Som filmare arbetar Ese Ejodame främst med HBTQIA-relaterade ämnen. I maj är det dags att gästa Filmkontorets instagramkonto.

Maj månads instagrammare: Ese Ejodame, filmare och sistaårsstudent på HDK-Valand

Publicerad 4 maj 2020

Ese Ejodame är på sluttampen. Examensfilmen ”Toxic” har redan visats på Göteborgs filmfestival och snart är de tre åren som filmstudent på HDK-Valand över. ”Min rädsla i nuläget är att inte kunna försörja mig på det jag brinner för, på filmskapandet”, säger Ese.

Vad har du på gång just nu?
− Just nu dokumenterar jag mitt dagliga liv i Johannesburg, Sydafrika, där jag för närvarande är strandad på grund av covid-19-pandemin. Jag arbetar också på min kandidatexamen och försöker fokusera på kommande projekt.

Berätta lite om dig själv!
− Jag är en icke-binär queerfilmare och definierar mig genom könsneutrala pronomen som hen. Jag föddes i Nigeria och flyttade till Göteborg som tolvåring. På gymnasiet studerade jag musik och teater och sedan på folkhögskola i Falkenberg. Jag brinner för film och berättelser. Det har alltid varit en stor del av mitt liv.

På vilket sätt?
− När jag var barn och växte upp i Nigeria brukade min mamma och min mormor alltid berätta historier om livet i byn. Olika skrönor och folksagor. Det väckte min fantasi till liv och även drivkraften att själv berätta utifrån de frågor som börjat intressera mig som vuxen. Som HBTQIA-frågor, könsroller och rasjämlikhet.

Hur har du upplevt dina år som student i filmisk gestaltning?
− Det har varit en turbulent resa, men jag har helt klart lärt mig mycket. Jag insåg att Valand hade en enorm brist på mångfald inom både fakultet och studentorganisation. Som färgad, queer person är representation något jag arbetar hårt med. I mina filmer strävar jag efter att ändra den stereotypa bild av etnicitet och könsroller som vi oftast ser och efter att ge röst åt de berättelser som inte brukar komma fram.

Vad är det viktigaste du tar med dig från skolan?
− Jag har blivit mer bekant med min egen konstnärliga process och de kreativa beslut som jag tvingas ta itu med som filmskapare. Och så har jag lärt mig hur värdefullt det är att ha nära vänner som kan hjälpa till och stötta när skådespelare inte dyker upp, producenten blir på smällen eller fotografen får ett bättre jobberbjudande som faktiskt betalar sig – låt oss inte glömma att jag är en filmare utan finansiering. Men nära vänner och ett pålitligt team gör att allt löser sig till slut, och det enda som begränsar hur väl du lyckas är din egen fantasi.

Hur ser du på Göteborg som filmstad?
− Göteborg är en vacker stad att filma i, här finns en livlig community på filmområdet. Nackdelen är väl bristande mångfald i kreativa forum. När jag gjorde min examensfilm ”Toxic” var det jätteviktigt för mig att ha med människor från HBTQIA-samhället och människor med olika etnicitet, men det var extremt svårt att nå de här grupperna. Vi måste bli bättre på att inkludera alla samhällets grupper och sluta vara fast i olika stereotyper.

Vad vill du själv se mer av på filmduken?
− Fler filmer som belyser de frågor som intresserar mig och som jag kan identifiera mig med. Jag vill även se fler skildringar från verkliga livet och så hoppas jag att film ska bli ännu mer tillgänglig och prisvärd för alla filmälskare där ute.

Vad kan vi förvänta oss av dig som maj månads instagrammare?
− Jag kommer att dela bilder och klipp från mitt dagliga liv här under lockdown i Johannesburg och även bilder från mitt slutprojekt.

Text: Camilla Adolfsson

Fakta/Ese Ejodame

Gör inom film: Är regissör, manusförfattare, fotograf, skådespelare och klippare.
År i branschen: 4–5
Bästa branschminne: ”Mitt bästa minne är dagen då jag satt på Linnéstadens bibliotek och färdigställde mitt första manus. Ett underbart ögonblick som fick mig att börja gråta.”
Favoritfilm: ”Om jag måste välja bara en blir det filmen ’For Colored Girls’ av Tyler Perry. Filmen bygger på Ntozake Shanges pjäs ‘For Colored Girls Who Have Considered Suicide/When the Rainbow Is Enuf’, och handlar om viktiga frågor som att vara ensamstående mamma, misshandel i nära relationer, våld mot kvinnor, om sorg och förlust. Alltihop gripande och kraftfullt gestaltat.”

http://www.instagram.com/filmkontoret