December månads instagrammare: Erik Lundin, filmkonsulent och projektledare
Publicerad 1 december 2022
Skådespelare, rollsättare och regissör är bara några av de titlar Erik Lundin kan ge sig själv. Dessutom är han filmkonsulent på KulturUngdom. ”Det är en perfekt kombo att ha ena benet kvar i branschen samtidigt som jag hjälper unga att komma in i den, säger han.
Vad har du på gång just nu?
− Nu i december har vi på KulturUngdom till exempel Filmplats Pitch, där alla som deltar i Filmplats kan pitcha ett kortfilmsprojekt för en jury och försöka vinna 8 000 kronor till genomförandet. Men eftersom jag vid sidan av deltidsjobbet på KulturUngdom läser Alma manusutbildning, har jag personligen också mycket med det tv-serieblock vi är inne i just nu.
Berätta
lite mer om KulturUngdom och Filmplats. Vad gör ni?
− KulturUngdom är en ideell förening som backar, synliggör och utvecklar initiativ kring eget skapande av och med unga mellan 13 och 30 år. Vi har ett långsiktigt uppdrag från Västra Götalandsregionen och hos oss finns konsulenter inom alla konstformer. Jag är en av två filmkonsulenter – Joen Heed Windahl är den andra – och jobbar främst med det vi kallar Filmplats, som är hubbar runtom i regionen dit ungdomar kan komma för att göra film tillsammans med andra som vill samma sak. I Göteborg har vi Filmplats Angered.
Hur kommer det sig att du hamnade i filmbranschen?
− Jag växte upp i Hudiksvall i en filmälskande familj. Vi tittade mycket på film tillsammans, och jag tror jag var runt åtta när jag för första gången var med på ett läger där jag fick utforska det egna filmandet. När jag var i 15-årsåldern började jag kunna formulera det som något jag ville jobba med, jag ville bli filmregissör. Sedan gick jag först mediegymnasiet, sedan Skurups filmlinje och efter det började jag jobba på filminspelningar i Trollhättan.
Har du
aldrig känt att du vill göra något annat?
− Nej, aldrig. Filmberättande är det jag brinner för. Det har hänt att jag har förbannat det här kallet och tänkt att det säkert hade varit lite enklare med något annat. Men jobbet är en så stor del av livet att jag behöver känna att jag brinner för det.
Och nu
har du valt att vidareutbilda dig?
- Ja, jag läser Alma manusutbildning på distans. Den är på ett och ett halvt år och jag började i augusti. I framtiden vill jag gärna kunna ta jobb som manusförfattare. Sitta i writers room eller jobba med egna projekt. Jag har jobbat på KulturUngdom i 13 år men alltid arbetat i branschen samtidigt. Jag tror att det är en styrka att många av oss konsulenter fortsätter att vara yrkesverksamma. Ska jag kunna hjälpa unga filmare i Göteborg, måste jag förstå vad de brottas med.
Vad
brottas de med?
− Finansiering framför allt. Det är det som är svårast och det som de flesta behöver mest hjälp med. Men även teamfrågan. Många gånger har de bara regi och foto, och vi får hjälpa dem att hitta resten. Särskilt på de mindre ställena runt om i regionen. Dessutom brottas många med sina manus och ännu fler med klippningen av sina kortfilmer. Så vi ger en hel del feedback. Förr var även visning av filmerna en sak många ville ha hjälp med, men i dag är de flesta duktiga på att hitta visningsfönster.
Vad
tycker du om Göteborg som filmstad?
− Göteborg har vuxit som filmstad de senaste 20 åren. Det är mycket tydligare i dag att Göteborg vill se sig själv som filmstad, och det är viktigt för kreatörerna som finns här. Film är redan en komplicerad konstform och det blir svårt om det inte finns rätt förutsättningar.
Vad kan vi förvänta oss av dig som december månads instagrammare?
− Dels bilder från unga filmares projekt, dels från mina egna projekt och sammanhang. Kanske några tips också, på sånt vi lätt glömmer att vi vet, sånt vi behöver inse gång på gång.
Text: Camilla Adolfsson
Fakta/Erik Lundin
Gör inom film: Filmkonsulent KulturUngdom, skådespelare, regissör, rollsättare med mer.
År i branschen: 20
Bästa branschminne: ”Vi filmade några dagar till havs på Ostindiefararen, 2009. Patrik Dufwa och jag spelade ärkefiender i ’Slaget om Östersjön’ – en dramadokumentär för ARTE och ZDF. Att gå runt hela dagarna i den miljön och i 1700-tals outfit ledde till ett infall. Vi kom på en sketch som vi bad Viking Nilsson filma på en av lunchrasterna. Iförda våra uniformer och peruker sitter vi plötsligt där på däck och käkar öronmaneter. Det var fruktansvärt äckligt och sketchen blev väl inget vidare, men ett märkligt minne blev det åtminstone för alla inblandade.”
Favoritfilm: ”Jean-Pierre Jeunet är en av mina husgudar och ’De förlorade barnens stad’ hade stor påverkan på mig när jag såg den första gången. Det var något jag aldrig hade sett förut. Den är så surrealistisk, liksom både ett utropstecken och ett frågetecken samtidigt.”