Bildseende och stresstålighet är två personliga egenskaper Jim Lindmark tycker han har nytta av i sitt yrke. I september är han Filmkontorets gästinstagrammare.

September månads instagrammare: Jim Lindmark, platsletare och platschef

Publicerad 1 september 2017

Ibland behöver trafikskyltar plockas ner, fönsterrutor krossas och julpynt tas undan. Oavsett är det Jim Lindmarks ansvar att se till att inspelningsplatsen är helt återställd när filmteamet lämnar den. ”Som platschef är målet alltid ett välkommen tillbaka”, säger han.

Vad har du på gång just nu?
− Dels några filmer åt Länsstyrelsen, där jag är både platschef och producent. Dels har SF frågat mig om jag kan vara platschef för en ny långfilm, men jag hinner inte vara med i hela produktionen, så i stället hjälper jag dem med mindre grejer. Dessutom gör jag film åt ett tågbolag och har parallellt flera egna projekt på gång.
 
Berätta om din roll som platschef, eller location manager, som det också kallas. Vad gör du?
− Oftast är det jag som både letar upp platser och ansvarar för dem under inspelningen. Det betyder att jag kommer in tidigt i processen. Jag läser manus och gör en locationslista med alla platser som behövs. Sedan tar jag fram förslag – och då är det mycket att tänka på.
 
Som vad, till exempel?
− Allt från små detaljer som ska stämma med manus till att det inte får finnas störande ljud på platsen. Det handlar inte bara om hur en plats ser ut, utan mängder av andra saker också. Går det att parkera 14 bilar och två lastbilar i närheten? Finns toalett? Är det lång restid? Kort restid är extra viktigt om det är barn med i filmen, eftersom de inte får ha långa arbetsdagar. Dessutom måste vi söka tillstånd, från myndigheter som polis och trafikkontor. Ofta även från Trafikverket, Länsstyrelsen och en rad andra föreningar och bolag.
                                                                                                                                          
Vad gör du under själva inspelningen?
− Då är jag först på plats och tar emot teamet. Sedan är det alltid saker som måste lösas, förutsättningar som förändras. Man kan ha hittat det perfekta huset för ett tv-drama, men så har grannen intill bestämt sig för att borra just den dagen vi är där och filmar. Då gäller det att fixa det på något sätt. Jag är även sist på plats och ansvarar för att allt blir återställt. Det ska inte synas att vi varit där. Den som gett oss tillträde till platsen ska vara nöjd.
 
Varför är det så viktigt?
− Om vi missköter oss försvårar vi för alla framtida film- och TV-inspelningar. Folk tänker ju inte att det var just det eller det bolaget som inte skötte sig, utan missnöjet landar på hela branschen. Samma sak gäller när vi agerar i stadsmiljö och kanske måste leda om trafiken. Det måste gå smidigt, så att vi inte skapar för mycket irritation.
 
Vilken är den största utmaningen med jobbet?
− Som platschef har man alltid för lite resurser. För liten budget och för lite folk. Särskilt när det gäller dramaproduktioner. I stora filmnationer som England och USA består platsavdelningen oftast av ett helt team som kan yrket. Men i Sverige känns det egentligen bara fånigt att kalla sig för platschef. På sin höjd har man en assistent, men oftast är man ensam, trots att ansvaret är enormt. Så vem är man chef över då, liksom?
 
Som platschef jobbar du ofta under enorm press. Om inte allt klaffar kan ett helt filmteam få stå och vänta. Berätta om något läge som varit extra tufft, men som du ändå fixade!
− Det har hänt många gånger. Pressen kan vara så stor, att man knappt själv kan förstå hur man löste det. En gång behövde vi spärra av en hel riksväg några minuter under varje tagning. Vi hade fått alla tillstånd, men inte på papper, bara på mejl. Helt plötsligt krävde chefen för ett företag jag anlitat att få se tillstånden på vanligt papper, och därmed stod allt stilla, trots enormt dyr inhyrd specialutrustning. För min del var det bara att börja ringa runt till en massa höga chefer och se till att ordna de där intygen inom en timma.

Vad är det som driver dig? Efter många år i ett yrke med på flera sätt ganska usla villkor?
− Ja, många platschefer hoppar av eller bränner ut sig. Men jag känner att jag behärskar det här och kan leverera ett bra jobb, trots allt. Dessutom har jag hittat det kreativa i det, även om många inte alls håller med mig. Men att hitta rätt plats och utforma den enligt manus kan vara oerhört kreativt. 
 
Du brinner också för att lyfta Göteborg som filmstad. Varför?
− Jag vill känna att det jag gör är till någon nytta, och en växande filmindustri i Göteborg skapar förstås jobb, både till mig och andra. Jag ser gärna att fler reklamproduktioner görs här, det borde vara möjligt med tanke på att så många byråer och företag ligger här, men det vore även kul att få hit fler internationella filmproduktioner. 
 
Vad kan vi förvänta oss av dig som september månads instagrammare?
− Jag vill öka förståelsen för varför platser är så viktiga för en film. Dessutom vill jag visa den mångfald av tänkbara inspelningsplatser som finns här. Allt från rejäl innerstadskänsla till landsbygd, skog och bohuslänsk västkust. Jag hoppas att fler kan få upp ögonen för vilken filmiskt snygg stad Göteborg är.
 
Text och foto: Camilla Adolfsson

Fakta/Jim Lindmark

Gör inom film: Platschef, platsletare och producent av beställningsfilm.
År i branschen: 21
Bästa branschminnet: ”Alla produktioner skiljer sig åt och har sin charm. Första långfilmen, Johan Falk-filmen ”Noll tolerans”, var såklart speciell. Ett annat roligt minne var när jag jobbade med ett amerikanskt bolag som gjorde en dokumentär om Cesar Millan. Han var ute på en mindre världsturné och jag hade hand om Göteborgsdelen. Vi filmade honom både i hans jobb med hundarna och på hans fritid. En dag då vädret var perfekt fick han för sig att han ville ut på havet, med båt. Det var snudd på 30 grader varmt och vattnet var spegelblankt. Cesar Millan skrek rakt ut av förtjusning när han såg vår vackra skärgård, och efteråt tjatade han om att köpa hus där ute bland skären. Att någon som verkligen har rest och sett världen blev så tagen av vad vi har här i Göteborg, gjorde mig stolt och glad.”
Favoritfilm: ”Jag måste säga två, dels ”Heat” med Al Pacino och Robert De Niro, där jag älskar sättet de har filmat den på och hur suveränt de bygger upp spänningen med trummor. Dels ”Gökboet” med Jack Nicholson. De har lyckats göra en stor film som nästan enbart utspelar sig på ett enda ställe. Egentligen händer inte så mycket, men man blir trollbunden.”

http://www.instagram.com/filmkontoret