Sally Broström tycker att även platsavdelningar, särskilt platsrekare, borde kunna få Guldbaggar för sina insatser. I januari gästar hon Filmkontorets instagramkonto. Fotograf: Camilla Adolfsson

Januari månads instagrammare: Sally Broström, platschef


Publicerad 9 januari 2023

Triangle of Sadness, Lasse Maja-filmerna och kommande skräckisen Karusell. Det är några av de filminspelningar där Sally Broström varit platschef. ”Jobbet kan vara tufft. Men det är en kick när man gjort förarbetet så pass bra att allt bara flyter på”, säger hon.

Vad har du på gång just nu?
− Före jul avslutade vi inspelningen av skräckfilmen ”Karusell”, som för mig är första gången jag är med och gör skräckfilm. Nu inväntar jag besked om en tv-serie som preliminärt ska filmas från april till juni och där jag i så fall ska vara både platsletare och platschef.

Är det ofta du först letar inspelningsplats och sedan är platschef under inspelningen?
− Ja, men tyvärr inte alltid. Att göra både och är det ultimata. Då kan du förvalta de inspelningsplatser du hittat. Inte minst för att de människor som har gett dig sitt förtroende är så värdefulla. När du redan har lyckats skapa en relation med dem ligger du ett steg före.

Varför är det så viktigt att förvalta inspelningsplatsen?
− Det handlar om att vi ska kunna komma tillbaka och filma där igen. Men också om att alla du möter på en inspelningsplats får en relation till filminspelningar. Det blir ringar på vattnet. Får du en dålig upplevelse så sprider du den vidare. Jag försöker få alla inblandade att känna sig delaktiga.

Berätta lite mer om ditt jobb som platschef. Vad gör du?
− Jag är med och startar upp inspelningsplatsen och jag är den sista som lämnar den. Jag har personalansvar, budgetansvar, har kontakt myndigheter och locationägare, gör alla tillståndsansökningar, gör riskanalyser, ansvarar för scheman och ser till att det finns lunchutrymmen, statistuppehållsrum och rum för mask och kostym. Och en hel del annat. Det är ett jättestort ansvar och tyvärr tror jag inte ens att alla producenter vet vad vi gör.

Hur menar du?
− Tyvärr är det många platschefer som blir slitna, går in i väggen och inte stannar kvar i yrket. Särskilt de som tackar ja till jobbet som platschef utan att arbetat som det förut. Då tror jag inte producenterna vet vilket ansvar de lägger på någon som är oerfaren och som kanske gör det för att de har andra drömmar inom film. Det är synd, för vi är få platschefer med lång erfarenhet. De flesta stannar inte ens kvar så länge att de hinner uppleva tjusningen med yrket. Som alla människor man möter och den enorma kicken man kan få när det flyter på.

Hur kommer det sig att du hamnade i filmbranschen?
− Jag trodde att jag ville bli skådespelerska. Gick på Skara skolscen och jobbade några år efter det som avancerad statist med talroller. Men efter ett tag förstod jag att det inte var det jag ville göra. När jag anlitades som skådespelare åt IHTV:s första kullar slutade det med att jag tog mig an allt från scenografi till location och tillstånd och fick då höra att jag skulle vara en klockren producent. Jag insåg att jag hellre ville jobba med film från ax till limpa. Jag har ju alltid varit filmälskare och ville få vara med och skapa förutsättningar för film.

På vilket sätt har du alltid varit filmälskare?
− Min pappa hade över 2000 VHS-filmer hemma innan många andra ens hade färg-tv. Jag tittade på Davy Crocket, Errol Flynn och redan innan jag var tio år hade jag sett ryska festivalfilmer. Jag minns också en skräckfilm jag tyckte om, ”The Night of the Hunter”, från 1955. Jag botaniserade bland alla filmer och var oerhört nyfiken på allt.

Vad tycker du om Göteborg som filmstad?
− Det kan vara svårt att filma här, svårt att hitta parkeringsplatser och svårt med alla byggen som är nu. Det är ljud som inte går att stänga av och trafikändringar som gör att det inte ens är säkert att du kan köra samma väg hem som den du tog på morgonen.

Vad skulle du önska blev bättre?
− Framför allt att det här med parkeringar gick att lösa lite lättare. Men jag skulle också önska, som platsletare, att Göteborg kunde renoveras lite varsammare. Det kan ibland vara en utmaning att hitta locations när unika fastigheter försvinner i stället för att bevaras.

Vad kan vi förvänta oss av dig som januari månads instagrammare?
− Det blir lite smått och gott från platsavdelningen. Sådant som är vardagsmat för oss en vanlig dag på location.

Text: Camilla Adolfsson

Fakta/Sally Broström

Gör inom film: Platschef och platsletare
År i branschen: 25
Bästa branschminne: ”En rolig grej var när jag fick testa skärgårdsbåten Vipan i full speed ut mot Vinga. Den var tagen ur trafik förstås, och vi skulle testa hur den reagerade på större vågor ute på öppet hav. Tanken var att ’Triangle of Sadness’ skulle ha filmats på Vipan med följebåt, men nu blev det inte så på grund av att pandemin fick oss att ändra planerna.”
Favoritfilm: ”Jag tycker om ’Ninas resa’ av Lena Einhorn. Jag såg den på Göteborg filmfestival en grå och kall februaridag och det var en speciell upplevelse. I filmen var det krig, damm och kyla – och när vi efter att ha gråtit ett par timmar kom ut ur biografen låg en grym dimma i Göteborg. Det var helt tyst ute och det kändes nästan som att filmen fortsatte i verkligheten efteråt.”