Djurvälfärd baserad på kunskap

I Slottsskogens djurpark finns bred kompetens kring djurhållning och djurvälfärd. Här arbetar utbildade och erfarna djurvårdare, veterinärer och zoologer som tillsammans löpande säkerställer, bedömer och utvecklar djurväldfärden. Inom ramen för de nationella och internationella bevarandeprojekt och branschnätverk som vi ingår i delas också unik spetskunskap och erfarenheter om djurhållning i djurpark.

Hur vet vi att djuren mår bra?

Vår personal arbetar dagligen för att varje individ ska vara frisk, trygg och få utlopp för naturliga beteenden. Om djur får felaktiga förutsättningar - till exempel fel föda eller är stressade - kan det märkas på olika sätt. Det kan synas på deras utseende, till exempel vikt och päls, men det kan också märkas på deras beteenden. Vi följer därför djuren noggrant, både utifrån fysiska och beteendemässiga parametrar.

Strukturerat arbete kring djurens fysiska hälsa

För att fånga upp eventuella fysiska förändringar i god tid arbetar vi strukturerat och förebyggande. I det ingår daglig koll av djuren och regelbundna vikt- och hälsokontroller som utförs av djurvårdarna. Djurparken har också flera veterinärer med olika specialiseringar som regelbundet besöker djuren. Djuren får förstås veterinärvård om de blir sjuka, men det förebyggande hälsoarbetet – till exempel rätt foder, vaccinationer och smittskyddsrutiner – är också viktigt för att djuren ska må bra. I det förebyggande hälsoarbetet finns även många fler exempel, så som att klippa fårens ull tillräckligt ofta, klövvård på getterna och stretching för våra hästar.

För långsiktig djurvälfärd behöver djuren också ha bra gener och en bra genetisk variation. Därför arbetar vi med planerad avel och samverkan om utbyte av individer med andra djurparker och djurhållare.

Vi kan och följer djurens beteenden

För att avgöra om ett djur mår bra eller inte räcker det inte att kolla på djurets fysiska hälsa utan även beteendet behöver övervakas noga. Ett djur som är sjukt eller har ont kan få ett förändrat beteende, till exempel att de drar sig undan eller visar irritation. Djurvårdarna har stor kunskap om djurens naturliga beteenden och de känner också djurgrupperna och individerna, vilket gör att de snabbt upptäcker om något skulle avvika.

Om djur inte skulle få utlopp för sina naturliga beteenden kan de också uppvisa beteenden som inte är normalt för djuret.

En älg som till exempel inte får tillräckligt med sly att tugga på kan börja gnaga på andra saker.
En höna som får för lite möjlighet att leta mat kan börja picka på sina hönsvänner.
Stressade eller understimulerade djur kan ha upprepande rörelse så som att snurra runt eller svänga konstant med huvudet.

Eftersom vi arbetar aktivt med att säkerställa att djuren kan utföra sina naturliga beteenden är sådana beteenden ovanliga men djurvälfärd är komplext och situationsstyrt och alla djur är precis som oss människor individer som upplever sin miljö på olika sätt, och därför anpassar vi alltid rutiner vid behov.

Vi gör även fördjupade studier om djurens mående i samverkan med universitet. Till exempel har vi gjort studier som undersökt hur hästar och pingviner påverkas av besökare.