Susanne Lundberg Ottosson gör sitt bästa för att locka folk till en filmbransch som växer. I maj gästar hon Filmkontorets instagramkonto. Foto: Camilla Adolfsson

Maj månads instagrammare: Susanne Lundberg Ottosson, produktionsrådgivare och koordinator

Publicerad 2 maj 2022

I grunden är Susanne Lundberg Ottosson mångårig filmarbetare. Nu jobbar hon på Film i Väst som produktionsrådgivare och produktionskoordinator. ”Det som driver mig är att det alltid går att förbättra och förenkla saker. Och jag vurmar verkligen för filmarbetarna”, säger hon.

Vad har du på gång just nu?
− Bland annat jobbar jag en hel del med att locka folk till branschen och de filmarbetarutbildningar som finns. Jag sitter även i en nybildad grupp tillsammans med personer som har ungefär motsvarande min tjänst, fast i andra regioner. Vi ska samarbeta för att förbättra för filmproduktioner på ett nationellt plan. Göra det mer okomplicerat att filma, vilket alla vinner på med tanke på att filmproduktioner genererar enormt mycket pengar till regionen. Dessutom firar Film i Väst 30 år i år, så det arbetar vi också med.

Berätta lite mer om ditt arbete. Vad gör du?
− Jag fungerar lite som spindeln i nätet och hjälper våra samproduktioner att hitta sådant som personal och leverantörer. Jag har bland annat hand om och utvecklar databasen Filmservice, som finns till för att underlätta för alla som vill filma i Västra Götalandsregionen. Extra stolt är jag över Gröna registret, som är en slags arbetsförmedlingen light för de som vill testa att arbeta på en filminspelning.

Hur funkar det?
− Man lägger in sig en månad i taget, och kan då få erbjudande om enklare, oftast kortare, jobbuppdrag på en inspelning. Kanske har du gått en filmutbildning eller har rätt bakgrund, men inte tidigare jobbat i filmbranschen. Då kan det här vara sättet att få in en fot. För även om branschen behöver folk, är den oftast svår att komma in i om man inte känner någon som arbetar i den.

Vilka yrken är det framför allt brist på?
− Platschefer, rekvisitörer, linjeproducenter… Det mesta, skulle man kunna säga.

Hur hamnade du i film- och tv-branschen?
− Som ung tog jag mycket stillbilder och tänkte att det kunde vara kul att göra något åt det hållet. Jag gick en sommarkurs som gick ut på att göra film på Fridhems folkhögskola och blev sedan kvar på videolinjen där. Sedan började jag på Skurups folkhögskola, men fick jobb som klippassistent redan innan jag var klar med utbildningen.

Var det en barndomsdröm?
− Nej, jag hade inte ens tänkt tanken. Jag halkade in lite på ett bananskal, så är det nog för många i branschen. Det är liksom ingen sjuåring som säger att den ska bli polis, brandman eller attributör. De flesta inser nog inte ens att titlarna i slutet av filmen faktiskt är yrken.

Hur kommer det sig att du började på Film i Väst?
− Efter många år som filmarbetare var jag på väg att lämna branschen. Då jobbade jag i ett halvår på en begravningsbyrå. Sedan ringde Film i Väst och frågade om jag ville börja som produktionsrådgivare och produktionskoordinator – och nu har jag varit här i sex år.

Vad behövs för att Göteborg ska fortsätta att utvecklas som filmstad?
− Göteborg kan vara en komplicerad stad att filma i. Det är långa handläggningstider för tillstånd och det kan till exempel ta flera veckor att få hjälp med att öppna ett elskåp som skulle underlätta på inspelningsplatsen. I den här branschen har vi tyvärr inte möjlighet att vänta så länge. Så man skulle kunna jobba lite mer på enkelheten. Men då måste politikerna driva det, det måste komma uppifrån.

Vad kan vi förvänta oss av dig som maj månads instagrammare?
− Jag vill visa på bredden i det jag gör. Det är så många olika saker som folk nog inte har koll på att vi sysslar med på Film i Väst. Jag vill ge en inblick i vad vi håller på med och även visa vilka vi är som jobbar här.

Text och foto: Camilla Adolfsson

Fakta/Susanne Lundberg Ottosson

Gör inom film: Produktionsrådgivare och produktionskoordinator på Film i väst
År i branschen: 20
Bästa branschminne: ” Som filmarbetare arbetade jag en gång på en svensk-tysk version av Nils Holgerssons underbara resa, där stora delar av scenografin skulle vara fyra, fem gånger större än vanligt för att Nils Holgersson skulle se liten ut. Det var superhäftigt att gå omkring hela dagarna bland ostar, äpplen, hattar, grässtrån och böcker som var gigantiska!”
Favoritfilm: ”Jag får ofta frågan och brukar alltid säga ’Nyckeln till frihet’. Det är en fin film med ett fantastiskt skådespeleri. Men jag måste också nämna en av våra samproduktioner, ’The man who sold his skin’. Det är så sällan man får en wow-upplevelse numera, men när jag såg den fick jag det.”