Familjehem förr och nu

Familjehemsvård har i en eller annan form funnits i Sverige i mer än 200 år. Hur samhället har gjort för att ta hand om de utsatta barnen och synen på vad som är god familjehemsvård har förändrats genom tiderna.

Byn tog hand om föräldralösa barn

Familjehemsvården har en lång tradition i vårt land. Den första fosterbarnsstadgan kom till redan i slutet av 1700-talet. Då var det fattigvårdsnämnder, sockenstämmor och präster som skickade ut barnen till olika hem. Det handlade om föräldralösa och övergivna barn. En del barn kom till bra familjer men många fick en eländig uppväxt och utnyttjades i första hand som arbetskraft.

Första barnavårdslagen 1920

I början av 1900-talet var det cirka 40 000 barn som var skilda från sina föräldrar. Samhällsmoralen accepterade inte ogifta mödrar och de hade inga ekonomiska möjligheter att ta hand om sina barn. Samhället började reagera på fosterbarnens villkor och den första lagstiftningen kom till för att stärka skyddet för barnen. Under 1920-talet fick vi den första barnavårdslagen som gjorde det möjligt för samhället att ingripa om barn utsattes för vanvård eller misshandel av föräldrarna och samhället tog därmed ett ökat ansvar för barn som ansågs fara illa.

Från fosterhem till familjehem

Långt in på 1900-talet var målet att barnen skulle rota sig och växa upp i sitt fosterhem och många gånger bröts kontakten helt med föräldrarna. I takt med att kunskaperna ökade om föräldrarnas känslomässiga betydelse för barns utveckling och identitet fick fosterbarnsvården en annan inriktning.

De lagar som gäller idag, socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) trädde ikraft 1982. Samhällets kontrollfunktion tonades ner i SoL och det betonades att olika insatser ska ske i samverkan med dem som berörs av insatserna. Beteckningen fosterhem ändrades till familjehem.

Stärkt barnperspektiv

Om barn behöver placeras utanför det egna hemmet ska socialtjänsten i första hand verka för återförening och att barn och föräldrar har kvar kontakten. 1999 skrevs det in i socialtjänstlagen att vid en familjehemsplacering måste socialtjänsten i första hand överväga om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående.

Idag är familjehemmen ordentligt utredda och från och med 2013 är kommunerna skyldiga att anordna utbildning för familjehemmen så att de ska vara ordentligt förberedda för sitt uppdrag. Barnperspektivet har stärkts under senare år och socialtjänsten ska stötta familjehemmen och följa upp hur barnen har det. Alla barn ska ha en egen socialsekreterare.