Marie Kempe Olsson och Anna Bengtsson

Elevhälsomöten ett lyckat koncept på Bergsjöskolan F-6

2012 började Maria Kempe Olsson, rektor på Bergsjöskolan F-6, skissa på en ny modell för elevhälsoarbetet tillsammans med skolans elevhälsoteam. Sedan dess har mycket hänt.

- Vi har hittat ett sätt att arbeta där vi faktiskt håller på att förändra vår kultur, konstaterar Anna Bengtsson, som varit med från start.

Det har tagit tid och energi att byta arbetssätt. Men när den nya modellen nu har satt sig är vinsterna stora, för alla inblandade. Ledordet för förändringsarbetet har varit ”tillsammans”. Utgångsläget var det motsatta. Elevhälsan arbetade för sig och lärarna för sig. När man möttes var det för att lösa problem av olika slag. Inte sällan var insatsbehoven akuta och tiden räckte inte till för att arbeta proaktivt eller förebyggande. Så såg rutinerna ut, så när man började tänka nytt blev det tvära kast, berättar Maria Kempe Olsson.
- Så klart krävdes det mycket av alla inblandade i början. Men nu tar vårt arbetssätt inte mer tid per individ, det är vi noga med, och vi når fram på ett helt annat sätt. Som elevhälsoarbetet har utvecklats hos oss har det bidragit till skolutvecklingen i stort.

Maria Kempe Olsson har arbetat som rektor på Bergsjöskolan F-6 sedan 2011, men är även utbildad specialpedagog så för henne var det naturligt att driva utvecklingsarbetet av elevhälsan tillsammans med skolans specialpedagoger.
Anna Bengtsson är en av dem. Hon är också utbildad lärare och föreläser ofta om samverkan i ett förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete.
- Modellen har utvecklats en hel del sedan 2012. Målen är desamma, men vi har utvecklat modellen, breddat den, fördjupat den. Från början handlade mycket om att hitta samverkansformer, nå en samsyn och inte bara vara i problem. I dag pratar vi om ett gemensamt kollegialt lärande. Det handlar om att vi måste lära tillsammans för att vi ska kunna skapa den bästa skolan för våra elever, säger hon.

Det nya arbetssättet går ut på att man har så kallade elevhälsomöten (EHM) varje vecka där kuratorer, skolsköterskor, specialpedagoger samt skolpsykologen träffar skolans lärare för en lägesavstämning, oavsett om det finns problem eller inte.
Inom en femveckorsperiod hinner elevhälsan träffa alla lärare från respektive årskurs.
- Skillnaden är att förut hade bara elevhälsan och läraren kontakt när det var problem. Nu träffas vi oavsett. Alla är med i processen på ett väldigt bra sätt: Var är vi nu, vart ska vi ta oss, hur ska vi ta oss dit? Vi gör det tillsammans och vi har möjlighet att jobba med sådant som inte ens har blivit problem utan sådant som vi bara tycker att vi vill utveckla. Och då handlar det inte längre bara om att jobba med en elevs behov, som det alltid var förut, utan hela gruppens, säger Anna Bengtsson.

Maria Kempe Olsson poängterar att alla elever på det här viset får tillgång till elevhälsan.
- Inte bara dem som vi identifierar har stora behov utan verkligen alla elever. Brandkårsutryckningarna som var så vanliga förr är inte alls lika många längre, vi har koll på läget nu känner vi. Det är klart att det ger en känsla hos eleverna också, säger hon.


Skolan gör regelbundet uppföljningar och utvärderingar av EHM-arbetet och man har kunnat konstatera att idag ligger 51 procent av de frågor man pratat om och samverkat kring på grupp- och skolnivå, till skillnad från tidigare då insatserna var 100 procent på individnivå.
- Vi har inte bara förändrat vårt sätt att arbeta. Vi har hittat ett sätt att arbeta där vi faktiskt håller på att förändra vår kultur på skolan. Hur vi ser på elever, hur vi ser på undervisning, vilket ansvar vi tar för att förändra och anpassa den utifrån de elever vi har. Vi har långt, långt kvar innan vi är nöjda men vi är en bra bit på väg, säger Anna Bengtsson.