Naturliga beteenden i en anpassad miljö

För att djur ska må bra behöver de kunna uttrycka sina artspecifika beteenden. Därför utformar vi hägnen och den dagliga skötseln så att varje djurslag får röra sig, utforska och bete sig på ett sätt som just de behöver.

Djurens naturliga behov

Djur som lever i hägn har inte samma omständigheter som djur i det vilda, men de kan ändå må bra. Att vara vild är nämligen inte någon ändamålsenlig måttstock för hög djurvälfärd och att djuren må bra. Tvärtom är ett liv i det vilda ofta väldigt tufft, med hög stress, skador, svält, kyla, värme och sjukdomar.

Att djuren inte har det exakt lika som i det vilda betyder inte heller att de inte kan få utlopp för sina naturliga beteenden. Ett vanligt exempel gäller yta. Djur i djurpark har oftast betydligt mindre ytor att röra sig över jämfört med vilda artfränder, men ytan i sig säger väldigt lite om djurens mående. Vilda djurs rörelser och revir styrs inte av djurens behov av att röra på sig, utan av att de måste hitta tillräckligt med mat, skydd och partners. Om de hittar resurserna på en mindre yta så är det inte skadligt för individen. En pingvin utan vatten att simma i skulle med all säkerhet inte må bra, men de kan må bra trots att det inte är ett oändligt hav de simmar i. Man kan jämföra det med att vi människor är fysiologiskt anpassade för att springa många mil varje dag för att få tag på mat om vi behövde det, men vi kan må väldigt bra utan att göra det.

Hägn som stödjer artspecifika beteenden

Även om djur kan må bra på en betydligt mindre yta än i det vilda så är det viktigt att djurens hägn är utformade på ett sätt och innehåller sådant som gör att de får utlopp för sina artspecifika beteenden. Detta gäller även djurparkens tamdjur som har lika stora beteendebehov som vilda arter. “Tamt” och “vilt” är egentligen bara är en ordklassificering och dessa grupper har varken större eller mindre beteendebehov i jämförelse med den andra. Däremot så har de specifika behov. För ett djur kan det vara att simma, för ett annat att gyttjebada och för ett tredje att ha bra viloplatser för att kunna i lugn och ro idissla och smälta maten. En del djur – så som hjortdjuren – behöver tillbringa sin mesta tid med att vila och idissla för att må bra medan andra – till exempel hönsen – är skapta för att aktivt leta mat många timmar om dygnet.

Lämpligt utformad berikning

Utöver hägnens utformning så får djuren också tillförd berikning. Det innebär att djurvårdarna genom att tillföra saker i hänget och genom skötselrutiner ökar djurens möjligheter att få utlopp för sina naturliga beteenden. Varje djurslag har specifikt utformade och utvärderade berikningar som passar just deras behov.

Några exempel på vanliga berikningar är:

Mat som sprids ut eller göms i hägnen så att djuren får leta efter maten, vilket ger både mental stimulans och mer rörelse.
Substrat som djuren kan gräva i.
Nya dofter som djuren kan undersöka för att få mental stimulans.
Föremål som djuren kan klättra eller stånga på.