Cecilia Svärd jobbar sedan i mars på det växande postproduktionsbolaget Filmgate. I november är hon Filmkontorets instagramgäst. Foto: Camilla Adolfsson

November månads instagrammare: Cecilia Svärd, produktionschef

Publicerad 1 november 2022

Hon har arbetat som produktionsledare för långfilm och byråproducent för reklamfilm. Men sedan ett halvår tillbaka befinner sig Cecilia Svärd på postproduktionsbolaget Filmgate. Här handlar hennes jobb om att skapa ett öppet och hållbart arbetsklimat.

Vad har du på gång just nu?
− Vi har snart deadline för en scen i en indisk storfilm, där två av deras allra största skådespelare spelar mot varandra för första gången. För samma bolag ska vi även jobba med en tv-serie om 1980-talets gasutsläpp i Bhopal. Den står lite för det som är Filmgate, att vi vill vara med i narrativet och att historien är jätteviktig. Dessutom samproducerar vi via vårt systerbolag Filmgate Films och gör visuella effekter till Michael Caines nya film. Kanske blir den hans sista. Han är 89 år nu.

Berätta lite mer om ditt jobb. Vad gör du?
− Jag började på Filmgate i mars, som Head of Production. Jag har ingen vfx-bakgrund alls, utan kommer från en annan produktionsvärld, vilket faktiskt är en anledning till att jag fått det här jobbet. Tanken är att jag kommer in med lite andra ögon och kan se över och ändra strukturerna för hur personalen jobbar. Jag har en hel del HR-uppgifter och personalansvar.

Som vad, till exempel?

− En sak jag arbetar mycket med är att hålla ihop gruppen. Vi är 30 personer som sitter på elva olika platser. Jag vill att alla ska känna att vi är en och samma enhet, även om vi sitter i olika länder. Jag tror också att vi kan bli en ännu plattare organisation. Många är ganska ensamma på sina positioner, vilket inte är bra om vi ska jobba hållbart. Jag försöker se till att man alltid är två i rollen som supervisor, så att man till exempel kan gå på en lång och ihållande semester och samtidigt veta att någon annan sitter vid rodret under tiden.

Hur kommer det sig att du hamnade i filmbranschen?

− Jag vill egentligen bli inredningsarkitekt och efter gymnasiet flyttade jag till London och pluggade på London College of Fashion. Där fick jag kontakt med en norsk kille som gick på London Film School och som berättade att en kostymör hoppat av från en filmproduktion. ”Det kan jag göra!”, sa jag då, och sedan hjälpte jag till med allt möjligt på olika kortfilmer och studentproduktioner. Men så småningom blev jag klar med London och flyttade till Barcelona. Där jobbade jag med reklamfilm, bland annat med rekvisita.

När flyttade du hem till Sverige igen?
− När jag var 24. Då hade jag insett att jag främst var intresserad av det som hände bakom kameran och sökte mig till Högskolan Västs filmproduktionsutbildning, som fanns då. När jag ringde Film i Väst för att få praktik fick jag i stället jobb, som inspelningsassistent och runner. Sedan fortsatte jag att jobba. 2013 jobbade jag för första gången med produktionsledning på långfilm, på Alain Darborgs ”Jönssonligan – Den perfekta stöten”. Sedan har jag varit föräldraledig i två omgångar. Och så har jag gått in i väggen och varit sjukskriven, vilket har fått mig att förstå att jag behöver göra något annat än bara jobba i filmbranschen.

Som vad?
− Jag pluggar parallellt med min anställning på Filmgate. Jag utbildar mig inom traumabearbetning och något som heter somatic experiencing.

Kommer du sluta i filmbranschen när du är färdig?
− Nej, jag vill fortsätta med film också. Jag har inte alltid mått bra i branschen, men det har också öppnat upp för annat. Nu vill jag bidra till en mer hållbar social kontext inom filmproduktionen. Det finns mycket som behöver förändras. Det pratas en del om att unga människor som kommer in i branschen slutar för att de inte pallar trycket. Men jag tycker att det är ett gott tecken, att de sätter stopp. En sak vi behöver värdera högre är möjligheterna att göra praktik. Det går fort i filmbranschen, många vill göra karriär och få titlar. Men det är värdefullt att ha praktik, få göra misstag och vara en fluga på väggen innan man börjar arbeta för lön. Som det är nu hinner folk knappt bli bra på något innan de ska ta nästa steg.

Hur ser du på Göteborg som filmstad?
 - Jag ser Göteborg som en underskattad filmstad. Den är rik på väldigt proffsiga människor som dessutom har en bra och god kontakt med varandra. Vi borde ha en mer självklar position som filmstad. Inte minst på grund av bredden. Det finns små och större bolag, alla tänkbara discipliner samt mycket fler grymma postproduktionsbolag än vad man kanske känner till.  

Vad kan vi förvänta oss av dig som november månads instagrammare?
− Spridda skurar! Det blir en klassisk Cecilia, jag brukar börja på en tråd, gå direkt in i något helt annat, men alltid knyta ihop säcken på slutet. Som ett levande Simpson-avsnitt. 

Text: Camilla Adolfsson

Fakta/Cecilia Svärd

Gör inom film: Produktionschef på Filmgate 
År i branschen: 16
Bästa branschminne: ”En rolig anekdot som kan få mig att bryta ihop av skratt varje gång jag tänker på den, var ett missförstånd mellan mig och min kollega Henrik Göransson. Han missförstod ett direktiv och trodde att han var tvungen att be Samuel Fröler åka med i hans privata bil och hålla sig fast i en kundvagn. Precis. Man förstår ingenting, men vi löste upp den frågan och kan framför allt skratta åt det varje gång vi ses.”
Favoritfilm: ”Jag älskar ’Cinema Paradiso’. Den går alltid direkt in i hjärtat. Och så ’Picassos äventyr’. Hade jag fått önska en enda filmproduktion i världen som jag hade velat vara med på, så är det den. Den är så rolig. En verkligt snillrik och genialisk film.”