planeras. Vi har dessutom några produktioner som inte drabbats av covid-19 och som rullar på, till exempel dokumentärfilmen om Håkan Hellström. Och jag hoppas fortfarande att vi kommer kunna gå vidare med ett VR-filmprojekt på Göteborgsoperan, som innebär ett helt nytt sätt att få uppleva opera, och som förhoppningsvis även kan locka nya målgrupper till operan.

Hur har pandemin påverkat Gothenburg Film Studios?
− Otroligt mycket! I våras blev nästan allt avbokat, i ett nafs. Produktioner som skulle flytta in i våra lokaler lades på is, medan några av de som var i sluttampen kunde fortsätta. På reklamfilmssidan var det helt dött och potentiella eventkunder kom hit och kollade på lokalerna, men mer än så blev det aldrig. Trots allt producerade vi en kortfilm i juni, det var en ynnest, och i september blev det ljusare. Några produktioner och projekt drog igång. Men nu har de nya restriktionerna kommit och det mesta är inställt – igen. Även vårt julevent såklart. Det som jag brukar vara fullt upptagen av så här års. Vi kämpar på, och har bland annat lyckats hålla igång delar av vår utvecklingsverksamhet, GDS Studiocafé, för unga som vill satsa på film.

Berätta mer!
− Det är ett kulturstrategiskt uppdrag, som vi har för åttonde året i rad. Verksamheten är ofta en språngbräda ut i filmbranschen och riktar sig till 16-30-åringar. Vi stöttar med teknik, studios och annat, vilket vi kunnat göra även nu under pandemin. Det känns oerhört viktigt att unga filmare får möjlighet att genomföra egna projekt. Just det tror jag är värdefullt för mångfalden. När unga talanger plockas in allt för tidigt i de stora bolagen finns alltid risken att de inte utvecklar sina egna röster och formar sin egna berättelser.

Hur hamnade du själv i filmbranschen?
− Jag är egentligen kulturvetare och verksam konstnär. När jag gick kulturvetarlinjen på Umeå universitet i början av 1990-talet var jag jätteintresserad av film och gick på Umeås filmfestival. Jag var inne på feministiska teorier och reagerade på att det var så få kvinnliga regissörer i festivalens program. Då hörde jag av mig till styrelsen och klagade på det, och fick till svar att ”men kom och hjälp oss då”. Så då gjorde jag det.

Hur då?
− Jag var med och skapade ”Kvinnors blick”, som blev ett tema på festivalen. Vi bjöd bland andra in Mai Zetterling, och fick ett fantastiskt möte med henne, och vi visade tidiga filmer av Jane Campion och Lone Scherfig och många andra. Vi var rätt politiska. Det har hänt mycket inom filmbranschen sedan dess. Som till exempel Filminstitutets jämställdhetsarbete 50/50 och Göteborgs filmfestivals 50/50-program med hälften kvinnliga regissörer. Även på produktionssidan har utvecklingen gått framåt. Inte minst bland kvinnliga filmfotografer. Nu tänker jag att det kanske främst är inom distributionen vi skulle behöva se över de strukturer som finns.

Hur ser du på Göteborg som filmstad?
− Här har också hänt jättemycket. Förr låg allt fokus på huvudstaden och nästan alla filmer producerades och utspelade sig där. Nu har fokus flyttats till andra regioner också, inte minst Västsverige. Den resa jag fått vara med om under mina år här på Gothenburg Film Studios har ju varit fantastisk, vi har fått vara med och bygga upp branschen i regionen. För tio år sedan flyttade nästan alla filmarbetare till Stockholm för att få jobb, men så är det inte längre.

Vad kan vi förvänta oss av dig som december månads instagrammare?
− Jag vill ge en mångfacetterad bild och visa på den stora variation av projekt som pågår inom vårt företag och i utvecklingsverksamheten. Jag ska försöka ge en representativ bild av vad vi gör.

Text och foto: Camilla Adolfsson

Fakta/Ylva Olsson

Gör inom film: Project manager på Gothenburg Film Studios och GSD Studiocafé. Går ibland in i produktioner som till exempel produktionsledare.
År i branschen: Runt 15.
Bästa branschminne: ”Mitt bästa är nog mötet med Mai Zetterling i Umeå, men jag har många fina minnen även från Göteborg. Inte minst från filmfestivalen här och de år jag varit en flitig festivaldeltagare. Jag minns allt från stumfilmsvisningar till nyligen Laurie Andersons VR-verk ’Chalkroom’.”
Favoritfilm: ”Jag gillar filmer av bland andra Agnès Varda, Mai Zetterling, Peter Greenaway och Jane Campion. Det är lättare att säga filmare än enskild film. Jag tycker om att se flera filmer av samma filmare och få se och följa hur deras språk och tematik utvecklas.”

instagram.com/filmkontoret