Det här ger vi bostadsanpassningsbidrag till


Här kan du läsa om vilka åtgärder vi lämnar bostadsanpassningsbidrag till.

Åtgärder för anpassningar

Vi kan ge bostadsanpassningsbidrag för åtgärder för att anpassa bostadens fasta funktioner i och i anslutning till den bostad som ska anpassas. Vi ger bara bidrag om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden ska användas av och fungera som bostad för en person med funktionsnedsättning.

Grundläggande bestämmelser

Det finns vissa grundläggande bestämmelser som handläggaren utgår ifrån när hen ska avgöra om bidrag kan beviljas för den ansökta åtgärden:

  • åtgärden ska vara en fast funktion som utgör en del av bostaden

  • åtgärderna ska vara nödvändiga för att bostaden ska användas av och fungera som bostad för den som har funktionsnedsättning

  • det finns dock begränsningar i bidraget där det finns vissa åtgärder som vi inte lämnar bidrag för (se nästa sida)

Exempel på åtgärder för vilka vi ger bidrag:

  • åtgärder som har samband med behov av rehabilitering, funktionsträning och sjukvård, om behovet inte skäligen bör tillgodoses på annat sätt

  • åtgärder som gör det möjligt att utöva hobbyverksamhet, om man på grund av sin funktionsnedsättning inte kan delta i aktiviteter utanför bostaden

  • reparation av tekniskt avancerad utrustning som har anskaffats med stöd av bostadsanpassningsbidrag och reparationen inte utgör normalt bostadsunderhåll.

Endast för fasta funktioner i bostaden

Fasta funktioner är saker som utgör en del av bostaden och som normalt inte tas från bostaden vid en flyttning. Lösa inventarier är alltså saker som vanligtvis tas med vid en flyttning från bostaden, även om de sitter fastmonterade.

Att dra en skarp gräns mellan vad som anses vara en fast funktion och ett löst inventarium är ibland svårt eftersom det kan bero på flera olika faktorer såsom bostadens standard och upplåtelseform. Till exempel anses en tvättmaskin vara en fast funktion om den ingår i bostaden, som i en vanlig villa, samtidigt som det anses vara ett löst inventarium om den inte ingår i bostaden, som i en vanlig hyreslägenhet.

Åtgärden måste vara nödvändig

För att handläggaren ska kunna avgöra om åtgärden är nödvändig måste behovet av åtgärden styrkas genom intyg av en arbetsterapeut, en läkare eller någon annan sakkunnig. Det är den sökande som anlitar den sakkunnige för att denne ska göra en bedömning på sitt tjänsteansvar. Sen väljer den sökande själv om han eller hon vill bifoga intyget till sin ansökan eller inte. Intyget är dock inte utslagsgivande för om bidrag ska lämnas eller inte.

Kommunen ska pröva dels om åtgärderna, utifrån gällande bestämmelser och praxis, är bidragsberättigade eller inte, dels intygets styrka.

Medicinsk och arbetsterapeutisk bedömning

Den medicinska och arbetsterapeutiska bedömningen ligger helt och hållet den på sakkunniges ansvar, inte handläggaren eller den sökande. Det måste finnas en klar koppling mellan funktionsnedsättningen och åtgärderna. Om kopplingen saknas kan inte åtgärderna bedömas som nödvändiga och då kan vi inte lämna bidrag. Därför är det viktigt att tydligt ta ställning i sitt intyg om hur viktigt det är att åtgärden utförs och motivera varför.

Vid mindre omfattande åtgärder där behovet är uppenbart kan kommunen bortse från kravet på intyg. I Göteborg gäller detta i dagsläget endast borttagning av trösklar.

Exempel på vanliga anpassningar

Exempel på vanliga anpassningar som bidrag lämnats för är följande:

  • bredda dörröppningar

  • ta bort trösklar

  • ändra eller komplettera badrumsutrustning

  • specialutrusta kök med höj- och sänkbara skåp och bänkar

  • ramp till entré

  • räcken och ledstänger

  • hissar

  • automatiska dörröppnare