Victor Nyåker tror på gemenskapandets kraft och att filmare måste hjälpas åt och pusha varandra. I december är han Filmkontorets gästinstagrammare. Foto: Elin Wallenstam Sjögren

December månads instagrammare: Victor Nyåker, filmare och styrelsemedlem i FilmCentrum Väst


Publicerad 1 december 2021

Karriären började med värmländsk lokal-tv. I dag är Victor Nyåker filmare, fotograf och klippare. Dessutom är han med och arbetar för att ge FilmCentrum Väst en rejäl nystart. ”Vi vill vara en röst för kreatörerna och ett sammanhang att ta avstamp i”, säger han.

Vad har du på gång just nu?
− På FilmCentrum Väst jobbar vi just nu aktivt med att förstå vilka behov som finns och skapa en hållbar struktur för hur föreningen ska bedrivas och verka. Hur kan vi hjälpa filmare i Göteborgsområdet och skapa en fungerande plattform? Vad är det som saknats och som gjort att många filmare valt att lämna regionen efter högskolestudier på till exempel Akademin Valand? Det är ett fortlöpande arbete. Samtidigt jobbar vi med att söka medel för att bedriva en hållbar verksamhet på sikt.

Kan du ge några exempel på hur ert arbete märks utåt?
− Bland annat bjuder vi in till en serie filmsamtal i våra lokaler i Viktoriahuset, mer känt som Hagabion. Hittills har vi haft producenten Annika Rogell och konsulenten Jenny Luukonen som samtalsgäster. Temat för samtalen är samarbetet mellan filmskapare och producent/produktionsbolag. Som nygammal förening försöker vi sprida ordet att vi finns, att föreningen är i nystart och vad vi vill göra.

Vad vill ni göra?
− Vi vill skapa ett sammanhang för professionella och semiprofessionella filmare i regionen. Bli en slags spindel i nätet som binder ihop många av de bra initiativ och resurser som redan står till buds för filmare. Vi vill skapa en plattform där personer i liknande situation kan träffas och hjälpa varandra genom att dela kunskap och erfarenheter. En praktisk sak vi har gjort under hösten är att vi utökat föreningens lokaler i Viktoriahuset och nu kan erbjuda föreningsmedlemmar att hyra in sig på fasta kontorsplatser i ett av våra rum. Där sitter även jag till vardags, och jobbar med egna projekt ihop med ett gäng andra filmkreatörer.

Berätta lite mer om dig!
− Jag är ursprungligen från Värmland, men hamnade i Göteborg på grund av kandidatstudier i filmisk gestaltning på Akademin Valand. Dessförinnan jobbade jag som tv-fotograf, klippare och filmpedagog, och har sedan tonåren drivit egna filmprojekt vid sidan av. Som filmare är jag intresserad av allt från idé till färdig film. Jag gillar att arbeta intuitivt och älskar att bli överraskad av möjligheter jag inte kan planera för. Målet är ett så levande resultat som möjligt.

Hur hamnade du i film- och tv-branschen?
− Jag hade tidigt ambitionen att jobba med rörlig bild, och jag hade dessutom turen att få börja jobba med lokal-tv i Karlstad direkt efter studenten från en medieutbildning. Jag och min bästa kompis Adam fick vårt eget program, där vi kunde leka fram en egen form och bygga programmet runt vår känsla för humor. I programmet var vi ute på krogen och tjötade med folk. Jag stod bakom kameran och Adam framför. Det var en skola. Programmen gick om typ varannan timme, så jag kunde sitta hemma och titta och värdera de val jag gjort filmiskt. Det var en otrolig lyx att få lära sig på det sättet. På den tiden var kamerasökarna monokroma. Du var tvungen att lära dig tänka om ljus, färgtemperaturer och så vidare. Den skolan gav mig verktygen för en fortsatt karriär som fotograf och klippare.

Vilka ser du som de främsta utmaningarna i branschen framöver?
− Även om jag har arbetat i och runt film- och tv-branschen, så har jag inte riktigt känt mig delaktig. Få filmare jag har träffat har bilden att de är en del av branschen. Kanske ingen. Branschen är alltid någon annanstans, och den känslan tror jag leder till ett slags undantagstänkande där det som kreatör är lätt att gå i fällan. Det vill säga att det är lätt att göra undantag för hur en filminspelning egentligen bör bedrivas i form av löner, arbetstider, praktikanter, ansvar och så vidare. Det handlar om att ”jag vill ju att min film ska bli så bra som möjligt, så att jag kan få en plattform att verka från där jag sedan kan agera rätt”. Problemet är att det skapar en kultur där alla vill göra undantag. Min bild är att vi som bransch skulle må bra av lite mer stabilitet i stil med den som finns hos till exempel de statliga teatrarna. Att det fanns en bättre grundstruktur som gjorde att en inte var tvungen att uppfinna hjulet på nytt, varje gång en film ska spelas in.

Vad tänker du om Göteborg som filmstad?
− Jag gillar Göteborg som filmstad. Den står kulturellt på ett fundament av arbetarkultur. Det finns en demokratisk tanke om att tillgängliggöra resurser och hjälpa varandra. Dessutom parat med en stark folkbildningstanke, som ett arv från arbetarrörelsen. Som exempel, när jag flyttade till Göteborg från Stockholm, så minns jag hur varm i hjärtat jag blev när cafépersonalen på Frilagret uppmuntrade mig att ta med egen lunch och förtära i lokalen. Att en inte behövde köpa något för att få sitta där och jobba. Den känslan hade jag inte i Stockholm. Det känns som att penningen styr ännu mer där, men solidaritet behövs oavsett om du gör storfilm eller småprojekt.

Hur kan staden utvecklas ännu mer på filmområdet?
− Jag tycker att det är bra att det finns en filmfabrik. Att det finns en stark filmfestival. Det som behöver bli starkare är sammanhanget för kreatörer som driver egna projekt. Kanske finns det under festivalen, men inte övriga året. När en äskar pengar till sina filmer är det lätt att känna sig liten i processerna. Med ett sammanhang för att provtänka, få tips eller samtala om sina erfarenheter – kan erfarenheten vändas till lärdomar.

Vad kan vi förvänta oss av dig som december månads instagrammare?
− Ni kan förvänta er att få en inblick i och en djupare förståelse för vad FilmCentrum Väst är. Men också att få veta mer om vem jag och de övriga styrelsemedlemmarna är och vad vi gör.

Text: Camilla Adolfsson

Fakta/Victor Nyåker

Gör inom film: Filmare, fotograf och klippare samt styrelsemedlem i FilmCentrum Väst.
År i branschen: 15
Bästa branschminne: ”2014 satt jag i en fullsatt biograf Draken, här i Göteborg. Jag hade fotat en kortfilm som var med i Startsladden. Filmen hette ’Dirtbags’ och var skriven och regisserad av min gode vän Marcus Carlsson. Att få sitta där, mitt i publiken, och se filmen vi hade spelat in under några kalla helger i Karlskoga i Värmland – det var så mäktigt! Filmen vann dessutom publikens pris, vilket var en fin ära.”
Favoritfilm: ”Det är den omöjliga frågan, men jag säger ’Synecdoche, New York’ av Charlie Kaufman. Nu var det några år sedan jag såg den, men blev golvad och låg nedslagen i två veckor efteråt. Om en film kan träffa en så, då måste den hyllas!