Maj månads instagrammare: Roozbeh Behtaji, filmare och grundare av Göthenburgo

Vad har du på gång just nu?
− Vi på Göthenburgo har startat en ungdomsredaktion i Mölndal, som gör tv-program som sänds i Öppna kanalen, och tanken är att vi ska dra igång liknande redaktioner i Göteborgs olika stadsdelar. Vi ska också jobba vidare med våra stadsdelskartor, där innehållet kommer från de som själva bor här i staden. Dessutom har jag några egna projekt på gång. Bland annat jobbar jag med att utveckla en ny webbvideospelare och så kommer jag snart lansera något jag kallar ”The 1000 Year Project”, som är ett projekt som kommer hålla på i tusen år.

Berätta mer om Göthenburgo!
− Det är en ideell förening som jag och några kompisar startade för några år sedan. Det första vi gjorde var ett tv-projekt som visades i tre halvtimmesprogram 2014 på Öppna kanalen. Tanken var vi skulle hjälpa folk att spela in, men att de själva skulle få välja vad de ville berätta. Sedan har det fortsatt med stadsdelskartor, ungdomsredaktionen i Mölndal och andra projekt i samma anda.

Hur fick ni idén att starta en förening?
− Jag är själv uppvuxen i Angered, men fattade inte förrän jag flyttade därifrån vilken bild många i stan har av Angered. Efter några år i innerstan började nästan även jag att tänka att Angered var en farlig plats. Det gjorde mig så frustrerad. Så vår idé är att bredda bilden av Göteborg, att få folk att börja röra sig mellan stans olika delar och se varandra.

Vad får dig att lägga ner så mycket ideellt arbete? Vad driver dig?
− För mig har det här ett historiskt perspektiv. De som lever i och utgör Göteborg i dag kommer ha ättlingar här i framtiden. De kommer vilja veta hur det var då, 2017. Men Göteborg är en uppdelad stad, och som det ser ut nu är det bara några av framtidens förfäder som får sina historier berättade. Det vill jag ändra på. Överhuvudtaget vill jag göra sånt som jag på riktigt tror betyder något. Antagligen är det därför jag jobbar så mycket ideellt och det går så lång tid mellan mina egna filmprojekt. Jag drar mig nästan för att göra film fram till det att jag tror att den film jag ska göra kommer rädda världen, haha.

Varifrån kommer ditt intresse av film- och tv-branschen?
− Jag började göra film när jag var elva. Vi skulle göra en film i skolan och det var klassen som bestämde att jag skulle vara regissör. Den skickades sedan in till en tävling för mellanstadieelever där vi kom tvåa. Året efter deltog vi igen och då vann vi. Vår lärare var väldigt driven på området och lät oss hålla på. Vi fick gå ifrån lektionerna lite som vi ville för att göra film. Så det är klart man fick blodad tand. Det var fantastiskt att ha en lärare som visade ett sådant förtroende för oss.

Var det då du bestämde dig för en framtid inom filmens värld?
− Nej, inte alls. Mamma köpte mig en kamera och jag fortsatte att göra film, men jag tänkte inte att det var något man kunde jobba med. Det fanns inga förebilder. Jag hade aldrig sett någon jobba med film i hela mitt liv. Så jag gick natur på gymnasiet och utbildade mig på IHTV och Valand långt senare.

Hur ser du på möjligheterna att arbeta med rörlig film i vår samtid?
− Vi har så många nya verktyg i dag. För några år sedan var jag oerhört inne på crossmedia och transmedia storytelling och trodde att allt det här skulle explodera när som helst. Men det har det inte gjort. Än. Men jag tror faktiskt att det behövs något nytt. Personligen är jag rätt trött på fiktionsfilm, man vet nästan alltid hur det kommer sluta. Jag kan stänga av en film när det är en kvart kvar. Det behövs något helt nytt både innehållsmässigt och formmässigt.  

Vad kan vi förvänta oss av dig som maj månads instagrammare?
− Att det blir spretigt. Men rörligt.

Text och foto: Camilla Adolfsson

Fakta/Paul Blomgren DoVan

Gör inom film: Filmare och konstnärlig ledare för Göthenburgo
År i branschen: 8
Bästa branschminnet: ”När vi i mellanstadiet kom tvåa i en filmtävling, med vår första film någonsin, och fick ta emot pris av Kurt Olsson. Där och då peakade jag.”
Favoritfilm: ”Moderna Tider”