Januari månads instagrammare: Maja Ginday, koordinator och filmproducent

Vad har du på gång just nu?
− Vi producerar bland annat långfilmen ”Butiken” och dokumentären ”WarPlay”. För egen del håller jag fortfarande på att komma in i branschen, vilket är väldigt kul! Onoma Productions har flera projekt i utveckling, och det gör att jag får ett smörgårdsbord av allt. Till exempel håller vi på att utveckla Berivan Erdogans kortfilm ”The Ghost of Sevilli”, som kommer att bli mitt första uppdrag som producent.

Berätta lite om Onoma Productions!
− Bolaget hette tidigare Tangram film och drivs i Göteborg av Ami-Ro Sköld, Lovisa Charlier och Hanna Högstedt. Målet är att skapa normbrytande film med stark konstnärlig integritet och samtidigt jobba hållbart både för arbetsmiljö och klimat. Utöver film fokuserar vi även på andra konstnärliga uttryck, som till exempel text och ljud. Onoma är ett bolag som vill skapa nya forum och uttryck. Vi vill arbeta med obekväma frågor och frågor som skaver.

Hur hamnade du i film- och tv-branschen?
− En dag när jag var på väg hem från hämtning av min dotter på förskolan, fick jag ett telefonsamtal från bolagets producent Lovisa Charlier där hon frågade om jag ville arbeta som koordinator och junior producent på Onoma Productions. Jag svarade ”absolut, men jag kan ju inget om film”. Då sa hon att ”du kan mycket annat, du har stor erfarenhet av att samordna och du kommer att lära dig branschen”. Och nu är jag här. Det är också det jag gillar mest med min nya arbetsplats, att det viktigaste inte är om du har utbildning eller lång erfarenhet inom branschen. På Onoma ser vi det som en styrka att få in människor med olika bakgrunder och erfarenheter. Det får oss att växa, utvecklas och hitta nya sätt att arbeta på.

Vad gjorde du innan du började på Onoma Productions?
− Jag är född och uppvuxen i Göteborg och har utbildat mig till beteendevetare med inriktning mot mångkulturell pedagogik och normkritiskt tänkande. Dessutom är jag utbildad syntolk. Innan jag började på Onoma arbetade jag som informatör på grundskoleförvaltningens enhet för nyanlända elever. Där hade jag ansvar för dialogmöten med nyanlända föräldrar, lovskolor för eleverna, hemsidan och enhetens nyhetsbrev.

Hur ser du på Göteborg som filmstad?
− Jag upplever den som kulturellt segregerad och fortfarande rätt centraliserad. Tillgängligheten är begränsad och stängd för stora delar av befolkningen. Det behövs mångfald, kreativitet och nytänkande. Alla har inte ekonomisk möjlighet att gå på bio. Särskilt inte om du är en familj mer flera barn. Filmen behöver därför flyttas till andra rum och forum. Till platser där publiken har en koppling till exempelvis lokala föreningar, ungdomsgårdar, skolan, kulturhus, bibliotek, SFI-klasser och kvinnocenter. Listan är lång.

Vad mer kan vi göra för att filmen ska bli mer tillgänglig?
− Jag tror inte det behöver vara så svårt. En sak som skulle kunna öka tillgängligheten är textning. Det andra största språket i Sverige är arabiska. Tänk om nästa svenska storfilm hade en eller flera visningar där filmen var textad på arabiska? Hur fantastiskt hade inte det varit? Både inkluderande och tillgängliggörande. Jag menar, möjligheterna är oändliga. Dessutom är film ett så viktigt kommunikationsmedel. Om film ska avspegla samhället, måste de människor som bor i samhället synas både framför och bakom kameran. Jag tror att en av filmbranschens utmaningar är att bryta det stereotypa sättet att tänka.

På vilket sätt?
− Det går att se ett visst mönster när det kommer till rollsättning och uttryck av karaktärer och historier. Utlandsfödda, flerspråkiga individer har fortfarande roller som förknippas med "den onda" eller någon form av förtryck. Att påverka det här är min drivkraft och motivation i arbetet som filmproducent.

Vad ser du mer för utmaningar i ditt nya jobb?
− För egen del är det så klart en utmaning att inte ha någon erfarenhet av branschen. Men generellt tror jag att den största utmaningen är arbetsmiljön och villkoren. Särskilt för de små filmbolagen. Det här med att få känna trygghet i att nästa månad har jag en lön, att kunna balansera privat- och familjeliv under framför allt inspelningsperioder, våga anställa och växa som bolag och inte bränna ut sig.

Har du något drömprojekt?
− Jag skulle tycka det var kul att producera en fiktiv dokumentär, en mockumentary, eller en svart komedi.

Vad kan vi förvänta oss av dig som januari månads instagrammare?
− Att få en bild av filmbranschen från en person som är helt ny i den. Men också att få se mer av bolaget och mina kollegor, få inspiration och andra roligheter.

Text: Camilla Adolfsson

Fakta/Maja Ginday

Gör inom film: Koordinator och junior filmproducent på Onoma Productions.
År i branschen: 3 månader
Bästa branschminne: ”Jag har en liten roll i Ami-Ro Skölds film ’Butiken’. Det var verkligen kul att vara med på inspelningen och att få gå in i rollen. Jag har ingen tidigare erfarenhet som skådespelare, men jag och min motspelare gjorde en scen där vi spelade arga med så stor inlevelse att vi fick be varandra om ursäkt efteråt.”
Favoritfilm: ”Jag gillar Taika Waititis filmer, Tarantino, Wes Anderson och Cohenbröderna. Helheten i deras filmer är så genomtänkta – klippningen, scenografin och musiken, men framförallt dialogerna”