Hon kallar sig filmbyråkrat. I december är Jenny Luukkonen, koordinator för FilmCloud och producent för Frame, Filmkontorets gästinstagrammare.

December månads instagrammare: Jenny Luukkonen på Kultur i Väst


Publicerad 1 december 2017

Som tonåring drömde hon om att bli bildkonstnär. I dag jobbar Jenny Luukkonen med att hjälpa andra, särskilt unga och oetablerade kreatörer, att våga satsa på sin passion. ”Filmbranschen är svår att ta sig in i om man saknar kontakter och förebilder”, säger hon.

Vad har du på gång just nu?
− Det är lite lugnet före stormen under december månad. I januari kickar allt igång. Dels blir det intensivt med många möten och nätverksträffar för oss byråkrater i samband med Göteborgs filmfestival, dels drar arbetet med kortfilmsfestivalen Frame igång på allvar.

Berätta om Frame!
− Jag gör min åttonde festival nu. Vi vill vara ett sammanhang för alla som gör kortfilm och satsar mycket på att komma bort från bilden att Frame bara är en festival för unga, för så är det inte längre. Det finns en nedre åldersgräns (16 år, reds anm.) men ingen övre.

I ditt uppdrag på Kultur i Väst ingår också att koordinera FilmCloud. Vad innebär det?
− Mitt jobb går bland annat ut på att ansvara för kommunikationen och att hitta och boka in gäster till våra filmfrukostar. FilmCloud är en plattform för filmare i hela regionen och hemsidan fungerar som en portal till de olika resurser som finns för filmskapare, både redan yrkesverksamma och de som är på väg in i branschen. Särskilt fokus ligger på dem mellan 18 och 30 år. Men till en del grejer vi arrangerar, till exempel filmfrukostarna, är alla välkomna.

Varför behövs en sådan plattform?
− Det handlar om att fånga upp och få fram de personer som ska göra de filmer vi tittar på om 10–20 år. Vi försöker utjämna mellan de som redan har förebilder och rätt förutsättningar – och de som inte har det. Det är viktigt ur demokratisk synpunkt, men det handlar också om kvalitet. Vilka filmare kommer fram? Vilka berättelser?

Vilken är den största utmaningen?
− Att hitta den grupp oetablerade filmare som inte automatiskt kommer till oss. Till exempel filmfrukostarna är ett sätt att locka hit folk, låta dem möta andra filmare och ge dem ett sammanhang. Erbjuda förebilder. Det kommer oftast en massa personer vi inte når annars.

Hur hamnade du själv i filmbranschen?
− Jag ville bli konstnär, gick bild och form på gymnasiet i Norrköping och sökte konstskola efteråt. Men trots drömmar om att få hålla på med måleri och gå på Mejan i Stockholm tappade jag sugen. Jag började tycka att konsten kändes så självupptagen. Måla tavlor? För vem? Folk med pengar? Samtidigt hade jag en lärare som var inne på teknikbaserad konst och som gjorde att jag fick upp ögonen för att göra film.

Och på den vägen är det?
− Ja, jag flyttade till Göteborg för att läsa filmvetenskap och kom på att jag nog skulle kunna bli en bra projektledare. Jag utbildade mig på Kulturverkstan och fick praktik på Kultur i Väst.  

Hur upplever du klimatet för rörlig bild och film i Göteborg?
− Vi har många duktiga filmarbetare i Göteborg och det finns många olika ingångar till att jobba med film. Alla behöver inte tänka att de ska bli regissörer. Här finns gott om kreativa människor – på en lagom stor yta, vilket ger en närhet till alla som jobbar inom branschen.

Vad kan vi förvänta oss av dig som november månads instagrammare?
− Eftersom jag jobbar så mycket med att stötta och lyfta fram vad andra gör, är det också det jag hoppas att instagramkontot ska kunna spegla. Jag vill visa några filmer som varit på med Frame, ge en insyn i festivalplanering och låta kontots följare hänga med på filmfrukost.

Text och foto: Camilla Adolfsson

Fakta/Jenny Luukkonen

Gör inom film: Producent för Frame och koordinator för FilmCloud på Kultur i Väst.
År i branschen: 7
Bästa branschminnet: ”En filmfrukost med skådespelaren och regissören Nanna Blondell. Då kom flera personer, som aldrig varit på frukosten tidigare, och verkligen uttryckte hur viktigt det är att få se personer som liknar dem själva på film och tv. Det var stort för dem att få träffa Nanna och vi som arrangerar blev rörda och peppade. Sånt lever jag på just nu.”
Favoritfilm: ”Jag brukar alltid säga Marleen Gorris ’Antonias värld’. Den var både revolutionerade och normbrytande när den kom.”

http://www.instagram.com/filmkontoret