Som rekvisitör är Cissi Jalakas van vid allt från att kånka möbler till att odla fram flugor i ett gammalt akvarium. I november är hon Filmkontorets gästinstagrammare.

November månads instagrammare: Cecilia ”Cissi” Jalakas, rekvisitör

Publicerad 1 november 2017

Skräck ligger högt på listan. Liksom kostymdramer à la 1920-tal. Men det är många genrer och epoker som gör rekvisitören Cissi Jalakas lite extra exalterad. ”Allra roligast är det att skapa miljöer där det bor seriemördare och annat folk som förlorat förståndet”, säger hon.

Vad har du på gång just nu?

− Jag är mitt uppe i arbetet med säsong två av Springfloden. Nu i november ligger fokus på att filma en av de mer läskiga karaktärernas hem. Det blir kul. Det är en karaktär som är konstsamlare, så vi ska använda mycket konst, bland annat ett verk av Ernst Billgren.

Vilka produktioner har du jobbat med förut?

− ”Tom of Finland”, ”Hundraettåringen som smet från notan och försvann”, ”Det mest förbjudna” är några. Nu senast har jag arbetat med Helena Bergströms nya film, ”Vilken jävla cirkus”, och med ”Monky”, en familjefilm av Maria Blom. ”Monky” var ett annorlunda jobb, även för mig som rekvisitör.

På vilket sätt var det annorlunda?

− Filmens huvudperson en apa, som är animerad och inte läggs på förrän efteråt, när filmen redan är inspelad med skådespelare och allt. Ändå var man tvungen att hela tiden förhålla sig till den, till exempel skapa tomrum och annat i miljöerna, som om apan ändå vore där.

Vad är svårast i ditt jobb som rekvisitör?

− Egentligen det som också är det roligaste – att jobba med epokfilm. Det innebär oftast en hel del ångest över hur vi ska få ihop allt inom en vanligtvis ganska ansträngd budget, men också en enorm glädje över att få till fantastiska miljöer. Det krävs mycket planering och det räcker ibland med att det saknas en gaffel för att det ska bli problem.

Vilka utmaningar står din yrkesgrupp och branschen inför framöver?

− Jag kan oroa mig över tempot, att det har blivit allt mer uppdrivet under mina år som rekvisitör. Jag gillar högt tempo. Gör man inte det ska man nog inte jobba med film. Det är ett stressigt jobb. Men det ökade tempot får tyvärr duktiga människor att lämna branschen för att kunna bilda familj eller så blir de sjuka av stress. Det har hänt mig också, för fyra år sedan. Då gick jag själv in i väggen.

Du blev utbränd. Vad hände då?

− Jag jobbade 14–15 timmar om dagen och hade roligt. Men även positiv stress är skadlig för kroppen och till slut tog det stopp. Jag tappade till och med synen på ett öga och blev sjukskriven. Det är många i branschen som har blivit det, människor i alla åldrar och inom alla yrkesroller, även regissörer och skådespelare. Alla är mer stressade i dag.

Vad kan man göra åt det?

− Vi måste bli fler som vågar prata om det. Alla vill göra ett bra jobb, men det är inte meningen att man ska ligga vaken på nätterna och grubbla. Man måste få säga att man inte orkar, även om det är svårt. Inte minst med tanke på att man oftast är projektanställd och får sina jobb på rekommendationer.

Hur upplever du klimatet för rörlig bild och film i Göteborg?

− Jag tycker att Göteborg är världens bästa stad att jobba i. Vi får så mycket hjälp av allt från loppisställen, som öppnar upp bara för oss, till parkförvaltningen, som lånar ut soffor. Dessutom är vi inte så många som jobbar med film och det kan bli en familjär stämning.

Hur hamnade du i film- och tv-branschen?

− Först jobbade jag som butiksdekoratör och tänkte att jag skulle arbeta med kläder. En kompis tipsade mig om att ge mig in i filmkostymvärlden och jag började på Skurups folkhögskola. Då fick jag göra praktik hos kanske Sveriges bästa rekvisitörer och jag trivdes direkt. Sedan dess har jag aldrig längtat efter att göra något annat än det jag gör nu.

Vad kan vi förvänta oss av dig som november månads instagrammare?

− Jag vill gärna visa hur roligt vi har det. Förhoppningsvis kan jag bjuda på lite annorlunda ”bakombilder” och ögonblicksbilder på mina fina kollegor, som alla jobbar väldigt hårt.

Fakta/Cecilia ”Cissi” Jalakas

Gör inom film: Rekvisitör
År i branschen: 13
Bästa branschminnet: ”Ett minne jag har är från ’Tom of Finland’, hur Götaplatsen blev en biografplats i Helsingfors under andra världskriget. Med alla vackra statister, gamla bilar och scenografi. Hur flyglarmet gick och allt skulle släckas ner. Jag tänker ofta på det när jag går förbi, och undrar om göteborgarna kände igen sin stadsteater.”
Favoritfilm: “Jag gillar skräckfilmer, nästan vad som helst av Stephen King, och så tycker jag om ´Stranger things´. Och så ´Twin Peaks´ så klart. Det får gärna vara otroligt och knäppt.”

http://www.instagram.com/filmkontoret