Berivan Erdogan är i början av en hektisk höst med allt från eget filmskapande till arbete som kostymör. I september gästar hon Filmkontorets instagramkonto.

September månads instagrammare: Berivan Erdogan, filmare och konstnär

Publicerad 1 september 2020

När Berivan Erdogan pluggade konst i Oslo insåg hon att det egentligen var film som var hennes grej. Nu har hon nyss tagit examen från HDK-Valands filmutbildning och hoppas att det inte enbart är traditionella filmskolor som anses vara ”rätt” väg in i branschen.

Vad har du på gång just nu?
− Dels jobbar jag med ett spännande projekt, som är Hanna Skölds kommande långfilm. Dels har jag fått ett stipendium som gör det möjligt för mig att fördjupa mig i manuset till en film jag vill utveckla. Manusprocessen kräver att jag testar ett antal scener och arbetar improvisatoriskt med skådespelare - vilket är det jag kommer att göra nu framöver. Jag deltar också i höstutställningen i Oslo 2020. Takten är hög i höst. Det trivs jag bra med.

Berätta lite om dig själv!
− Jag är kurd från Turkiet, född i norska Molde och uppvuxen i Oslo. Jag har en utbildningsbakgrund inom både genusstudier och bildkonst, och under sommaren avslutade jag masterprogrammet i film på HDK-Valand. Min första kortfilm ”Ang. Berivans Film” hade sin nordiska premiär på Göteborgs filmfestival, samtidigt som mina klasskamraters examenfilmer hade sina premiärer. ”Ang Berivans Film” har visats och diskuterats i olika sammanhang, till exempel vid SAQMI-evenemanget, Bio Rio och Khartoum Contemporary Art Center, Oslo. Min senaste kortfilm ”250 slag” kommer att visas på Frame Film Festival 2020.

Hur hamnade du i film- och tv-branschen?
− När jag gick på Kunstakademiet i Oslo insåg jag att jag var mer intresserad av att göra film än bildkonst. Jag brinner för ämnen som makt och könsrelationer, och kände att det var viktigt för mig att få uttrycka det här utifrån mitt perspektiv som andra generationens invandrarkvinna.

På vilket sätt?
− Jag vill vara transparent med mina upplevelser, reflektioner och minnen genom ett medium jag tror är mer tillgängligt för omvärlden. Som jag upplever det är konstgallerier lite för begränsade. När jag gör filmer som passar in i både konst- och filmvärlden är det fler alternativ som öppnas. Jag arbetar för att skapa en plattform som gör det möjligt för människor med olika referenser, klassbakgrunder och etniciteter att träffas och utbyta tankar och erfarenheter. På det sättet har film varit rätt val för mig, eftersom det inom det sammanhanget finns fler möjligheter att utforska visningsmöjligheter och alternativ. Jag föredrar att få vara i kontakt med människor och att höra deras perspektiv framför att sitta i ett rum och analysera ett samhälle, som inte får möjlighet att analysera sig själv.

Vilka är de främst utmaningarna i ditt arbete?
− När jag gick på HDK-Valand kom det en kvinnlig psykolog och förklarade att baserat på forskning tänker manliga regissörer främst på att regissera, medan kvinnliga regissörer tänker mest på kaffe och catering. Jag kände mig väldigt träffad och skulle säga att det faktiskt är en utmaning att försöka att inte bli behandlad som den klassiska "omtänksamma, snälla och söta flickan", till och med i rollen som regissör.

Hur ser du på Göteborg som filmstad? Hur kan och behöver den utvecklas?
− Eftersom jag är nyutbildad är det svårt att säga något konkret, men fram till nu har jag upplevt att det finns film- och konstmiljöer här som får mig att känna mig välkommen med den utbildningsbakgrund jag har, det vill säga en bakgrund som inte är en "traditionell filmutbildning". En rädsla jag har, är att man måste ha gått på "traditionell filmskola" för att tas som en seriös filmarbetare. Jag tycker att man ska uppmuntra andra sätt att göra film på, inte bara i Göteborg - utan i hela filmbranschen.

Vad kan vi förvänta oss av dig som september månads instagrammare?
− Jag ska försöka dela med mig av min konstnärliga process; både från de produktioner jag har gjort och det jag gör nu. Jag vill också dela med mig av gamla saker, som när jag gjorde en av mina första konstfilmer, 2011, och fick folk att kissa i byxorna. Bokstavligt talat.

Text och foto: Camilla Adolfsson

Fakta/Berivan Erdogan

Gör inom film: Filmare och konstnär
År i branschen: Snart 10 år i konstbranschen, 5 år i filmbranschen.
Bästa branschminne:  ”Ett bra minne var när jag just hade börjat min kandidat på Valand, och vi arrangerade treornas utspark. Vi gjorde bland annat en parodifilm på deras examensfilmer. Det var verkligen det roligaste sättet att knyta kontakt med mina klasskamrater på. Jag skrattar fortfarande lika mycket åt parodifilmen varje gång jag ser den.”
Favoritfilm: ”Jag har många, väldigt olika favoriter, men en av de senaste filmerna jag såg och som gjorde ett stort intryck på mig var ’When We Are Together We Can Be Everywhere’ av Marit Östberg. Filmen fick mig att inse hur starkt intimitet är kopplat till behovet av tillhörighet”.

http://www.instagram.com/filmkontoret