Muskel- och ledsinnet

Muskel- och ledsinnet gör att vi vet var vi har vår kropp och hur kroppsdelarna befinner sig i relation till varandra. Detta sker utan att vi behöver använda synen.

Receptorerna i detta sinne är placerade i kroppens muskler och leder och ger som mest impulser när dessa är i utsträckt läge.

Om muskel- och ledsinnet fungerar nedsatt blir vi mer beroende av vår syn och kan börja undvika motoriska aktiviteter, till exempel att skriva för hand eller att gå på ojämnt underlag.

Förmågan att använda muskel- och ledsinnet förbättras genom användning. Ju mer vi övar, desto säkrare blir vi. Exempel på detta är när vi lär oss cykla eller spela ett instrument.

Att stimulera muskel- och ledsinnet

Exempel på material och aktiviteter

• Lyfta och bära föremål

• Dra i något eller leka draglekar tillsammans

• Plocka i och ur saker

• Kasta och fånga bollar

• Hoppa eller klättra

• Sjunga rörelsesånger eller dansa

• Muskel- och ledsinnet stimuleras även när man använder olika bit- och tuggsaker, dricker med sugrör eller äter ett äpple.

För personer med begränsad rörelseförmåga kan man använda tryckkontakter som aktiveras med valfri kroppsdel, röra sig i vatten eller bollhav, eller skapa vågor i en vattensäng.

Det är också viktigt att fundera över vilka sitt- och liggställningar som ger störst möjlighet att röra på kroppens delar.

Vestibulära sinnet

Det vestibulära sinnet gör att vi kan upprätthålla vår balans och känna av hur huvudet är placerat i förhållande till tyngdkraften.

Sinnet registrerar om vi är stilla eller rör oss, samt i vilken riktning vi rör oss. Det vestibulära sinnet är även kopplat till ögonmotoriken och gör att vi kan följa något med blicken utan att bilden upplevs som skakig.

Om det vestibulära sinnet inte fungerar som det ska kan det påverka vår balans, vakenhet och koncentration.

Sinnesreceptorerna i det vestibulära sinnet är placerade i örat. Bearbetningen av intrycken sker främst på ett omedvetet plan, vilket gör att vi ofta först blir medvetna om detta sinne när något inte fungerar som det ska.

Om man är vestibulärt överkänslig blir man lätt åksjuk och kan uppleva gungande rörelser som mycket obehagliga. Att ta sig fram på ojämn mark kan då skapa känslor av otrygghet.

Effekten av vestibulär stimulans, till exempel snurrande, kan komma med fördröjning.

Samtidigt finns det personer som aktivt söker vestibulära intryck genom att snurra, gunga fram och tillbaka eller placera sig upp och ner. I dessa fall kan det handla om att det vestibulära sinnet är underkänsligt.

Att stimulera det vestibulära sinnet

Exempel på material och aktiviteter

• Gunga, till exempel snurrgunga, gunga med ryggstöd, hammock, hängmatta, gungbräda eller gungstol

• Studsmatta

• Hinderbana

• Lyfta varandra

• Åka karusell

Det vestibulära sinnet används i allt från intensiva attraktioner på ett nöjesfält till vardagliga rörelser som att böja sig fram för att ta på sig skorna.

Det är viktigt att komma ihåg att detta sinne är känsligt. För vissa personer är det mycket obehagligt med hastiga rörelser av huvudet, och reaktioner kan komma med fördröjning.

Interoception

Interoception är det sinne som ger oss information om vad som händer inne i kroppen. Det hjälper oss att känna igen signaler som hunger, törst och trötthet.

Om en person har en underkänslig interoception kan det vara svårt att uppmärksamma kroppens signaler. Personen kanske inte märker att den är hungrig förrän energin är helt slut.

Vid överkänslighet kan de inre signalerna i stället upplevas som överväldigande och skapa oro.

Om kroppens behov inte tillgodoses blir det svårt att ta in andra sinnesupplevelser. Tänk till exempel på hur svårt det är att koncentrera sig när man är mycket hungrig eller behöver gå på toaletten.